Fråga: Hur har du råd med lolita?
Den här frågan brukar oftast komma från någon som varken har en självständig ekonomi eller egen inkomstkälla. Det är också den mest oförskämda frågan av dem alla. Den luktar inte bara avundsjuka utan också missunnsamhet och skepsis. Bli inte sur på mig för att du inte har ett extrajobb, inte kan prioritera dina pengar eller inte kan läsa FAQ:n om hur du handlar billiga kläder i andra hand.
Mitt personliga svar är: bry dig inte om mig, bry dig om dig själv.
Fråga: När är jag lolita?
För ett tag sedan var det något ljushuvud som försökte göra skillnad på "folk som har på sig lolitakläder" och "folk som är lolita". Det insinuerades att folk som inte var "lolita-aktiga" i sitt beteende var mindre, det vill säga, sämre än andra lolitor. Bullshit. Att applicera konstlat beteende och tillrättalagda värderingar på en klädstil är att strypa kreativiteten. För att inte tala om ett hopplöst försök att göra sig själv lite mer speciell och viktig för att man råkar ha en välfylld garderob, alternativt gottgöra för bristen på en välfylld garderob. Det bästa svaret jag hittills hört är: "någonstans mitt emellan 'när man tycker att man är det' och 'när andra som har koll på stilen uppfattar en som det' ".
Mitt personliga svar är: vem bryr sig så länge du har kul?
Fråga: Är lolita en klädstil eller livsstil?
Det här är en plågsamt oundviklig följdfråga som dyker upp i diskussionsflödet efter den tidigare frågan. Diskussionsflödet fortsätter då med diplomatiska svar ("det är upp till var och en") som går vidare till förstå-sig-på-svar ("viktorianska influenser borde också premiera viktorianska sysselsättningar") och knipsas av hårt med absolutist-svar ("det är bara kläder, ÅÅH!!112").
Mitt personliga svar är: vem bryr sig?
Mina generella tips till dig som är osäker:
Ha kul. Experimentera. Var dig själv. Bry dig inte om vad andra tycker, inte heller vad jag tycker för den delen så länge det funkar för dig.
Och så en brasklapp:
Jag syftar inte på någon speciell person i det här inlägget så ta inte åt dig av det jag skrivit. Okej? Jag vill bara ventilera mina åsikter - du vet, som man ska göra i en blogg.
Bild © Gothic & Lolita Bible vol 31
"How do you afford it? How do I know I am a lolita? Is lolita a lifestyle or a clothing style?" I am so tired of these repetitive questions about lolita. My general answer is; who cares as long as it works for you and makes you happy.
Tips på viktorianska sysselsättningar: brodera (jag kan lära dig ;)), dricka te, och - viktigaste av allt - när du har sex så måste du blunda och tänka på England.
ReplyDeleteOh, och random fakta om kvinnor som spelade golf under den viktorianska eran:
"Under den viktorianska epoken ansågs det nämligen mycket opassande att en kvinna lyfte klubban över axelhöjd. Dessutom hämmade de långa kjolarna golfsvingen. Dessa hinder hindrade emellertid inte förnäma damer i England från att söka sig till golfbanorna. Till en början tvingades de dock nöja sig med så kallade ”pitch-and-putt-banor”, som ansågs lämpliga ur ansträngningssynpunkt."
(Populärhistoria)
Man kan också tänka på Frankrike om man inte vill tänka på England. Brodera kan jag faktiskt men jag kan inte lova att det blir vackert. Korsstygn typ, öh.
ReplyDeleteJag är väl trög men förstår fortfarande inte vad exakt som definierar en livsstilslolita. :3
ReplyDeleteGillade kommentaren "[...] är nog hellre mig själv i lolitakläder än en lolita" från forumet. Det sammanfattar nog min åsikt.
Om du frågar mig personligen så är livsstilslolita ett försök att tillskriva subkulturen något mer än bara konsumtionsromantik.
ReplyDeleteOch för mig personligen är det vad man gör det till. Du har kläderna, du är lolita. Punkt.