Säkerhetsnål + band = den oviges räddning.

Jag har avstått från och sålt många gudomliga verk till klänningar enbart för att blixtlåset suttit i ryggen och inte i sidan. Ett par klänningar har jag behållt men inte använt så mycket just på grund av det här problemet. Jag är inte tillräckligt vig helt enkelt. Jag bor inte ihop med någon heller och har alltså inte något substitut till en påkläderska.

Josephine tyckte att jag skulle testa att dra upp blixtlåset så långt det gick på magen, snurra runt klänningen, stoppa i armarna och sedan dra upp den sista biten. Det löste den kärvande delen vid midjan (kombinationen av smala blixtlås och flera tyglager är psykbrytsframkallande) men ovigheten satte stopp för resten.

Frida hälsade från Fia att ett snöre i en säkerhetsnål som fästs i blixtlåset är den ultimata lösningen. Dra i snöret och blixtlåset åker upp. Det lät ju nästan för bra för att vara sant.

Så jag testade. Först på magen, sätta fast säkerhetsnålen, dra upp blixtlåset över midjan, snurra runt, i med armarna, dra i snöret (i mitt fall ett band, jag hittade inget snöre) - TADA!!! Jag kan klä på mig! Alldeles själv! Jag har inte varit så lycklig sedan jag lärde mig att knyta skorna för första gången.

Prisa polarna - ryggblixtlåsen är besegrade!!!




I've always been on the verge of a nervous breakdown whenever I've fought with the back zipper of a dress. I asked around and got the best tip ever; safety pin and string, put safety pin on the zipper and pull it up with the string. I have finally beaten the beast!