Schack matt.

I en och en halv vecka struntade jag i att kolla upp lolitafronten online. Det räckte tydligen för att Innocent World skulle släppa kanske höstens snyggaste serie med schackmotiv. Kort och lång klänning, kofta och strumpor. Mycket tjusigt, så tjusigt att jag låtsas som om den där Bambi-klänningen inte finns.


Metamorphose har svävat ut i en 50-tals/gyaru-tripp med hjärtformat leopardtryck på babydoll-klänningar. Trycket är gulligt men spär på mina misstankar om industrispionage hos MILK. Och varför är skärningarna så osmickrande? Ingen klänning för mig men den vändbara bowlingjackan kommer vara svår att motstå.


Någon borde förresten lära Metamorphose-personalen att stryka kläderna innan fotograferingen. Fruktansvärt slarvigt.

Bilder © Innocent World, Metamorphose

Plånboken blöder.

Stockholm är en dyr stad, även om vi bara ligger på 31:a plats i jämförelse med andra städer. Jag råkade se hur mycket jag hittills ringt, sms:at och använt min mobil för. Tre gånger så hög summa än normalt. Och det här ska betalas i slutet av oktober. Jag svimmade. Sedan klickade jag bort sidan.

Jag skyller på Stockholm. Jag är mer aktiv, träffar fler människor och har dålig tillgång till internet och använder därför mobilen till att kolla mail och mobilblogga. Tur att jag åker hem på måndag, det är inte lika mycket action i Kalmar.

Hatt: vintage
Fuskpälsstola: Gina Tricot
Jacka: Cheap Monday
Kjol: H&M
Strumpor: Åhléns, H&M
Skor: Alice and the Pirates
Handväska: Dior

Mer bakåt än framåt.

Jag var på vintagemässan med Caro.

Tio steg in hittade jag en hatt. Jag har hittat en silverrävstola och en doktorsväska också men den ena var för dyr och den andra i för dåligt skick. Accessoarutbudet suger men allt annat är som en flodvåg av andrahandsobjekt. Det är mycket mediokert på hängarna, mest butiker från Stockholmstrakten och en bred besökarkrets.

Nästa mässa hålls i februari. Jag hoppas på fler butiker utifrån landet, kanske världen, och smidigare betalning med kort.

Fjortis! Jag alltså.

Förra veckan hörde jag en tjej på tunnelbanan säga att bloggare inte alls är likadana i verkligheten som de framställer sig i sina bloggar. Självklart började jag fundera: hur är jag i bloggen i jämförelse med hur jag är IRL?

Jag började blogga för att jag gillar att skriva och för att slippa ringa femtioelva likadana samtal till olika människor. I efterhand har folk sagt till mig att de ser mig som en idol. En förebild. Och jag blir förvånad. Mitt liv, är det något eftersträvansvärt? Jag har svårt att tro det eftersom jag vet allt det du inte vet. Jag kan inte se mig själv som en cool person, för innerst inne är jag alltid lilla fjantiga Häst-Maria som ingen vill ta i ens med tång.

Så i eftermiddags (onsdag) kom helt plötsligt stadens stiligaste karl gående längs Medborgarplatsen. Han kände igen mig. Stannade och pratade med mig. Lät mig ta upp en del av hans tid. Det låter löjligt men jag blev glad. Glad över att jag ändå får ta plats i världen, om än bara en liten del. Och även jag fick äran att träffa min favoritbloggare.

Tjejen på tunnelbanan hade rätt. Han var inte alls som på bloggen - han var mycket bättre på alla sätt och vis.

Dagarna som gått (med tillhörande outfits).

Lördag och natten mot söndag


Josephine och Sara chillade med DS innan meetet.


Jag och Ylva posade järnet.


Kippandes efter luft och svalka satte vi oss på Vetekatten efter Sten Sture.
Sara fick en björnbärsmousse.


Carolina ser ut som bokmärkes-keruben a la Raphael.


Sara och Sofia hänger med i någon av diskussionerna om knark, sex och rock'n'roll.


Alice är död efter sina tappra försök att promenera i för stora skor.


Man borde inte säga så om sig själv, men...
... jag och Josephine rockar bahytterna till himlen och tillbaka.


Ylva mumsar mousse.

Outfit flaunting!










Tre timmar, lite slappande och ett par glas Baileys senare stack vi ut på stan. Till Tiki Room. Som var stängt. Så vi stack till Götgatsbacken. Där ingen krog släppte in folk under 21. Jag sa blankt nej till Medusa (been there, done that, typ när det hette Cave Club) och rullade gänget ned mot Bonden.


Titta vad lyckat det blev! Så glada, små hestarna.

Söndag
Inga bilder - vi var bakis.
Sofia, Josephine och Ylva åkte hem.
Buhu.

Måndag


Sista dagen med Sara.
Vi rekade stan, såg till att det såg lika städat och fint ut som när vi kom.

Tack för helgen, darlings.

Så mätt att jag spyr.

Jag har rullat hem från afternoon tea på Berns Asiatiska. Te, dumplings och en buffédisk med bakelser av alla de slag. Vi blev placerade ute i hallen, inte alls lika charmigt som i stora salen med sammetsinredning. Att gå från dumplings till sött smakade konstigt. Och hur asiatspecifikt är det med patisserie? Inte alls. Men deras chokladcheesecake var dödsgod.

Ute och runt.

Jag gör stan med Ylva och Sara. Mina fötter gör ont men får snart vila på Berns med Ann-Marie.

Utskrivning.

Som vanligt hittade läkarna ingenting fel så Fina får åka hem. Flytande föda på obestämd tid, urk.

Sjukhusmaten är nog bättre.

Fina bjöd på Ogura Yokan; socker, sirap, azukibönor, tång, salt och socker ihoppressat till en geleklump i bitesize-format. Blä!!!

Tjus.

Äntligen finns tid och ork att locka håret och sätta i linser. I eftermiddag ska jag klippa luggen, klappa Fina som ligger på sjukhus och hämta hestarna Sara och Ylva.

La Casa Loli

Jag har boat in mig. Löshår, kläder, smink och skor överallt. Någon lycklig tjej ska få sova på den tjusiga blommönstrade madrassen i helgen. Någon frivillig, Josen kanske?

Tre anledningar att älska Suppurate System i höst.

Suppurate System är ett av mina favoritmärken vad gäller japanska gotiska accessoarer. På måfå surfade jag in på deras hemsida och kissade på mig av glädje när jag såg att de hade uppdaterat till höstsortiment. Visserligen för en månad sedan men ändå.


I ett val mellan ett klot från Vivienne Westwood och Suppurate System skulle jag hellre välja det senare. Kolla liksom! Torkade rosor, ett kors, lite bling. Det är helt underbart.


Armband med ring i kedja för den som vill vara allt annat än diskret. Lika dödssnyggt som opraktiskt.


Jag brukar rynka på näsan åt ögonlappar. Men en ögonlapp i form av en ros? Med fjädrar?! OCH KEDJOR??!!! Jag är SÅ PÅ.

Bilder © Suppurate System

Who ya gonna call? Rufflebusters!

 
Mooness - det här är vårt riktiga loli gangstah sign.

Frida är fortfarande här. Hennes sambo missade båten från Gotland och var strandad ytterligare en natt. Fortsätter det såhär får jag väl isolera vinden och dra in ett element så kan Frida sova i eget rum istället för mitten av vardagsrumsgolvet. Det är tydligen svårt att sova när katterna tränar häcklöpning över ens huvud.

Vi skissar på den galna idén att sticka till Japan tillsammans våren 2010. Vem vill hänga på? Det är ju bara 1½ år kvar.


Fridas outfit
Cardigan, väska: Emily Temple Cute
Klänning, halsband: Innocent World
Strumpor, corsage: Metamorphose
Accessoarer: Secret Shop, Baby the Stars Shine Bright, H&M
Skor: second hand

Min outfit
Bahytt: Triple Fortune
Halsband, blus, strumpor: Innocent World
Klänning: Baby the Stars Shine Bright
Skor: Black Peace Now
Accessoarer: Jane Marple, Innocent World, h.Naoto, Jane Marple, Smyckeskrinet, H&M

Zomg no internatz!

I fredags eftermiddag dog mitt internet. Det kom tillbaka från graven idag, huhu, jävla tur det, annars hade jag blivit spattig. Jag kan klara mig utan mobilen ett tag men att leva utan internet är som att leva utan luft och vatten. Tur att Frida är här över helgen också så att jag haft någonting att göra.

Tack för att ni stöttar mig om jobbet förresten. Kontraktet varar i åtta månader. Har jag väntat på att åka till Japan i åtta år är åtta månader ingen tid att snacka om. Dessutom kan jag för första gången på tre år spara pengar, resa och göra grejer jag inte kunde som student. Sweet life, minst sagt.

Längst upp ser ni fredagens outfit. Mest saker från H&M; typ blomman, scarfen, baskern, kjolen och väskan. Jackan är från Cheap Monday, strumporna från Swimmer och skorna från Yosuke. Det har blivit tillräckligt kallt för velourhandskarna från Wedins också. Hur kan temperaturen sjunka så drastiskt med 10 grader på bara ett par dagar?

Idag busade Frida och jag på stan. Jag är grymt avundsjuk på Fridas nya set från Baby, så himla fint med hundtandsmönster i lavender och svart.


Fridas outfit
Jacka, klänning: Baby the Stars Shine Bright
Håraccessoarer: Victorian Maiden, Angelic Pretty
Blus: Victorian Maiden
Halsband: Innocent World
Strumpbyxor: H&M
Skor: second hand

Min outfit
Klänning: Kazuko Ogawa
Headdress, hårband runt anklarna: Metamorphose
Strumpor: Angelic Pretty
Skor: Baby the stars Shine Bright
Halsband: Suppurate System

Den lilla lappen i nacken.

Till varje subkultur hör ett eller flera definierade klädmärken. Cyberdog för rejvkids, Lip Service för goter och Cheap Monday för indiepopsnören.
Inom lolita märks Baby the Stars Shine Bright, Metamorphose och Angelic Pretty allra mest.

Baby är det klassiska, prinsessiga lolitamärket. Det är enkelt, det är säkert, det är insta-lolita-win. Köper du från Baby kan det inte bli fel. För att inte tappa de icke-prinsessigas intresse finns det lite mer kaxiga märket Alice and the Pirates under samma tak.

Angelic Pretty började ganska oskyldigt med några få utsvävningar i form av jättekronor och outfits som liknade julgranar på speed. De senaste åren har AP:s kläddesigners antingen börjat knarka oftare eller bara fått bättre knark. AP har definierat den moderna lolitans flirt med både decora och hime - hysteriskt, färgsprakande och totalt over the top.

Metamorphose levererar retrovibbar, udda tryck och ibland saker som bara är helt... udda. Runt millennieskiftet gav Metas bröllopsklänningar i spets upphov till uttryck som "lace monster" och "NEEDS MOAR RACE*". Meta gör också en hel del plagg som är generösare i storlekarna. Tydligen för att huvuddesignern Kato själv är generös i kurvorna, om man ska tro ryktena.

De flesta blandar hejvilt mellan dessa och flera andra märken. Som i de flesta modebetonade finns det också nidbilder av anhängarna till dessa märken (jämför Nintendo- och Playstation-fans).
Baby-fans är traditionella, konservativa, och anses av vissa (och sig själva) vara de "sanna" lolitorna. AP-fans gillar att experimentera, gå över linjen och tävla om vem som får plats med flest grejer i håret utan att tippa omkull. Metamorphose-fans nöjer sig med sämre tyger och spets för att de ska kunna få plats i kläderna.

Vissa fans har snöat in sig så totalt på ett märke att de inte kan erkänna att något annat märke gjort något snyggt. Eller att de vägrar köpa någonting från ett annat märke som passar deras garderob för att de vill vara lojala anhängare. Det är upp till var och en, förstås, men resultatet är skrattretande. Ja, till och med lite skrämmande.


*) "lace" uttalat på fjantig generaliserande asiatisk-engelsk brytning

Bilder © Baby tssB, Angelic Pretty, Metamorphose, milukyun

Inför sista fasen.

Ytterligare ett meddelande lämnat, denna gång till receptionist. Två samtal ringda till mobilen. Inget svar, ingen återuppringning. Jag ger upp. Det är inte synd om mig, men jag är ledsen och besviken. Varje förlorat jobb är som ett personligt Poltava.

Jag går in i sista förberedelsefasen inför Japan istället. Det vill säga bråka med CSN, ringa till språkresebyrån och fylla i papper. Och så bakar jag en citronmarängpaj för att tröstäta bort ångesten.

Halvbahytt: Triple Fortune
Tröja, halsband: Innocent World
Corsage: Metamorphose
Klänning: Baby the Stars Shine Bright
Strumpbyxor: Gina Tricot
Skor: Alice and the Pirates
Paraply: MAM
Väska: Kazuko Ogawa

Ring då, för helvete!!!

Såhär hade jag velat se ut vid det här laget. Handsfree i örat, frenetiskt klottrande i filofaxen, på språng. Men jag kan inte planera ett skit för jag har inte fått något svar. Fortfarande.

Bara en outbetald lön stör mig mer än ett företag som inte håller vad de lovar när de lovat att ringa upp. Jag har förnedrat mig själv genom att ringa två gånger under eftermiddagen, tre gånger om du räknar med gårdagen, och lämnat två meddelanden på en telefonsvarare som ingen verkar lyssna av. Jag vill veta om jag ska jobba, jag vill veta så att jag kan planera, jag vill veta om jag ska skicka bort passet till ambassaden eller inte.

Jag vill peka finger åt hela jävla byråkratfitt-Sverige och sticka någon annanstans där de faktiskt VILL att jag bidrar till BNP:n.

Diadem med flor: H&M
Headdress: Metamorphose
Blus: Emmaus second hand
Klänning: Baby the Stars Shine Bright
Strumpbyxor: Wolford (rosa), H&M
Skor: Black Peace Now
Väska: Kazuko Ogawa
Paraply: MAM
Övriga accessoarer: Gina Tricot, Paris Kids, Smyckeskrinet

Prisila Dolly Waffle-peruk, A-604

Jag såg en bild i KERA med en underbart vacker gotisk modell som hade vågigt långt hår. Nog för att mitt eget hår växer som ogräs men inte ens mitt hår går från page till midjelångt på en natt. Dessutom var det en utmärkt ursäkt att skaffa ännu en peruk. Resultatet blev ju ganska bra, eller vad tycks?

Jag beställde från Prisila igen, trots att jag blev besviken sist. Den här peruken kommer i en plastförpackning, nerlagd i ett uppsamlingsnät och tillsammans med en hårstrumpa. Hårstrumpan plattar till ditt egna hår och gör att peruken sitter bättre, något som rekommenderas till alla peruker. Du kan göra din egen hårstrumpa av ett par gamla nylon- eller nätstrumpor.

Jag blev spontant överraskad när jag tog ur peruken. Den är lagom tjock, om än lite tunn baktill. Färgen stämmer bra överens med provbilden på hemsidan - en djupt mörkbrun färg.
Fibrerna är väldigt glansiga och den kinkige kan därför tycka att peruken ser onaturlig ut. Jag har inget emot det för peruken sitter otroligt skönt. Precis som en standardperuk har den justerbara gummiband i nacken som hakas fast i sidorna så att du kan spänna åt runt huvudet.

Tunnheten baktill märks inte alls när peruken är på. Håret lägger sig jämnt och fint. Den flikigt klippta luggen är ett stort plus. Flikarna kan tufsas till eller läggas jämnt. Blåser det behöver jag alltså inte oroa mig för att luggen ligger rätt om den skulle vara spikrak. Nu kan jag bara tufsa till den så att den blir lagom.

Köp den om du: vill ha längre hår i ett nafs och vill ha en lite mer sofistikerad stil.
Köp den inte om du: vill ha peruker med ett naturligt utseende.

Hatt: Van Asch
Tröja: Innocent World
Klänning: Juliette et Justine