Gothic & Lolita Bible vol. 3, Tokyopop

Den tredje volymen av Tokyopops Gothic & Lolita Bible försöker hålla ett vagt Halloween-tema. En tredjedel av innehållet är exklusivt material, resten är återanvänt i den mening att artiklarna är översatta från originalbiblarna. Det är inte lika dåligt som sist men ändå inte värt ett kors i taket.

Jag erkänner - jag skippade allt som hade med VK-artister att göra. Intervju med Mana och historien bakom Moi Meme Moitie, modeuppslag med Kaya och så vidare. Sneglade lite på vilka mönster det var som Kana modellade (blus, byxor, klänning) men i övrigt är jag så himla ointresserad av VK. Det finns nog desto fler som tycker det är skitkul så, eh, kul för er.
Den mest meningslösa artikeln var Halloween-quizet där du ska ta reda på vilken sötsak som passar dig bäst. Jag blev en muffin. Wow.

Jag gillar däremot att läsa om västerländska lolitadesigners. Förra numret var det Megan Maude och La Dauphine, den här gången är det Blaspheminas Closet. I mitt tycke kommer de vackraste plaggen från Blaspheminas Closet, i jämförelse med konkurrenterna i väst.
Jag gillar också etikettartikeln, mönstret till en georgetteblus från Millefleurs och självklart fotona från folk på stan och läsarnas egna bilder. Jag gillar sminkartiklarna trots att de nyproducerade tipsen med Halloween-tema liknar Buttericks-reklam mer än vad de är tilltalande.

Min absoluta favoritdel är den översatta "A Gathering of Friends" som innehåller utdrag ur japanska läsares brev som kommenterar originalbiblarna. Jag vet ju redan vad västerländska lolitor tycker och tänker, jag vill veta vad de japanska lolitorna tycker och tänker. För det mesta råder ingen skillnad mellan åsikterna men vissa brev är klockrena. Som i det här numret där en kvinna på 30 år svär att hon ska fortsätta klä sig vackert trots att hon börjar bli till åren. Genomsnittsåldern inom lolita är ungefär 18 år, åtminstone i väst.

Vilket då förstås leder mig in på det återkommande gnället; USA-centrering, yaddayadda. Jag har pratat om det tidigare, du fattar nog vid det här laget. Det enda materialet som inte hade amerikanskt ursprung i det här numret var en handfull läsarinsända bilder och artikeln om vårpicknicken i Stockholm.

På tal om artikeln - den är en helsida, rejält nerbantad och layoutad på en grymt icke-läsvänlig bakgrund. Vit- och grönrandigt, någon? Hoppas du gillar det lilla som är publicerat åtminstone. Av alla bilder blev sex stycken utvalda. Jag fick vara med i nedersta hörnet. Mina ögon ser helknarkade ut, de var sååå svullna den dagen. Urk.

Köp den om du: är en kratta på japanska (som jag) eller om du är nyfiken på lolita och inte vet så mycket om stilen ännu.
Köp den inte om du: är trött på Mana eller hänger mycket på de internationella lolitadiskussionsgrupperna på nätet. Stor risk för horder av bilder som du redan har sett.

+ Recension av vol. 2
+ Recension av vol. 1

Bilder © Tokyopop, Blaspheminas Closet