Det är mycket gnäll nu. Det är alltid mycket gnäll när hösten kommer. Frågan på stan i Aftonbladet var just "Gnäller svenskar för mycket?"
Jag ska inte gnälla. Jag ska berätta
vad jag tycker om. Att vakna upp efter en dröm och känna mig nöjd.
Marmeladburkar i miniformat, gjorda av glas, som räcker precis till en fralla.
Att hitta små oväntade detaljer i en stor helhet, till exempel en tavla eller ett fotografi.
Att dricka te ur en vacker kopp.
Att klia katter mellan trampdynorna eller i öronen.
Doften av en nytryckt, oöppnad bok.
Blommor med intensiva färger som är så skarpa att det skär i ögonen.
Sval sammet mot huden.
Att somna i hängmattan under mormors hus i Bang Sadet.
Bläckpennor som ger en mjuk känsla i handen när jag skriver med dem.
Att trampa ett par varv på cykeln och bara gliiida fram.
När en låt dyker upp i hörlurarna och jag märker att texten definierar det jag nyss tänkte på.
Såpbubblor.
Stora, otympliga kristallkronor med mässingsinfattningar.
Lejontassar på möbler.
Att gå i regnet, komma hem och duscha och sedan lägga mig under flera täcken, filtar och kuddar.
Chokladsås, cocktailbär och strössel. På en och samma gång.
Handledskorta handskar i papperstunt sämskskinn.
Ljudet av en gammal skrivmaskin, från ticktacktocket när man skriver till PLINGrrrritsch när man ska byta rad.
Orangegult kvällsljus under sensommaren.
Läsk serverad i en plastpåse fylld med krossad is, ihopknuten med en gummisnodd och ett sugrör som sticker upp ur påsen.
Att varva sött och salt när jag äter snacks.
Skumgummiringar som sätts runt take-away-muggen för att dels få ett bättre grepp, dels för att inte bränna handen.
Onödigt kitschigt neonljusbling till stationära datorer.
Maratonfika (minst två timmar).
Tjocka småfåglar.
Blus: 1-2-3
Klänning: Innocent World
Accessoarer: Smyckeskrinet, Vivienne Westwood, Glitter