Mellanslag.

Jag var så peppad på mellandagsrea, gå på stan, fika med Fina, middag med Mooness och kanske lite fest. Nu är jag bara helt död. Totalt död. Svart. Tom. Trööött. Jag känner mig gammal. Min faster tycker att det är ett tecken på att jag är giftasvuxen. I helvete heller! :( Jag tar en kopp kaffe, sen får vi se. Det står mellan Guild Wars, ribbonjakt på Poupee eller utgång. Muuu.

Blus: Innocent World
Kjol: sydd av Sara
Scarf: gåva
Stövlar: Chilli (det borde du veta vid det här laget!)
Diadem: DessertRose

Politisk inkorrekthet - 100 poäng.

Hela dagen gick åt till att spela Wii Sports med familjen. HELA familjen. Till och med faster som tycker spel är ett löjligt tidsfördriv tyckte att bowlingen var skitkul.

Idag har jag nått nytt personligt rekord i politisk inkorrekthet.
Antons mor hade köpt julklappar åt mig. Mycket pinsamt eftersom jag inte ens hade så mycket som en blomma med mig. Bland annat fick jag en scarf i äkta kaninpäls. Helt gudomligt mjuk och en underbar mörkblågrå färg. Jag kunde inte heller sluta fascineras av hennes rävstola, komplett med tassar, trampdynor och klor. Jag döpte den till Ragnar och lånade hem honom för ett par dagars ömt och varsamt smekande.

När jag var yngre var jag helt emot äkta päls. Äkta päls var något av det värsta jag visste. Det rankades lika lågt som rasister och folk som lyssnade på syntetisk (läs: elektronisk) musik. Du vet ju att jag älskar elektronisk musik numera. Rasister är fortfarande lika lågt stående i mina ögon men päls däremot är jag desto mer kluven inför. Jag har ingen rätt att säga att jag är emot päls eftersom jag de facto äter kött och älskar doften och känslan av skinn, läder och mocka. Djurplågeri är däremot inte okej och tanken av alla minkar som fått en elstöt i rumpan medan de fortfarande levt för att värma en kärrings svettiga rygg får mig att kräkas. Det finns så mycket att säga om päls och jag vet inte var jag ska börja för jag vet inte själv vad jag tycker. Jag vet bara att min nye vän Ragnar är mjuk och gosig, precis som min nya kaninpälsscarf.

Rätt, fel och andra dumma påhitt.

I en och en halv timme har jag diskuterat vad som är rätt och fel sätt vad gäller kläder, mode och subkulturer. Inom de flesta subkulturer finns en strikt mall. Hur man ska uppföra sig, vad man ska tänka, vilka kläder man ska köpa, vad kläder betyder för en och hur man definierar sig själv gentemot kläderna.

Hur kan man säga vad som är rätt och fel? Vad är det som gör den andra eller en själv för den delen så mycket mer rätt än någon annan inom subkulturen eller i jämförelse med resten av samhället?

Det ska jag säga dig: INGENTING.
Det finns ingenting som gör en människa bättre, smartare eller mer värd bara för att den råkar ha en handväska, klänning eller ett par skor som en inbillad gemenskap på nätet eller i vänskapskretsen har bedömt som snygg. Och det finns ingen åsikt som gör en människa mer passande eller överlägsen någon annan bara för att den inbillar sig att just det hon/han tycker är rätt.

It’s absolutely hilarious that your brain thinks people will think more of you if you like Radiohead and less of you if you like Steps, but that’s the way it works. And if you can snap out of it you will grow.
RedEye, EDGE Magazine

Det finns inga rätt för det finns inga fel.
De enda felen ligger i sättet och inställningen att upprätthålla ett påhittat genomskinligt skal inför andra medmänniskor och omgivningen. Sluta genast.

Nej, nu jävlar!

 
Nu ska det skrivas. Uppsatsen ska skrivas. Sen ska jag packa, städa, källsortera, posta paket och diska. Morgondagen är det enda som står mellan mig, Stockholm och två veckors hysteriskt julmatsätande. Först måste jag ha kaffe annars blir det inget av superkrafterna.

Blus: Fanplusfriend
Kofta: Milk
Kjol: Metamorphose
Strumpbyxor: H&M
Stövlar: Chilli
Diadem, armbandsur (jo, uret är under rosetten): DessertRose

Glädje och produktivitet.

Idag har jag och Lina jobbat som gnuer på uppsatsen. Nu känns det som en riktig uppsats, bara resultaten av den kvalitativa forskningen som saknas. Äntligen någonting att visa upp efter åtta veckors slitande.

Min kandidatexamen är bara runt hörnet. Och runt jul. Och nyår. Och två kurser. Och projektarbetet. Öh. Snart alltså, riktigt snart! Sen ska jag springa som en vild mustang över frilansmarknadens vidder.

Kappa: VILA
Klänning: Metamorphose
Hårband: freebie!
Halsduk: Beyond Retro
Väska: Kazuko Ogawa
Strumpor: offbrand, LJ
Stövlar: Chilli

En riktig Alice?

Jag är segast och senast i världen, trots att jag ska bli journalist, det vet ni alla.
Men hallå - Tim Burton ska göra "Alice i Underlandet" på uppdrag av Disney! Jag vet inte riktigt vad jag tycker om att Disney har ett finger med i spelet. Jag vet däremot vad Tim Burton kan göra med 3D så jag hoppas på det bästa.

"Alice i Underlandet" var den första boken jag kan minnas som jag fick i present. Min första RIKTIGA bok alltså, ingen målarbok eller ABC-bok eller ABC-målarbok.

Min "Alice i Underlandet" var bunden i en mörkt lila pärm, skyddad av en mjuk kartongslejf och doftade nytryckt bläck på papper. Den innehöll detaljerade illustrationer. Och skitliten text. Tyckte jag då.
Jag läste utan att förstå. Först undrade jag om min farbror skämtade med mig som hade gett mig en så svår bok att läsa. Jag var ganska liten, minns knappt hur gammal jag var. Kanske åtta? Nio?

Ett par år senare kunde jag läsa den och förstå vad som stod men förstod inte ett skvatt av den ologiska (vissa skulle säga pårökta) berättelsen.

Idag plöjer jag igenom "Annotated Alice" som jag fått av Mooness. Helt plötsligt förstår jag boken på alla möjliga plan. "Annotated Alice" är sprängfylld av fotnötter som förklarar varenda ramsa, skämt och rim genom hela äventyret.

Herr Lewis Carroll måste ha varit en speciell man.
Vad hände förresten med ryktena om filmen baserad på PC-spelet "American McGee's Alice"? Kanske lika bra att det stannade där.

Bild © Wikipedia/John Tenniel

Som en jägare nedlägger ett byte.

MMS från: Anton
20071208 19:03
Får jag stjäla den och ställa hos dig?

SMS från: Maria
20071208 19:04
Jag tänkte samma sak när jag såg den första gången hos honom. TA DEN!

Ogräs.

60 kr för en putsning av topparna. Det syns inte men skillnaden känns för jag slipper flika undan luggen varje sekund.
Nog med fjanterier för idag. Resten av eftermiddagen har jag tabeller, tabeller och åter tabeller att se fram emot. Det finns inte mycket tid över för eftertanke numera. Uppsatsen slukar allt.

Cape, kjol: Visible
Kappa: VILA
Hatt: Metamorphose
Väska, strumpor: Swimmer
Stövlar: Chilli

*mummel, mummel*

Tabeller, klipptid, affärssnack. Jag deppar snart ihop till en degklump. Varför antar människor att hemsidekodning och design ska vara gratis? Tur att jag inte satsade på webdesign som yrke. Så mycket möda och så dåligt gensvar när det gäller betalning, det är aldrig värt det.

Jacka: VILA
Blus: Fanplusfriend
Klänning, strumpor, headdress: Baby the Stars Shine Bright
Handskar: Wedins
Väska: Kazuko Ogawa
Stövlar: Chilli

Just det, krimskramsfynden.

Så mycket härlighet för 60 kronor! Kerubmagneterna kommer sitta fint på kylskåpet i nya lägenheten. Askarna är i någon slags glaserad keramik, knappast porslin eftersom de var så billiga. Eliza (brasilianskan i korridoren) påpekade att hennes mormor hade likadana askar. Betyder det att jag har kärringsmak?

Däckardags.

Fem minuters varsel leder till dåliga outfitbilder. Bara så att ni vet.
Vi besökte julmässan på slottet, söndsagsskyltningen i stan och jultorget på... torget. Jag fyndade i krimskramsståndet där inget kostade mer än 20 kronor. Nu är jag helt slut i huvudet efter två fulldagar med familjen. Jag ska dricka te och whiskeyfudge.

Blus: Innocent World
Hatt, klänning: Metamorphose
Skor: Chilli

Roligt för hela familjen!

 
Idag kom min familj till Kalmar för att hälsa på mig. Staden visade upp sig från sin värsta sida med stormande regn och paraplybrytande vindar. Vi åt familjemiddag på O'Learys.

Julmässan på slottet blir av imorgon. Ser ni mig med två blonda krulltottiga ungar imorgon är det jag och mina småkusiner. Jag får inte visa upp bilder på mina underbara småkusiner på bloggen, min faster vill inte att nätpeddos ska komma åt dem. Jag gör bäst i att lyda min faster annars får jag väl inte testköra Wii:n på julafton som kidsen ska få i julklapp.

Blus: Fanplusfriend
Sammetsliv: Emily Temple Cute
Kjol: Innocent World
Huvudrosett: Alice and the Pirates/Baby the Stars Shine Bright
Stövlar: Chilli
Halsband: Paris Kids, Smyckeskrinet

Fem timmars sömn gör Maria knäpp.

 
Precis när jag gått och lagt mig kom jag på saker jag skulle skriva på uppsatsen så fort jag vaknade. "Äh, varför inte med en gång, det går så snabbt!" tänkte jag. Jag somnade vid fem, sov drömlöst, vaknade vid tiotiden. Idag ska jag knarka kaffe.

Blus: Gina Tricot
Sammetsliv: Emily Temple Cute
Kjol: K-Star
Strumpbyxor: Lindex
Skor:

Himegyarus är också vanliga människor.

De jobbar, de sköter familj och de shoppar. Den första tjejen är inte bara modell, hon är också truckförare. Någonstans måste pengarna komma från för att räcka till kläder som gör att man ser ut som en miljard kronor. Kvinnan efter lyckas balansera hushållsarbete, barn och fåfänga. Hur orkar hon?! Jag skulle bli skitstressad.

Hur kan ett friskhetstecken kännas så jävla illa?

Onådig mensvärk igår. Jag kunde inte sitta upp, knarkade tabletter, tittade på Futurama och somnade. Mobilen pep. Jag hyssjade åt den.

Idag mår jag bättre och har lyckats ta på mig annat än pyjamas! Solen skiner och allting ser så jävla perfekt ut. Det är säkert hundraelva minus eller nåt istället. Jag får ta reda på det efter att jag har klockat klart inslagen till C-uppsatsen. Allting cirkulerar kring den här uppsatsen numera! Jag äter, sover och skiter uppsatsteorier.

Kavaj, hatt: Metamorphose
Klänning: Innocent World
Strumpbyxor: Lindex
Skor: antenna

 

Plinkplonk.

När jag var liten ville jag spela harpa. Jag hade någon slags romantisk bild av hur noterna skulle synas i luften när harpan lät. Istället blev jag övertalad att börja spela piano. Jag tröttnade efter ett tag, gick över till bas och sist gitarr. Jag kunde läsa noter, skriva noter och spela därefter. Nu har jag glömt allt. Jag minns inte ens hur man tar ett ackord.

Klänning, blus: Innocent World
Stövlar: Chilli
Halsband: köpt

Kaptenens katt.

Miaomiao, lät det från blomlådan. Pälsen var vintertjock och öronen kalla.

Kappa: VILA
Klänning: Innocent World
Strumpor: random butik i London
Skor: antenna
Väska, halsduk: Swimmer
Öronmuffar:

Nytändning.

Handledarmötet var en riktig skjuts framåt. Nu är jag peppad igen, fokuserad igen. Nu jävlar blir det uppsatsarbete!
Igår kväll firade vi Thanksgiving tillsammans med de amerikanska snubbarna (Kerry och hans kompis Kyle). Ingen kalkon, men köttbullar, brunsås, potatismos och majs. Lina och jag gjorde äppelpaj till efterrätt istället för pumpapaj. Som vanligt blev det sent och jag drack kaffe lika sent och sov oroligt. Imorse vaknade jag lagom grinig. Tur att Lina är en förstående uppsatskamrat.

Klänning: Kazuko Ogawa
Strumpor, handväska: Swimmer
Headdress: Metamorphose
Kappa: VILA
Vantar: H&M
Stövlar: Chilli

Mindre soltimmar ställer till problem.

Jag kravlar mig upp om dagarna och klär på mig senare. Allting förslappas, min hjärna, min kropp, min dygnsrytm. Det blir inte bättre av att Rapportsändningarna från 1987 går i ultrarapid.
Idag är jag ganska nöjd med håret. Jag lät flätorna vara kvar över natten och det ser helt okej ut. Jag är mindre nöjd med att en knapp har flugit av koftan.

Blus: Innocent World
Kofta: Black Peace Now
Kjol + hatt: Metamorphose
Strumpbyxor: Lindex
Skor: antenna
Halsband: Smyckeskrinet

Egentligen borde jag...

... skaffa ett stativ åt digitalkameran så att den inte välter i golvet och går sönder. Det har hänt ett par gånger att kameran vält men hittills har jag haft tur. Hur mycket mer tur kan jag ha?
... klippa luggen och sidoflikarna. De är FÖR LÅNGA. Jag ser ut som en svamp.
... skaffa enfärgade tunna snoddar så att jag kan ha flätor utan att skämmas för felmatchade snoddar.
... jobba med uppsatsen istället för att titta på inspirerande frisyrer inför Linas hårklippning. Men det är ju så roligt!!!

Blus: Lisa Larsson secondhand
Kjol: Innocent World
Halsband: Paris Kids
Hårspännen: H&M

Jobba, jobba, jobba!

Nya blusen är fab. Statistikprogrammet funkar fab. Kaffet är fab. Uppsatsen går fab!

Blus, klänning: Innocent World
Mugg: ICA Maxi ;D

Förlamad hand är förlamad.

Uppsatsen går vidare och tävlingsmänniskan i mig stressar på högvarv. Jag jämför allting med andras arbeten - antal sidor, metoder, teorier, arbetsgång, empiriska material. Vår uppsats är skitbra, sedan dålig, jag är peppad, sedan ofokuserad. Magsåret efter examineringen kommer vara lika mycket orsakat av min egen psykiska press som kaffeknarkandet.

Tröja: offbrand, present från Gillian
Klänning: Innocent World

Materiell kärlek.

Doft av plastmassa direkt ur förpackningen, ojämnheter och bubblor i massan, fingeravtryck på baksidan, stiliserad logotyp diskret lagd mot den Jag älskar mitt nya halsband.

Klänning: Visible
Kofta: Black Peace Now
Skjorta: Gina Tricot
Halsband Suppurate System

Det sjuka modet.

Veckans lolisecrets ifrågasatte en sak jag också tänkt på; varför har så många lolis fobier av olika slag? Det är egentligen inget som är unikt för lolistilen, det finns psykiskt instabila människor inom varje subkultur, modeuttryck och åldersskikt. Men på det svenska lolitaforumet, bara som ett exempel, är det flera tjejer som önskar gå på loliträffar men backar ur för att de "inte vågar", "är blyg", "har svårt att träffa folk". Varför är de så många?

En del lolis påstår att eskapismen är den största anledningen till varför de anammar stilen. De erkänner att kläderna får dem att känna sig upphöjda, glamoriserade och vackra. Lolistilen är på många sätt en subkultur som inte kräver någon motprestation.
Synthare och indiepopare vill gärna stoltsera med hur många band de har sett eller vilka bootlegs de äger av nämnda band. Lolis har inget annat än kläderna som gemensam nämnare och kläderna i sin tur kräver inget annat än att du lyckas koordinera kläderna rätt. Ur den synvinkeln är lolistilen också en bidragande, drivande orsak till konsumtionshets och märkeshysteri, som jag skrivit om tidigare. Som om det inte vore nog har en del lolis erkänt ätstörningar, ekonomiska problem och tillochmed prostitution för att kunna uppnå och underhålla sitt klädintresse. Extremfall? Jag vet inte. Kanske, kanske inte.

Scenen som finns online är bra, för att lolis över hela världen kan mötas och diskutera sitt intresse med flera olika andra lolis. Samtidigt ställs regler och krav av en inbillad krets som antingen dömer eller hyllar dig beroende på om du har lyckats matcha rätt sorts rosa toner. Det är däremot ett helt annat blogginlägg.

Bild © lolita_secrets, Livejournal.

Vem hade trott att 80-talssångerskan Gianna Nannini skulle ha en sådan här video?

Ännu en söndag.

 
Det här börjar se illa ut. Jag har blivit väckt klockan ett på eftermiddagen två dagar i rad nu. Hu, hu, hu. Jag köpte en eltandborste för att påminna mig själv om hur gammal och ansvarsfull jag egentligen är.

Bolero: nümph
Blus, halsband: Gina Tricot
Klänning: Metamorphose
Strumpbyxor: Lindex
Skor: Wildflower
Hårband: freebie!

There's more to this than the cookie cutter shape of things.

Jag ville se ut som just de här två tjejerna. Jag drömde om bilden till dess att jag köpte boken. När jag bläddrade i boken dröjde jag kvar på just det här uppslaget extra länge. Sedan dess har jag varit fast.

För sex år sedan var lolistilen ett outforskat område i väst. Det fanns en mailinglista vid namn Black Lolita där en liten skara entusiaster höll kontakt och pratade om små, viktiga saker. Vi gissade oss till slutsatser om stilen, stirrade oss blinda på scans från Fruits-boken och första volymen av Gothic Lolita Bible.
När EGL skapades var det en blygsam community där egenhändigt sydda dräkter hyllades och importerade märkeskläder sågs på med galenskap – hur i hela världen kunde någon få för sig att betala så fruktansvärt mycket pengar för en klänning?

I dag mäts din lolistatus tvärtom i vilka märken och vilken stil du väljer att bära. Sweets rankas alltid högst med pastelliga toner och vit spets som spritsad grädde över varenda plagg.
Statusen mäts också i hur ofta och hur mycket du shoppar från dina favoritmärken. Ja, till och med efter vilken produktionsserie din klänning kommer från eftersom vissa märken tillverkar kläder i begränsat antal under begränsad tid. Det här är konsumtionspsykologi i dess allra renaste form.

Jag pratade med en tjej på 16 år, nyss utflyttad hemifrån, vars främsta mål var att skaffa ett arbete. ”För att kunna köpa kläder!” sa hon. Jag vet inte vad jag har för läsare men jag vet att jag har tillägnat många blogginlägg om vad jag har köpt, vad jag ska köpa och vad jag planerar att köpa. Jag har försökt gå ifrån konsumtionscentreringen. Har du märkt det som läsare? Eller kanske du bara tittar på bilderna och vill veta vad jag har för kläder på mig, som jag förresten funderat på att sluta skriva ut. Vem bryr sig egentligen om var mina kläder kommer ifrån?

Jo, jag bryr mig faktiskt. Jag bryr mig om att uttrycka mig själv genom min klädstil för jag tycker att det är roligt. Jag är inte bra på att varken måla, sjunga eller spela något instrument. Jag är bra på att skriva och matcha kläder, hur sorgligt det än låter. Därför bryr jag mig också om att uppmuntra yngre lolis (och andra) att tänka utanför den glaserade pepparkakeramen för hur de ska vara, ska klä sig eller ska bete sig. Kreativiteten kommer alltid väga tyngre än regelverket.

Inom alla subkulturer finns det gamla rävar som hävdar att det var bättre förr. Jag börjar känna mig rävig.

Högklackat + hal stentrappa = aj.

 
Fotleden och knät gjorde så fruktansvärt ont att jag hade svårt att somna inatt. På väg till skolan igår halkade jag i trappen. Jag brydde mig inte om det förrns jag skulle sova. Huhuhu.
I dag köpte jag den där VILA-kappan jag dreglat efter och en bolero från nümph. Och lite annat krimskrams, till exempel omslagspapper och doftljus.


Jacka, mockahandskar: H&M
Kappa: VILA
Blus: Emmaus
Kjol, headdress, strumpor: Innocent World

Öronmuffar, halsduk: Swimmer

Dessa jävla räkningar.

 
Jag har fått en ny nojja. Jag är rädd för att räkningsbetalningarna inte ska registreras i tid så jag betalar alla räkningar på minuten när studiebidraget har kommit. Företagen tjänar tydligen någon slags ränta på pengar som betalas in för tidigt, sa min ombudsman när hon gick igenom internetbetalningar med mig. Jag kan ha missförstått för jag fokuserade mer på OCR-numret än vad hon sa. Hursomhelst föredrar jag att företagen tjänar några kronor extra i månaden än att jag får påminnelseavgifter. Helst av allt vill jag slippa betala räkningar manuellt. Varför har inte alla företag e-fakturor som tillval?

Headdress: Innocent World
Långärmad tröja: present från Gillian
Linne med krås: Red Label (Carlings)
Kjol: Metamorphose
Strumpor: Baby the Stars Shine Bright
Strumpbyxor: H&M
Skor: Myrorna
Paraply: MAM

Rysk blomlolita?

Jag associerade Flascos senaste koordinering med ryssdockor och starka blommönster. Juliette et Justine gör mikroskopiska klänningar i flådiga tyger men min IW-klänning som är på ingång kan ju "ryssas" upp.

En svart ryssjal i rätt färgskala skulle vara assnygg till min nya IW-klänning, självklart med en långärmad svart blus. Strumporna på bilden är present från Sara som hon köpte på H&M. Jag kommer nog inte skaffa mig en pälscape men det hade varit läckert till. Och så knähöga bruna stövlar.

Om du inte vill ha en dyr lolimärkeskappa...

... kan du köpa den här från VILA. Figursydd, lätt puffärm och vidd nedtill så även den puffigaste kjolen får plats. Detaljerna syns inte, jag fick vara snabb med kameran för att undvika skäll från personalen. Kragen är fastsydd mot kappan, rak och militäraktig med dekorativa knappar. I midjan finns ett band som kan knytas både fram eller bak. Kappan är helt i ull och är dessutom fodrad. Den är helt klart tjockare än min Baby-kappa och funkar definitivt till slackerdelen av min garderob. Enda nackdelen är att den inte har hög krage eller luva. Men då får jag mer användning av mina mössor och halsdukar!

Dagens outfit.

 
Lina är så snäll, ställer upp och tar kort på mig och mina outfits när jag ber henne. Till och med på kyliga höstdagar. Det gör inget att bilderna blir suddiga. Det är svårt att hålla kameran still med vantar på.

Kjol, headdress: Metamorphose
Kappa, strumpor: Baby
Långärmad tröja, strumpbyxor, handskar: H&M
Blus med utsvängda ärmar: Black Peace Now
Halsduk: Swimmer
Halsband: Gina Tricot
Väska: Kazuko Ogawa
Skor: Wildflower

Takuya Angel fick MSN att sprängas.

Jag är kär. Eller besatt, svårt att skilja på begreppen...

Jag har sagt det förut - jag har varit trogen Metamorphose under majoriteten av min lolitid. Nu är det bara Innocent World som snurrar i huvudet.

Jag är kär och fasligt beroende. Jag kollar IW:s blogg först, jag kollar deras hemsida först, jag klickar bara på säljposter som har IW i sig och så vidare. Jag spanar in en långkjol från Boz, sneglar på Metas sammetskjolar men går ändå tillbaka till IW för att deras sammetskjol är billigare och sötare. Jag vågar inte köpa andra märken för jag vill inte bli besviken. IW gör mig inte besviken. IW ger mig allt jag vill ha och mer.

Det har gått så långt att jag funderar på att sälja av allt som inte är IW och ersätta med endast IW.

Schizofrent much?

Imorse var det snö. Vid lunch var det sol. Under eftermiddagen blåste och regnade det. Jag förstår inte det svenska höstvädret, jag tycker inte om det svenska höstvädret och jag är verkligen inte byggd för det svenska höstvädret. Dessutom hittade jag inte tantullmameluckerna heller så jag gick omkring hela eftermiddagen och var livrädd för urinvägsinfektion. Fy fan, Liza, du har fått mig att nojja!!!

Blus: Gina Tricot
Kjol, headdress, strumpor: Innocent World
Strumpbyxor: H&M
Skor: GLP
Halsband: Smyckeskrinet

Hoppet om framtiden.

Oppositionen för uppsatsplanen gick bra. Coola Heta Killen tyckte att vår uppsatsidé verkade intressant, EHEH! *fjortis-moment*
C-uppsatsen får utbildningen att kännas som en värdig utmaning samtidigt som min bild av det journalistiska yrket sämre. Konstruerade bilder av verkligheten, stagnerande nyhetsrapportering och mer eller mindre omedvetet upprätthållande av stereotyper. Samtidigt ser jag möjligheten att förändra och tillföra nya tankesätt i och med att jag själv blir journalist. Att skriva annorlunda, att göra intryck och inte ge efter för kommersialismens och populismens förtryck.
Eller så kanske jag hoppas för mycket.

PS: Jag klarade tentan. SKÖNT!!!

Blus: offbrand, Bangkok
Kjol: offbrand
Strumpbyxor: H&M
Strumpor: offbrand, Japan
Skor: Yosuke

IW dikterar min höstgarderob.

Lita på att märkesbloggarna visar snygga koordingeringar som väcker ha-begär. Jag ser det här som ett tecken på att Innocent World vill att jag ska ha cape i år. De bestämmer, jag lyder.