Jag ville se ut som just de här två tjejerna. Jag drömde om bilden till dess att jag köpte boken. När jag bläddrade i boken dröjde jag kvar på just det här uppslaget extra länge. Sedan dess har jag varit fast.För sex år sedan var lolistilen ett outforskat område i väst. Det fanns en mailinglista vid namn Black Lolita där en liten skara entusiaster höll kontakt och pratade om små, viktiga saker. Vi gissade oss till slutsatser om stilen, stirrade oss blinda på scans från Fruits-boken och första volymen av Gothic Lolita Bible.
När EGL skapades var det en blygsam community där egenhändigt sydda dräkter hyllades och importerade märkeskläder sågs på med galenskap – hur i hela världen kunde någon få för sig att betala så fruktansvärt mycket pengar för en klänning?
I dag mäts din lolistatus tvärtom i vilka märken och vilken stil du väljer att bära. Sweets rankas alltid högst med pastelliga toner och vit spets som spritsad grädde över varenda plagg.
Statusen mäts också i hur ofta och hur mycket du shoppar från dina favoritmärken. Ja, till och med efter vilken produktionsserie din klänning kommer från eftersom vissa märken tillverkar kläder i begränsat antal under begränsad tid. Det här är konsumtionspsykologi i dess allra renaste form.
Jag pratade med en tjej på 16 år, nyss utflyttad hemifrån, vars främsta mål var att skaffa ett arbete. ”För att kunna köpa kläder!” sa hon. Jag vet inte vad jag har för läsare men jag vet att jag har tillägnat många blogginlägg om vad jag har köpt, vad jag ska köpa och vad jag planerar att köpa. Jag har försökt gå ifrån konsumtionscentreringen. Har du märkt det som läsare? Eller kanske du bara tittar på bilderna och vill veta vad jag har för kläder på mig, som jag förresten funderat på att sluta skriva ut. Vem bryr sig egentligen om var mina kläder kommer ifrån?
Jo, jag bryr mig faktiskt. Jag bryr mig om att uttrycka mig själv genom min klädstil för jag tycker att det är roligt. Jag är inte bra på att varken måla, sjunga eller spela något instrument. Jag är bra på att skriva och matcha kläder, hur sorgligt det än låter. Därför bryr jag mig också om att uppmuntra yngre lolis (och andra) att tänka utanför den glaserade pepparkakeramen för hur de ska vara, ska klä sig eller ska bete sig. Kreativiteten kommer alltid väga tyngre än regelverket.
Inom alla subkulturer finns det gamla rävar som hävdar att det var bättre förr. Jag börjar känna mig rävig.
hmm, jag har aldrig sett din blogg som konsumtionscentrerad. klart du har haft dina inlägg om vad du vill/ska/har köpt men du har ju lika många inlägg om helt andra saker med. det är därför jag gillar din blogg, den är komplex och personlig och ingenting utesluter det andra. du ingår liksom inte i ett fack så att säga :)
ReplyDeleteTack miri! Det känns smickrande att du gillar min blogg. Jag som gillar din så mycket. :)
ReplyDeleteJag erkänner att jag jobbar för att kunna köpa mer lolitakläder ^^' just för att jag älskar kläder XD Så länge man inte ratar det folk syr själva bara för att det är hemmasytt, och inte bara vill ha saker för att det är BURANDOO! så tycker jag det är ok att jobba för att kunna köpa mer kläder.. men iofs.. om man har flyttat hemmifrån vid den åldern har man tagit ett stort steg och har massa nya kostnader.. jag som bor halvt hos pojkvännen/halvt hos mina föräldrar jobbar inte bara för mina kläder utan även för att betala maten hos min pojkvän, jag behöver det inte, men gör det ändå ^^' men jag kan tänka mig att betala lägenheten och all mat inte är det bästa om man samtidigt vill bibehålla ett konstant köpande ^^'
ReplyDeleteSen vet jag hur viktigt kreativitet är, men jag är så himla okreativ att jag håller mig till det lilla lugna XD
Nu blev det här en lång randompost full av massa blabber ^^'
Du har i allafall en grymt cool stil och det är kul att du håller fast vid det du står för!
Ja, jag förstår inte riktigt vad det är du vill säga. Speciellt eftersom den jag syftar på i inlägget inte alls har någonting med dig att göra? Men tack ändå.
ReplyDelete