
När jag upptäckte gothstilen blev jag fascinerad av det vackra estetiska formspråket. Tung sammet, svarta ögonlock, svallande hår. Jag älskade gothen och jag kände att gothen älskade mig.
Jag förstod att jag aldrig skulle bli som de kaxiga tjejerna på Catty Goths.
Jag förstod att jag inte var lika snygg som
Aconite.
Jag förstod att jag aldrig skulle ha råd att klä mig i enbart
Azrael's Accomplice.
Men jag tittade. Jag beundrade. Jag drömde. En dag... en vacker dag...
Jag startade min egen hemsida. Jag var 14 år och fyllde den med saker jag gillade. Allt från animerade döskalle-gif:ar och dikter jag hade skrivit själv, för jag gillade att skriva och att skriva dikter, det var coolt.
Jag hade bilder på mig själv i en svart kjol av krossad sammet, en kjol som jag hade sytt själv, för det gjorde alla coola goter. Till den hade jag en svart t-shirt med en röd drake på, för att det var det enda jag hade som passade.
Jag sminkade mig som
Death, för det var coolt.
Jag chattade på Basement för där hängde alla coola stockholmsgoter, typ kompisar till Anna Grå, den coolaste svenska gotbruden av dem alla. Jag pratade aldrig med henne eller hennes kompisar men jag var på samma ställe som dem. Och det räckte.
En tjej skickade ett privat meddelande till mig via chatten.
Hej. Jag känner igen dig. Har vi setts? Nej? Okej, jag känner igen dig... har du en hemsida? Okej... just det... det är dig vi diskuterar på mailinglistan. Mmm... nej, den är bara öppen för inbjudna. Ja, tyvärr.
Mitt hjärta sjönk. Jag förstod ju vad de pratade om. Jag förstod ju varför mailinglistan var till för ett fåtal människor. Jag förstod varför jag aldrig skulle bli upptagen i den mailinglistan.
Jag var inte värdig. Jag var smuts. En svartsmurf. Något som alla riktiga, alla coola, alla häftiga goter aldrig skulle ta i ens med tång och som de hellre skulle dö än sammankopplas med.
Jag kallade mig aldrig mer för goth.
I can't translate this in a good way and even less without my eyes tearing up. Please excuse me for that.
Bild © Azrael's Accomplice