IRWIN, Munch och Andersson.

Broschyren till IRWIN-utställningen pryds av en målning av Pippi Långstrump med en armbindel. Jämte Edvard Munchs namn på reklamaffischerna för de pågående utställningarna på konstmuséet hade jag avskrivit utställningen innan jag ens steg in i salen. Så fel jag hade.



Jag hoppade till av det raspiga ljudet från det kitschgroteska rörliga konstverket på väggen och undrade var jag hade hamnat någonstans. Var det HÄR samma utställning som tillhörde det Pippi-prydda omslaget? Jag blev eld och lågor, ja, rent av IRWIN-frälst. Pippi-målningen fanns där, på en egen vägg, mitt bland alla Sovjetkritiska ikonliknande verk, och kändes fullkomligt malplacerad.

Jag fnissade åt min egen nördighet när jag tänkte industrisynth vid synen av den återkommande Laibach-etiketten på flera av verken. Men jag var inte fullt så fel ute som jag trodde. Laibach och IRWIN är medlemmar av samma konstnärskollektiv, nämligen NSK State.
Helt plötsligt fick jag lust att åka till Slovenien.






Munchs illustrationer var paketerade i "ett konstruerat möte" med illustrationer av G Karin Andersson.

Andersson ritar i blyerts och förstorar sedan sina teckningar digitalt. Den teckning som verkligen grep tag om mitt hjärta var den enda som inte var förstorad. Jag blev lite besviken.
Jag tycker annars om Anderssons gråtoningar, som vid första anblick ser ut som om de är digitalt framställda, och att få möjligheten att krypa millimeternära hennes blyertsskisser. Så nära att jag kunde läsa hennes anteckningar och se hennes suddstreck, medvetet ditplacerade eller ej.

Munch gjorde mig däremot inte besviken. Hans sätt att porträttera kvinnor är dock obehagligt.










I went to the art museum.

Initially I came for the Munch illustrations but I was positively surprised by the IRWIN collection. The pamphlet had a painting of Pippi Longstocking on it but when I entered the room, I heard the scratchy noise of the moving installation as seen on the video. The Pippi painting was there too but as you can see it felt like it was royally misplaced among the other works. For those of you who see the artwork and notice some of them are labeled with an Slovenian industrial band name rather than a Germanization of the Slovenian city name, you'll be happy to know that IRWIN and Laibach (the band) are both members of the art collective NSK State.

The salon with Munch illustrations was meant to "enter Munch into a dialogue with a contemporary artist in order to create an exchange between the engravings of Munch and the drawings and prints by G. Karin Andersson (born in 1965)". Andersson's illustrations were displayed with the sketches as well as the digital blowups - but the only sketch that actually caught my attention was the only one that wasn't blown up. I was disappointed. I did like to see her blowups, which at first glance look like they are digitally created, and then being able to get so close to her sketches that I could read her little notes and see her eraser lines, be it they were placed there deliberately or not.
Munch on the other hand is never a disappointment even though his imagery of women send shivers down my spine.