Jag följde med när Sara och Josephine blev fotade av Ulrika Minami Wärmling som målade mig nyligen. Katja dök upp som en överraskning tillsammans med en väninna som var i stan över dagen. Det var inte tänkt att jag också skulle bli fotad men det blev så ändå. Jag ser på bilderna att jag behöver en bättre underkjol till klänningen dessutom.
I accompanied Sara and Josephine when they were photographed by Ulrika Minami Wärmling who recently painted me. Katja showed up like a pleasant surprise with a friend who was in town over the day. I wasn't supposed to be photographed today but Ulrika went ahead and did it anyway. I clearly need a new underskirt for that dress.
För första gången i mitt liv testade jag synen idag och domen var solklar; jag behöver glasögon. Jag är astigmatisk och översynt, tydligen ett väldigt vanligt synfel, och kan egentligen klara mig utan glasögon. Jag vill bli av med huvudvärken och kisandet jag har lidit av den senaste tiden så jag valde att bära glasögon och valde ut dessa bågar. Färgen syns inte så väl men bågarna är vinröda och drar åt det röd/lila hållet. Vad tycks?
Jag fick äntligen se min tavla! Josephine hade rätt, bilderna gör den inte rättvisa. Tavlan är såld till en privat samlare. Lite coolt att någon (som inte är en familjemedlem) vill hänga mig på sin vägg.
Jag har laddat inför morgondagen. Jag har två möten som på olika sätt ger mig en fet klump i magen. Jag försöker att ta mig samman men egentligen vill jag bara brista ut i tårar. Det kanske jag ska göra. Det brukar kännas bättre efteråt.
I tested my eyesight today and the verdict was clear; I need glasses. I picked these frames. What do you think?
I saw my painting! It is truly stunningly intricate in detail. I found out a private collector has bought it. It feels cool to know that someone, who isn't a member of the family, wants me to hang on their wall.
Tomorrow I have a hard day. I have two meetings that make me feel sick to the bone. I feel like I just want to cry but I am trying hard to keep myself together. Maybe I will cry just for a little bit. It usually eases the pain and anxiousness.
Eftersom jag själv inte kunde närvara på vernissagen för Les Nouveaux Noirs i Stockholm tog Ylva bilder åt mig. Bara av att se tavlan på foto blir jag alldeles mållös. Titta på detaljerna, Ulrika har verkligen målat varenda lilla veck och vindflik! Den sneda kronknappen upptäcktes efter att fotona hade tagits. Ulrika och jag kom överens om att den inte skulle rättas till i målningen, den skulle fortsätta vara sned. Jag tycker att det blev en fin och personlig detalj. Jag är så imponerad. Och överväldigad av vetskapen att det finns ett två meter högt oljeporträtt på mig.
Utställningen pågår till och med den 10 september. Jag måste ta mig upp till Stockholm på något sätt innan tavlorna tas ner.
I couldn't attend the exhibtion opening of Les Nouveaux Noirs where me and Ylva where among the objects. But Ylva could attend so I asked her to take extra photos of my painting. I am so overwhelmed by the rich details in the painting, from the creases in my skirt to the netting of the veil. Also it's kind of awesome to know there is a 2 metres (6.56 feet) high oil portrait of me. Read Ylvas impressions from the exhibition at her blog.
Nej, jag förstår inte hur rubriken kan tänkas ha någon som helst täckning i texten. Och jag förstår inte riktigt hur reportern tänkte om artikelns vinkel eftersom rubriken anspelar på utställningen men själva artikeln i huvudsak handlar om Ulrika Minami Wärmlings identitet/sexualitet. Men de säger ju att all publicitet är bra publicitet. Jag är bara bitter för att jag inte kan vara där på premiärvisningen.
National news paper coverage of the art exhibition where a painting of me is part of the show. The article was more about the artist Ulrika Minami Wärmlings sexual identity rather than the exhibition itself.
Broschyren till IRWIN-utställningen pryds av en målning av Pippi Långstrump med en armbindel. Jämte Edvard Munchs namn på reklamaffischerna för de pågående utställningarna på konstmuséet hade jag avskrivit utställningen innan jag ens steg in i salen. Så fel jag hade.
Jag hoppade till av det raspiga ljudet från det kitschgroteska rörliga konstverket på väggen och undrade var jag hade hamnat någonstans. Var det HÄR samma utställning som tillhörde det Pippi-prydda omslaget? Jag blev eld och lågor, ja, rent av IRWIN-frälst. Pippi-målningen fanns där, på en egen vägg, mitt bland alla Sovjetkritiska ikonliknande verk, och kändes fullkomligt malplacerad.
Jag fnissade åt min egen nördighet när jag tänkte industrisynth vid synen av den återkommande Laibach-etiketten på flera av verken. Men jag var inte fullt så fel ute som jag trodde. Laibach och IRWIN är medlemmar av samma konstnärskollektiv, nämligen NSK State. Helt plötsligt fick jag lust att åka till Slovenien.
Andersson ritar i blyerts och förstorar sedan sina teckningar digitalt. Den teckning som verkligen grep tag om mitt hjärta var den enda som inte var förstorad. Jag blev lite besviken. Jag tycker annars om Anderssons gråtoningar, som vid första anblick ser ut som om de är digitalt framställda, och att få möjligheten att krypa millimeternära hennes blyertsskisser. Så nära att jag kunde läsa hennes anteckningar och se hennes suddstreck, medvetet ditplacerade eller ej.
Munch gjorde mig däremot inte besviken. Hans sätt att porträttera kvinnor är dock obehagligt.
Initially I came for the Munch illustrations but I was positively surprised by the IRWIN collection. The pamphlet had a painting of Pippi Longstocking on it but when I entered the room, I heard the scratchy noise of the moving installation as seen on the video. The Pippi painting was there too but as you can see it felt like it was royally misplaced among the other works. For those of you who see the artwork and notice some of them are labeled with an Slovenian industrial band name rather than a Germanization of the Slovenian city name, you'll be happy to know that IRWIN and Laibach (the band) are both members of the art collective NSK State.
The salon with Munch illustrations was meant to "enter Munch into a dialogue with a contemporary artist in order to create an exchange between the engravings of Munch and the drawings and prints by G. Karin Andersson (born in 1965)". Andersson's illustrations were displayed with the sketches as well as the digital blowups - but the only sketch that actually caught my attention was the only one that wasn't blown up. I was disappointed. I did like to see her blowups, which at first glance look like they are digitally created, and then being able to get so close to her sketches that I could read her little notes and see her eraser lines, be it they were placed there deliberately or not. Munch on the other hand is never a disappointment even though his imagery of women send shivers down my spine.
Dessa inzoomningsbara konceptskisser till Burtons Alice är dödssnygga! 2010 kan inte komma fort nog. Jag försökte googla fram vem/vilka som har målat bilderna men jag fick inte fram något vettigt. Någon som vet?
I am falling in love with the conceptual art of Burton's "Alice in Wonderland". I would love to know more about the artist(s?) behind these illustrations. Anyone who knows?
För första gången i mitt liv testade jag synen idag och domen var solklar; jag behöver glasögon. Jag är astigmatisk och översynt, tydligen ett väldigt vanligt synfel, och kan egentligen klara mig utan glasögon. Jag vill bli av med huvudvärken och kisandet jag har lidit av den senaste tiden så jag valde att bära glasögon och valde ut dessa bågar. Färgen syns inte så väl men bågarna är vinröda och drar åt det röd/lila hållet. Vad tycks?
