På väg ner mot stranden i Borgholm fanns en hel del underbara hus.

Först ut är mitt aboluta drömhus - ljust rosa och ljust blått, jätteveranda och en lummig tomt. Notera tornet med den ljusrosa flaggan och den lilla keruben i sten på framsidan av tomten. Ska jag någonsin bo i hus, då ska jag bo i det huset.

Tänk att sitta på den verandan. Jag fantiserar om att grinden blivit sned av att för många kids hängt på den.

Pelarna påminner mig om Vita Huset. En bekant till Jonathan skulle ha ägt det här huset men tackade nej av ren trotsåldersnojja.

Verandan! Den sträcker sig inte bara åt vänster - det är en utsirlad gångbro som knyter ihop den äldre delen av huset med den nybyggda delen.

Som om inte takterrassen vore nog har det här huset även två balkonger.
- Jag ställde ut äppelpajen att svalna på den södra balkongen!

Pelare, veranda, takbjälkar, hngnghghghgh...

Jag gillade bara det lilla tornet. Resten av huset var lagom fult.