Unpacking from Japan, life returns to normal.

Min resväska kom igår kväll. Jag packade upp allt och tyckte; blev det inte mer än såhär? En tredjedel inköp (bilden), en tredjedel julklappar, en tredjedel smutstvätt. Jag tittade igenom alla kvitton och mer än hälften av reskassan gick till mat och kollektivtrafik. För att inte tala om alla de småpengar som har gått åt till mer mat, dryck, kollektivtrafik och roliga struntsaker som leksaksmaskiner.

Vad saknar jag med Japan? Rumpvärmare i tågsätena. Rumpvärmare på toalettsitsarna. Tågsäten som går att snurra runt så att man kan sitta åt vilket håll man vill. Notan betalas på vägen ut. Gratis mobilladdare på vissa utvalda offentliga platser. Effektiva, smarta och fyndiga lösningar som gör vardagen behagligare.
Ur ett ytligt konsumtionsperspektiv saknar jag möjligheten att kunna gå in och handla i vilken butik jag vill, att kunna prova kläder och accessoarer och inte behöva betala extraavgifter som frakt, tull och annat.
Jag saknar också Royal Milk Tea på flaska och tiokronorspudding.

Jag förstår att det är lätt att bli kär i Japan. Det är lätt att vara där, åka hem, längta tillbaka och drömma om det perfekta livet på andra sidan jordklotet, långt från den trista vardagen. Jag är lättad över att äntligen fått arslet ur och åkt dit för att se och uppleva allt på egen hand, att ha fått bilda mig en uppfattning om landet som "alla" pratar om. Som jag sagt tidigare; alla är inte sjukt snygga, alla är inte överdrivet trevliga, allt som finns är inte guld och gröna skogar. Landskapet är vackert, blandningen av arkitektur är spännande och det finns mer under ytan om man skrapar. Men jag vill absolut inte bo i Japan.

Jag vill tillbaka för att se det jag missade denna gång. Typ Kyoto, norra Japan, södra Japan, den japanska landsbygden. Någon gång men inte härnäst. Jag har verkligen saknat att resa och upptäcka nya saker. Jag vill resa någon annanstans, långt bort, kanske västkusten i USA, kanske Australien, kanske Mongoliet. Världen är så stor.

Just nu ser jag mest fram emot att gosa med marsvinen som kommer hem ikväll. Som jag har saknat dem!




My lost baggage came yesterday and I unpacked everything instantly; one third of bought stuff (the picture), one third of christmas gifts, one third dirty laundry.

I miss the adjustable train seats. I miss the asswarming train seats and toilet seats. I miss the possibility to shop without any huge fees. I miss Royal Milk Tea and pudding.

I understand it's easy to fall in love with Japan. It's easy to escape everyday life, come home, long back and dream about living the perfect life on the other side of the world. I'm glad I have been there now and seen it first hand. I'm glad I've built my own image of Japan. I've said it before but I can say it again: not all people are beautiful, not everyone bend themselves over to offer you high class service, not everything is awesome. I love the nature, I love the mischmasch of architecture, I like that there is so much more to see under the shallowness. But I would not want to live in Japan.

If anything, this trip made me realise that I've missed traveling. There is so much more to see in this world.

Right now I look forward to seeing the guinea pigs again. They are coming back home today from their baby sitters. I've missed them so much!

Osaka Aquarium and Shinsaibashi lolita shopping.

Jag och David var en timma tidiga imorse så vi tog en promenad runt kvarteret. Bakom vårt hotell fanns ett tempel med en mäktig scen. David är den lilla streckfiguren framför scenen, 196 cm lång.


Idag åkte vi till Osaka Aquarium för att titta på saker som lever under havet. Uttrarna var riktigt gulliga och kanske de enda som såg ut att ha det bra på hela stället. Alla andra djur simmare runt, runt, runt i vad jag tyckte var för små akvarier.


Stora, fula och coola fiskar. Den största av dem alla var valhajen som jag inte fick någon bra bild på för att den simmade runt, runt, runt men det var lite läskigt när den simmade förbi och jag insåg att jag var lika lång som fenan.


En fisk liftar på djävulsrockan som jag fotade för Bellas skull. Den gick inte att ta med sig hem, sorry gumman.


En säl flörtar med en besökare.


Jag fick se mina bläckfiskar men de var väldigt apatiska. Som den här som bara låg i hörnet och blundade.


Den separata manetavdelningen var magisk även om jag är skeptisk till om det är okej att proppa in femtioelva maneter i en liten vattentank.


Mest synd tyckte jag om kapybarasarna som hade en väldigt liten hage med betonggolv, bajs i vattnet och lite hö i ett hörn. Den där fradgan i munnen ser inte så rolig ut heller.

Under tiden vi var på akvariet började min näsa täppas till ordentligt och mina ögon dimmade igen. Som tur var hade jag en värktablett i handväskan och hade det inte varit för den hade jag nog däckat halvvägs till Shinsaibashi - shoppingdistriktet! Jag var väl förberedd med tre olika kartor, trodde jag, men väderstrecken visade sig inte alls stämma överens med verkligheten så jag gick i cirklar till dess att jag hittade rätt. Att be om hjälp att hitta när jag inte kan japanska och japanerna inte kan engelska är ungefär som att landa på Jorden som marsian - mycket användning av teckenspråk och handgester.


Som du ser lyckades jag ju pejla in alla mina butiker. Jag lyckades till och med hitta saker som enligt hemsidorna ska vara slutsålda men som bevisligen inte är det.
Jag sprang in i Prisilas egna butik med hjälpsam och trevlig personal som lät mig prova allt löshår jag pekade på. Mycket praktiskt och verkligen rekommenderbart.

Noteringar om lolitashoppingen i centrala Osaka:
Atelier Pierrot-personalen var miljarder gånger trevligare än motsvarande i Tokyo. Jag fick min klänningsrosett knuten korrekt!
Personalen på Metamorphose avslutade varenda mening med att gå upp i falsett, ungefär likadant som en viss bloggerska brukar avsluta sina meningar.
Innocent World-butiken är liten men desto mer charmig.
Jag gick aldrig in i Angelic Pretty-butiken men hittade till Baby the Stars Shine Bright som hade en generös och välfylld butik.
Big Step-gallerian erbjöd Miho Matsuda (vars butikspersonal satt på huk bakom kassan och pratade i telefon) och KERA Shop Arena som kändes som en packad och oälskad sillburk i klädform.
Den bästa överraskningen var OPA-gallerian som till synes riktar sig främst till gyarus men har en gudomlig sminkbutik i bottenvåningen och massor av blingiga accessoarer och billiga, färgglada strumpbyxor.
På det stora hela gillar jag lolitashoppingen i Osaka fett mycket med ett litet minus; ingen second hand-butik! Eller så kanske det är jag som inte har hittat den ännu.




We went to the Osaka Aquarium which was both awesome and heartbreaking. Awesome to see so many cool things that live in the sea but heartbreaking to see how small their living space is. The poor capybara even had dirty water in their pen. :(

I am slowly getting better but my nose is clogged up so I had to take a painkiller pill to endure the lolita shopping in Shinsaibashi. I highly recommend it, all sales clerks are nice and friendly and serviceminded - even the Atelier Pierrot clerk who retied my dress bow correctly for me. I managed to run into Prisila's store too where it was possible to try everything out before you bought it. I couldn't find my way to any second hand lolita stores though, maybe there are none in Osaka?

Second day in Osaka: I met Hello Kitty at Universal Studios! :D

Vi var på plats på Universal Studios så tidigt vi bara kunde för att hinna åka alla attraktioner innan köerna blev milslånga. Vi köpte till och med expresspass utifall att vi skulle ha sådan otur som Nina hade förra gången hon var där med köer som var över 1½ timma långa. Det dåliga vädret, lågsäsong och veckodag bidrog till att köerna aldrig blev längre än 10 minuter så vi hade tur i oturen.


Scenen där det brukar framföras ett Peter Pan-uppträdande, dock inte idag. Hela Universal Studios är alltså uppbyggt av olika filmdekorer och så här nära jul bräks det ut julmusik på hög volym ur alla högtalare. Jag lovar, hör jag en klämkäck storbandscover på Bjällerklang en gång till idag så spyr jag.
Åkattraktionerna var för det mesta inomhus med fokus på 3D-upplevelser. Det fanns en bergochdalbana som var mysig snarare än läskig eller spännande. Min favorit var nog Spindelmannen-åket där det sög till i magen när man föll och blev varmt när det kom en eldboll farandes. Terminator-filmen/teatern/uppträdandet var lite mäktigt men väldigt hög volym på.


Pink Café var, som namnet antyder, väldigt rosa och serverade inte bara rosa öl utan även olika muffins med varierande tillbehör. Jag valde en varm muffin med minimarshmallows och jordgubbsglass.


På väg till toaletten var jag tvungen att gå förbi Hello Kitty-butiken med Hello Kitty-formade buskar.


En Hello Kitty-julgran, vad säger familjen, ska vi ha en sådan i år?


Och vilka hittade jag inte utanför Hello Kitty-butiken om inte Hello Kitty och hennes pojkvän Daniel? Ser ni hur jag ler som bara min inre femåring kan le?


Junior och David leker med Hajen-merchandise. Själva Hajen-åkturen var charmig men kändes som att den började bli på gränsen till antik. Åkturen var utformad som en sightseeingtur i båt runt Amity med en turistguide som spelade över och låtsassköt på fel sida om båten.


Lilla Hajen hade fått lite pynt den med så här till jul.


Jurassic Park-åkturen var också utformad som en sightseeingtur i båt. Dinosauriedockorna verkade lite trötta i gängorna. Stegosaurus hade en spricka i svansen men plaskade glatt i vattnet ändå. Den coolaste biten var i slutet då T-Rex försöker äta upp en men båten faller ner i bästa Flumride-style.


Mot kvällen lyser hela stället upp i blinkande ljus. Hela stället. Ja.

Imorgon ska vi besöka Osaka Aquarium, ett av världens största offentliga akvarier. Jag hoppas att de har bläckfiskar!




Today we went to Universal Studios in Osaka. It was rainy all day, it is off season and it is in the middle of the week but thanks to all that none of the attraction lines were over 10 minutes in waiting time. I liked the Spiderman ride the most because it felt like heat when there were fireballs and it felt like we were falling even though we weren't. The Terminator experience was cool too but really loud. The Jaws and Jurassic Park rides felt like they were starting to get antique though, the acting tourguide of Jaws aimed her fake shot at the wrong side of the boat and poor Stegosaurus had a crack in it's tail.
I am a happy camper because I got to meet Hello Kitty and Daniel! :DDD Tomorrow we're going to Osaka Aquarium and I am hoping they have a giant octopus or two.

Hiroshima: Peace Memorial Park, Miyajima Island and accidental theft.

Vid frukosten imorse tog jag lite groddar.


Men... såg inte groddarna lite konstiga ut?


Okej, det var inte groddar - det var torkad småfisk. Eeeh.


Vi tog spårvagnen ut till Peace Memorial Park som upprättats till minne av atombomben som föll över Hiroshima under andra världskriget.


A-bomb dome var större än jag trodde att den skulle vara.


Malin uppskattade det luddiga trädet som stod precis bredvid.


Jag gjorde min finaste turistpose vid floden.


Children's Peace Monument - upprättat för att hedra minnet av Sadako Sasaki och alla andra barn som avled till följd av atombomben. Massor av människor från hela världen skickar och/eller kommer hit för att ge bort vikta papperstranor och visa att de vill ha fred på jorden. Jag blev så rörd att jag smög bakom ett av båsen och lät tårarna rinna fritt.


Minnesmonumentet över samtliga av atombombens offer. Japaner då alltså. Koreaner som dog av atombomben har ett eget minnesmonument.


Efter det massiva atombombsmuséet var Malin tvungen att äta och hotade med att äta upp rådjuren på Miyajima om hon inte fick mat. Vi hittade en okonomiyakirestaurang där de lagade maten på ett stort stekbord framför oss.


Min okonomiyaki med udonnudlar, grönsaker, räkor, fläskkött och bläckfisk.


Väl ute på Miyajima åt Malin alltså inte upp dessa små sötsaker till rådjur. De strövar fritt över hela ön och håller sig gärna nära människor som ger dem allt som är mer eller mindre tuggvänligt. Jag har filmbevis.




Lilla söta rådjursbebisen, IHIHHIHHIIH!!!


Victor fick inte ha sin glass ifred heller.


Ytterligare en fin turistpose komplett med Itsukushima-templets torii växandes ur huvudet på mig.


Vy ut över stranden och havet från en av gångarna i Itsukushima-templet.


En bild på templets fasad.


Jag hittade bläckfisk på pinne! NOMNOMNOM.

Under kvällen strövade jag omkring på stan lite. Bland annat klämde jag på ett par strumpbyxor. Så grävde jag lite i väskan och tankarna flög iväg samtidigt som jag kom på att jag skulle skynda mig. Så efter 10 minuter upptäckte jag att jag fortfarande hade strumporna kvar i handen! Utan att ha betalat för dem! Jag skämdes och hittade inte tillbaka heller så jag var tvungen att rusa hem så fort jag bara kunde för det kändes som om exakt HELA VÄRLDEN kunde se på mig att jag hade stulit ett par strumpbyxor. De kostade bara 315 yen (ca 30 kronor) så det känns ju bara ännu dummare.

Imorgon åker vi till Kyoto. Snart är första veckan i Japan över och resten av tiden ska spenderas i Osaka. Hej vad det går fort!




For breakfast I had some sprouts. Except that the sprouts didn't look like sprouts. Because they were really tiny fishies. Hmmm.

We went to the Peace Memorial Park to wallow in humanitys cruelness against itself. Then we went to Miyajima to pet deer that eat literally everything and look at the Itsukushima shrine. Speaking of food, I had some okonomiyaki and squid on a stick.

While walking downtown by myself this evening I was looking at a pair of tights. My mind started wandering, I checked my bag for something and I suddenly realized I had to hurry up a bit. After 10 minutes I noticed I was still holding the tights and I hadn't paid for them. I couldn't find my way back either. I was so ashamed of myself and felt like EVERYONE could see my tights were stolen so I rushed home.

Tomorrow we head for Kyoto for two nights and after that Osaka. The first week is soon over. Time flies so fast.

Last day in Tokyo: Meiji temple, Harajuku bridge reality check and does my hair look good?

Jag, Nina och Malin började dagen med att vara snygga och shoppinglystna. Fem minuter efter att vi klev av i Harajuku och steg in i parken vid Meijitemplet slängde sig Nina på närmsta parkbänk för att rätta till skorna.


Parken kring Meijitemplet var gudomlig. Till skillnad från skogsområdet i Kawaguchiko fanns det fåglar och andra djur som prasslade omkring bland löven. Luften var sådär oförskämt färskt blommande friskt.


Där stod jag och såg bra ut. Bara sådär. Vid en porlande bäck som inte kom med på bilden.


Närmare templet stod en massa vackra blommor uppradade. Malin godkände.


Vackra blommor är vackra.


Instruktioner för tvättning innan besök på tempelgården:
1) Fyll träspaden med vatten.
2) Häll vatten över din vänstra hand för att tvätta handen.
3) Häll vatten över din högra hand för att tvätta handen.
4) Häll vatten i din vänstra hand som du tvättar munnen med.
5) Klar!


Stort tempel var stort och då är Meijitemplet ett av de mindre templena. Jag ser verkligen fram emot att besöka Kyoto!


Önsketrädet där besökare får lämna sina önskningar. Varje morgon töms önskningarna och gås igenom av prästerna. Sedan får man se vad som händer.


Önskningar som väntar på att få gå i uppfyllelse.


Meijitemplets inre gård. En till bit in i templet kastade vi mynt över ett trägaller och klappade i händerna två gånger för god lycka, hälsa och framgång. Nina hade sparat en handfull 1 yensmynt enbart för detta tillfälle.


På vägen från Meijitemplet satte jag mig på den ökända Harajukubron. Den var öde, sorglig och så liten att jag kunde ha missat den om jag hade blinkat. Ylvas utlåtande var bäst; "vill du se femtioelva amerikanska turister som fotar tio japanska camwhore cosplayers - gå till bron i Harajuku."


Efter den verklighetsförankringen gick jag och Nina till frisören för att fixa håret. Som vi hade längtat! Jag tror dessutom att vi hade väldigt olika förväntningar på resultatet. "Gör vad ni vill!" sa vi båda glatt och jag blev inte mer brunett än så här, klippt lugg och med lockat hår. Jag vet inte. Jag ser ju bra ut men jag hade ju förväntat mig en mer radikal förändring. Nina klippte av en decimeter av sitt hår och fick röda och blonda slingor. Hon vet inte riktigt heller vad hon tycker om sitt hår. Var ärlig nu, ser det bra ut?


Resten av eftermiddagen var ett race i hur många personer jag kunde klämma in att möta på en dag. Amanda kom till stan från Ueda, Madde och Chrull var i stan på semester.


Madde blev klad hest av sin belgiska våffla.


Jag blev klad hest av min Mont Blanc-parfait.


Senare blev jag klad hest av att träffa Ylva och Josephine. Ylva lyckades med det konstnärliga tricket att spilla ut en halv jordgubbsmjölk över sin fullt öppna väska. Till och med läxorna luktade jordgubbar.


Sista stoppet för dagen var templet i Asakusa.


Templet var fortfarande övertäckt men resten av tempelgården var väldigt vacker i skenet av alla lampor.

Nu har jag fruktansvärt ont i mitt vänstra knä, det liksom strålar av smärta från sidan av knät och inåt. Antagligen en nerv som har kommit i kläm av för mycket promenerande. Jag hoppas att det gör över tills imorgon. Då ska vi resa från Tokyo till Hiroshima. Hupp!




My last day in Tokyo. I visited the Meiji temple, posed by the Harajuku bridge (really small, insignificant and totally overrated), met with Amanda, Madde, Chrull, Ylva and Josephine. Last stop was the temple in Asakusa.
Now my feet hurt and my knee is hurting even more. I hope it will get better by tomorrow because then we are going from Harajuku to Hirsohima.