Unpacking from Japan, life returns to normal.

Min resväska kom igår kväll. Jag packade upp allt och tyckte; blev det inte mer än såhär? En tredjedel inköp (bilden), en tredjedel julklappar, en tredjedel smutstvätt. Jag tittade igenom alla kvitton och mer än hälften av reskassan gick till mat och kollektivtrafik. För att inte tala om alla de småpengar som har gått åt till mer mat, dryck, kollektivtrafik och roliga struntsaker som leksaksmaskiner.

Vad saknar jag med Japan? Rumpvärmare i tågsätena. Rumpvärmare på toalettsitsarna. Tågsäten som går att snurra runt så att man kan sitta åt vilket håll man vill. Notan betalas på vägen ut. Gratis mobilladdare på vissa utvalda offentliga platser. Effektiva, smarta och fyndiga lösningar som gör vardagen behagligare.
Ur ett ytligt konsumtionsperspektiv saknar jag möjligheten att kunna gå in och handla i vilken butik jag vill, att kunna prova kläder och accessoarer och inte behöva betala extraavgifter som frakt, tull och annat.
Jag saknar också Royal Milk Tea på flaska och tiokronorspudding.

Jag förstår att det är lätt att bli kär i Japan. Det är lätt att vara där, åka hem, längta tillbaka och drömma om det perfekta livet på andra sidan jordklotet, långt från den trista vardagen. Jag är lättad över att äntligen fått arslet ur och åkt dit för att se och uppleva allt på egen hand, att ha fått bilda mig en uppfattning om landet som "alla" pratar om. Som jag sagt tidigare; alla är inte sjukt snygga, alla är inte överdrivet trevliga, allt som finns är inte guld och gröna skogar. Landskapet är vackert, blandningen av arkitektur är spännande och det finns mer under ytan om man skrapar. Men jag vill absolut inte bo i Japan.

Jag vill tillbaka för att se det jag missade denna gång. Typ Kyoto, norra Japan, södra Japan, den japanska landsbygden. Någon gång men inte härnäst. Jag har verkligen saknat att resa och upptäcka nya saker. Jag vill resa någon annanstans, långt bort, kanske västkusten i USA, kanske Australien, kanske Mongoliet. Världen är så stor.

Just nu ser jag mest fram emot att gosa med marsvinen som kommer hem ikväll. Som jag har saknat dem!




My lost baggage came yesterday and I unpacked everything instantly; one third of bought stuff (the picture), one third of christmas gifts, one third dirty laundry.

I miss the adjustable train seats. I miss the asswarming train seats and toilet seats. I miss the possibility to shop without any huge fees. I miss Royal Milk Tea and pudding.

I understand it's easy to fall in love with Japan. It's easy to escape everyday life, come home, long back and dream about living the perfect life on the other side of the world. I'm glad I have been there now and seen it first hand. I'm glad I've built my own image of Japan. I've said it before but I can say it again: not all people are beautiful, not everyone bend themselves over to offer you high class service, not everything is awesome. I love the nature, I love the mischmasch of architecture, I like that there is so much more to see under the shallowness. But I would not want to live in Japan.

If anything, this trip made me realise that I've missed traveling. There is so much more to see in this world.

Right now I look forward to seeing the guinea pigs again. They are coming back home today from their baby sitters. I've missed them so much!