Hej solen. Hej blommorna. Hej våren.

Smått löjliga men ändå nya utmaningar.

I snitt brukar var 15:e outfitbild bli bra nog att lägga upp. Idag orkade jag ärligt talat inte ta mer än en. Jag kanske ska fortsätta med det. Men visst är min nya kjol fantastisk?

Jag försöker desperat att hålla mig uppdaterad om vad som hände i helgen (Gräv och Geek Girl Meetup) men jag insåg halvvägs genom RSS:en att, nä, det är nog mer arbetseffektivt att korsförhöra kollegorna och koncentrera mig på product backlogen som behövs uppdateras. Det är den jag håller i famnen, den där centimetertjocka mappen.

Förresten, den här Fattigbloggen - den sommaren då jag var arbetslös och fick socialbidrag fick jag definitivt inte tv/tele/tidning, bredband eller SL-kort betalt. Jag hade varken a-kassa eller fackavgift att betala för jag hade ju inget jobb. Jag hade 2000 kronor till mat och nöjen varje månad. Jessica Ritzén har alltså 900 kronor mer än vad jag hade när jag tog bidrag. För mig hade 900 kronor mer i månaden betytt riktig mat genom hela månaden och ett par sömnlösa och tårfyllda nätter mindre om veckorna.
Socialbidraget är värt att ta upp för diskussion men jag kan inte hjälpa att känna mig bitter över att hon fuskar i jämförelse med de som faktiskt går på socialbidrag. Intervjuerna och livsögonblicken ur andra socialbidragstagares liv känns viktigare och mer relevanta.

Citat ur en intervju med "Kalle", 56 år och socialbidragstagare sedan 28 år (text fetad av mig):

Skulle du vilja åka på semester?
– Den tanken har jag inte i hjärnan. Det är ju så långt borta. Unna sig, det är att gå att handla sin mat och betala sina räkningar. Man lägger sig på en nivå. Längre ned på botten kan man ju inte komma.

Kofta: H&M
Tröja: Innocent World
Kjol: Stadsmissionen
Stövlar: minns inte?
Smycken: present från Fia, Mormors gömmor (Vintagemässan)

Inspiration för att lätta upp en söndag.

Alla scans hämtade från Jmagazinescans

Mööör.

Nu sitter vi på tåget hem. Såhär energifylld var jag för en timma sedan. Jag skulle bara vila huvudet en aning och vips var nära två timmar borta.

Vintagemässan börjar kännas rutinmässig. Visst är det roligt att fynda men det är svårt att fynda när allting är så jävla dyrt. Sedan när började Myrorna sälja kläder för 1100 kronor liksom? Jag hittade iallafall ett turkost set med handskar, väska, örhängen, halsband, brosch och ring för 200 kronor och en blommig långkjol för 100 kronor. Jag hade gått hem med flera klänningar om de inte hade varit för små.



Jag blev dessutom överöst med försenade julklappar. En minihatt, ett armband, ett halsband och en ring. Yayers!

Ringrostig.

Jag har glömt bort hur man posar för en daglig outfitbild i helkroppsutsnitt.
Om 20 minuter träffar jag Ulrika Minami Wärmling för sushi och fotografering för en oljemålning. Grymt spännande att äntligen få träffa henne, jag älskar hennes målningar.

Chrull och Marcus tyckte att jag skulle ha en båt i håret à la Marie Antoinette. Jag nekade, jag som hatar allt som har med friluftsliv att göra. Vi lyckades mötas halvvägs och kom överens om piratskepp i håret. Nästa gång, jag lovar.

Blus: Metamorphose
Bustier: Emily Temple Cute
Kjol: Visible
Strumpbyxor: Åhléns
Skor: ASOS
Hårdekorationer: Glitter, H&M

Fullt upp!!!

Jag har så mycket att göra idag att tillochmed mobilkameran immar igen. Nu blir det briefing med interna referensgruppen om webbprojektet.

Tröja: Baby the Stars Shine Bright
Sammetsbustier: Emily Temple Cute
Kjol: TopShop

Jag missade, men vad tyckte du?

Satt på möte under förmiddagen så jag missade Stil i P1. Programmet handlade om "modet som vägrar bli vuxet". I skrivande stund har de inte lagt ut podcasten på nätet än men den kommer att gå att lyssna på här. Jag dyker upp ganska sent i programmet tydligen.

Jag har alltså inte hört mig själv än. Vad tyckte du? Var det bra, dåligt, skrattretande, fantastiskt?

EDIT:
Direktlänk till programmet

EDIT 2:
Okej, nu har jag lyssnat. Jag är lite besviken över att den djupare diskussionen vi hade om stilen inte kom med men det blev väl för nördigt. Jag är nöjd!

Äntligen en spegel på kontoret.

Ytterligare en sak som flyttar till mig när Sofi flyttar utomlands. På baksidan har någon skrivit "12:-" med sirliga siffror i blyerts. Nu slipper jag gå hela 20 meter till toaletten varje gång jag vill beundra mitt fantastiska jag.

Intervjubakis.

Okej. Nu är intervjun över.
Men vad fan sa jag egentligen? Jag hoppas att jag inte släppte några stora grodor. Jag litar på att P1:s redigering är saklig och vettig.

Sändningstid är redan nu på fredag kl 10 på P1!

P1 på visit!

Nu är intervjun igång.

Homestaging.

Stil i P1 bestämde sig under eftermiddagen igår att komma på visit för intervju. Hemmavisit.
- Det vore jättekul att få titta i din garderob! sa hon.

Jag svalde hårt och tackade karman för att jag har tvättid idag. Var gömmer man annars ett meterhögt berg av smutstvätt i en lägenhet på 40 kvm?
Jag har tillochmed slängt papper, glas och plåtburkar. De femtioelvatusen påsarna med pantflaskor får stå kvar ett tag på vinden, dit ska reportern iallafall inte in och kika.

Jobbigast blir det att fixa iordning kläderna och skorna. Ska jag sortera efter färg, längd eller märke? Vilket i-landsproblem.

Stil i P1 om gothic lolita

Jag blev så överrumplad. Stil i P1, ringer mig? Väldigt smickrad. Jag trasslade in mig i telefonsladden och lyckades riva ner systemkameran. Tydligen ska de göra ett program på temat lolita, generellt antog jag då och inte bara om subkulturen. Som vanligt är stenkastet långt mellan Kalmar och Stockholm så jag droppade några namn på intressanta personer runt huvudstaden med omnejd. Jag ser fram emot det färdiga programmet.

Varmare kläder idag.

Tvättid på lördag. Hur långt räcker mina rena kläder? Idag ser jag åtminstone inte ut som om jag är färgblind.

Jag vill inte göra om.

Jag har avundats de som valt supermegaögon till sina Poupee-dockor. Det ser ju så väldigt sött ut, på ett seriefigursaktigt vis. När jag nu har chans att ändra tvekar jag. Jag känner inte igen min docka när jag testar andra ögon, annan ansiktsform, andra läppar. Jag har till viss del projicerat mig själv på dockan, som om den vore en ouppnåelig fantasikarikatyr av mig själv. Jag sneglar gärna utanför bilden, jag har stora läppar, jag har en relativt rund ansiktsform. Det jag trodde skulle bli en förbättring blir istället en försämring. Jag trivs som jag är. Med min docka. Men jag är fortfarande avundsjuk på hennes garderob.

Bort med halva lolitagarderoben.

Mycket snack och lite verkstad har det varit från min sida när det gäller min garderob. Nu har jag äntligen tagit mig i kragen, rensat ut nästan hälften av alla mina lolitakläder och lagt ut till försäljning. Jag har inte ens orkat ta tag i skorna, strumporna eller accessoarerna på riktigt så det här får bli det första steget mot förnyelse.

Allting ligger listat på engelska eftersom jag har postat lite här och var. Använd valfri valutaomräknare för pris i svenska kronor och maila mig eller lämna kommentar här om du är intresserad av något.

Seg måndag.

Jag smiter in på toa för att ge mig själv en ursäkt att läsa saker jag annars inte tar mig tid att läsa. Typ Henrik Alexanderssons skrift om den politiska bloggen. Än så länge känns den mest som Blogg för Dummies men jag ska ge den en ärlig chans. Det känns extra aktuellt med tanke på DN:s FRA-uppslag som rullat upp till en ångestens snöboll under helgen och måndagsmorgonen.