Smått löjliga men ändå nya utmaningar.

I snitt brukar var 15:e outfitbild bli bra nog att lägga upp. Idag orkade jag ärligt talat inte ta mer än en. Jag kanske ska fortsätta med det. Men visst är min nya kjol fantastisk?

Jag försöker desperat att hålla mig uppdaterad om vad som hände i helgen (Gräv och Geek Girl Meetup) men jag insåg halvvägs genom RSS:en att, nä, det är nog mer arbetseffektivt att korsförhöra kollegorna och koncentrera mig på product backlogen som behövs uppdateras. Det är den jag håller i famnen, den där centimetertjocka mappen.

Förresten, den här Fattigbloggen - den sommaren då jag var arbetslös och fick socialbidrag fick jag definitivt inte tv/tele/tidning, bredband eller SL-kort betalt. Jag hade varken a-kassa eller fackavgift att betala för jag hade ju inget jobb. Jag hade 2000 kronor till mat och nöjen varje månad. Jessica Ritzén har alltså 900 kronor mer än vad jag hade när jag tog bidrag. För mig hade 900 kronor mer i månaden betytt riktig mat genom hela månaden och ett par sömnlösa och tårfyllda nätter mindre om veckorna.
Socialbidraget är värt att ta upp för diskussion men jag kan inte hjälpa att känna mig bitter över att hon fuskar i jämförelse med de som faktiskt går på socialbidrag. Intervjuerna och livsögonblicken ur andra socialbidragstagares liv känns viktigare och mer relevanta.

Citat ur en intervju med "Kalle", 56 år och socialbidragstagare sedan 28 år (text fetad av mig):

Skulle du vilja åka på semester?
– Den tanken har jag inte i hjärnan. Det är ju så långt borta. Unna sig, det är att gå att handla sin mat och betala sina räkningar. Man lägger sig på en nivå. Längre ned på botten kan man ju inte komma.

Kofta: H&M
Tröja: Innocent World
Kjol: Stadsmissionen
Stövlar: minns inte?
Smycken: present från Fia, Mormors gömmor (Vintagemässan)