Jag har avundats de som valt supermegaögon till sina Poupee-dockor. Det ser ju så väldigt sött ut, på ett seriefigursaktigt vis. När jag nu har chans att ändra tvekar jag. Jag känner inte igen min docka när jag testar andra ögon, annan ansiktsform, andra läppar. Jag har till viss del projicerat mig själv på dockan, som om den vore en ouppnåelig fantasikarikatyr av mig själv. Jag sneglar gärna utanför bilden, jag har stora läppar, jag har en relativt rund ansiktsform. Det jag trodde skulle bli en förbättring blir istället en försämring. Jag trivs som jag är. Med min docka. Men jag är fortfarande avundsjuk på hennes garderob.
No comments:
Post a Comment