En lördag i Borgholm.

I bilen på väg ut till Borgholm och Smyckeskrinet som öppnar för julsäsongen. Jag försökte ta en bra bild på håret och dagens alla pryttlar. Det gick sådär eftersom svart blir som en enda stor klump och ljuset var i stort sett obefintligt. Det låg en Silent Hill-tät dimma över Ölandsleden.


VIP-kunder var inbjudna till premiären av Smyckeskrinets julavdelning. På bilden ser du toaletten som hade gjorts om till butiksskyltning. Det bjöds på hemmagjord äppelcider och snittar. Allting var dekorerat i överflöd, det kändes som om jag ville stanna för alltid bland deras kitschigt prydda granar och dekorationer. Och jag som hatar jul.



Där stod jag vid favoritgranen! Allting glittrade i alla slags tänkbara prydnader från vanliga kulor till fågelburar, dunvingar, läppstift, kerubcaméer, rosetter, blommor... och allt var till salu.



Vackra fåglar som jag hellre skulle vilja ha i håret än i julgranen.

De hade gamla julgransdekorationer från 50-talet också. Julgranskulor av handmålat äkta glas. Likadana som farmor köpt från NK och som hon själv ärvt från sin mor, sin farmor och sin mormor. Julgransdekorationer som åkte till tippen av ren stress när vi rensade ut farmor och farfars hus på mindre än en månad efter att farmor dog. En av de få saker som jag kan tänka tillbaks på och få gråt i halsen av saknad. Smyckeskrinets gamla julgranskulor var för dyra för mig just nu. Men jag kommer tillbaka.


Lite spontant sådär åkte vi till Borgholms slott och gick på julmarknaden. En känsla av mäktighet och kunglighet sköljer över mig varje gång jag går innanför murarna på ett slott eller en borg. Alltså måste jag posera mäktigt och kungligt vid de höga väggarna. Dimman hjälper till med mystiken.