Skor - en anledning att älska mina fötter.

Jag är uppvuxen med inställningen att fötterna är det smutsigaste som finns på hela kroppen. I den thailändska kulturen är fötter orena eftersom de är närmast marken. Det fult att peka med fötterna mot någon och att ha fötterna nära någon annans ansikte eftersom huvudet är den renaste kroppsdelen, närmast himlen. En av de värsta förolämpningarna på thailändska är "gon son tien" vilket löst översatt betyder "smaka på mina fötter".

Jag har alltså alltid tyckt att fötter är fula och äckliga. De luktar äckligt, ser äckliga ut och de känns äckliga om jag skulle råka ta i dem. Jag byter strumpor varje dag och framförallt har jag alltid haft skor som stänger in mina fötter eftersom jag knappt tålt att se på dem. Skor är enda anledningen till varför jag älskar mina fötter. Jag älskar skor. Jag har löjliga drivor med skor på skohyllan, i garderoben, i källaren och i skohyllan, garderoben och källaren hemma i Stockholm.

I år har jag skaffat ett par sandaler som jag trivs i. På riktigt. Jag är dum som inte har gått med sandaler tidigare på sommaren. Det känns befriande och otroligt skönt.
Jag har tillochmed gått så långt att jag har genomskinliga spetsstrumpor i dem. Det är ett stort steg för mig. Det dröjer nog ett tag till innan jag går helt utan strumpor.