Stad i ljus.

 
Jag och Felix gick till Östasiatiska muséet för att vandra i deras kinesiska trädgård. Att sitta i paviljongen och se när regndropparna föll över dammen var som poesi för ögat. Felix berättade att paviljongtaken är välvda för att onda andar ska få skjuts tillbaka till himlen om de nu skulle råka falla över trädgården.
Trots att trädgården var femtioelva gånger mindre än vad jag hade förväntat mig var det vackert och rofyllt. Förutom när bonnfyllona stövlade in och skrek om att det började regna och deras paraplyer var trasiga.

  
Jag hade hört talas om Chaikhana, varifrån minns jag inte. Gamla Stan var bara ett stenkast från muséet.
Chaikhana var lugnt och stilla. Så stilla att servitriserna verkade röra sig i slow motion när det kom till servicen.
English Afternoon Tea bestod av en kanna te, trekantssnittar, scones och valfri dessert. Felix valde päronpaj med nötter och kardemumma. Den var trist. Han valde temoussetårta med björnbärsmousse åt mig eftersom jag inte kunde bestämma mig. Den var himmelsk.
Grädde på scones med björnbärssylt är förresten grymt mycket godare än vad jag någonsin kunnat föreställa mig.

Ibland får jag infall. En känsla av att "jag måste bara..."
Jag fick ett infall och smög in på Van Asch. Ägarinnan själv, Rachel, stod i butiken idag. Hon var trevlig, snygg och rolig. Hon blev så förtjust i mina kläder att jag fick rabatt på en av hennes handgjorda hattar. Felix gav mig hatten i födelsedagspresent. Jag blev kär i ett armband med art deco-feeling. Det gav jag till mig själv i födelsedagspresent.

Hemma åt jag och familjen middag, käkade rabarberpaj och spelade Guitar Hero till dess att jag blev åksjuk.
Sådana här heldagar... det är vad jag saknat mest med Stockholm.