The more I dress down, the more insecure I feel.

När jag tvingas klä ner mig, alltså att inte klä mig i lolita, känns det som om folk kan se rakt igenom mig. Jag vet inte om det har med självmedvetenheten att göra eller att jag blir extra nervös. Jag känner mig osäker, inte lika stark, faktiskt till och med lite falsk när jag visar mig i en annan skepnad än min normala.

Min kompis Frida undrade: "Känner du aldrig att folk inte tar dig på allvar?"
Jag svarade att jag inte behövde oroa mig. De flesta människor är mogna nog att lyssna på vad jag säger istället för att haka upp sig på mina kläder. Vet jag om att jag kommer att befinna mig i en situation där jag ändå riskerar att dra fokus från mitt uppdrag genom kläderna så klär jag helt enkelt ned mig. Jag är villig att känna mig obekväm i några timmar om det är vad som krävs för att få jobbet gjort.

Dessutom klär jag ner mig när halva garderoben ligger i tvättkorgen. Det är nästintill omöjligt att få en tvättid oftare än varannan vecka i det här området.




Whenever I have to dress down, that is when I don't dress lolita, I feel like people are able to see right through me. I don't know if it's the selfconsciousness or that I get nervous in certain situations but I feel less secure, less strong and even a bit fake without my regular clothes.

A friend once asked if I had a problem with people not taking me seriously in lolita. Most people are mature enough to look past my clothing. But I don't mind dressing down to avoid the risk in some situations. And I do dress down when I need to do my laundry because it's impossible to get any hours at the laundry room more often than every other week in this neighbourhood.

Image © Gothic & Lolita Bible vol 4 through AvantGauche