Jag ville se ut som just de här två tjejerna. Jag drömde om bilden till dess att jag köpte boken. När jag bläddrade i boken dröjde jag kvar på just det här uppslaget extra länge.
Sedan dess har jag varit fast.För sex år sedan var lolistilen ett outforskat område i väst. Det fanns en mailinglista vid namn Black Lolita där en liten skara entusiaster höll kontakt och pratade om små, viktiga saker.
Vi gissade oss till slutsatser om stilen, stirrade oss blinda på scans från Fruits-boken och första volymen av Gothic Lolita Bible.
När EGL skapades var det en blygsam community där
egenhändigt sydda dräkter hyllades och importerade märkeskläder sågs på med galenskap – hur i hela världen kunde någon få för sig att betala så fruktansvärt mycket pengar för en klänning?
I dag mäts din lolistatus tvärtom i vilka märken och vilken stil du väljer att bära.
Sweets rankas alltid högst med pastelliga toner och vit spets som spritsad grädde över varenda plagg.
Statusen mäts också i
hur ofta och hur mycket du shoppar från dina favoritmärken. Ja, till och med efter vilken produktionsserie din klänning kommer från eftersom vissa märken tillverkar kläder i begränsat antal under begränsad tid. Det här är
konsumtionspsykologi i dess allra renaste form. Jag pratade med en tjej på 16 år, nyss utflyttad hemifrån, vars främsta mål var att skaffa ett arbete. ”För att kunna köpa kläder!” sa hon. Jag vet inte vad jag har för läsare men jag vet att jag har tillägnat många blogginlägg om vad jag har köpt, vad jag ska köpa och vad jag planerar att köpa. Jag har försökt gå ifrån konsumtionscentreringen. Har du märkt det som läsare? Eller kanske
du bara tittar på bilderna och vill veta vad jag har för kläder på mig, som jag förresten funderat på att sluta skriva ut.
Vem bryr sig egentligen om var mina kläder kommer ifrån?
Jo, jag bryr mig faktiskt. Jag bryr mig om att
uttrycka mig själv genom min klädstil för jag tycker att det är roligt. Jag är inte bra på att varken måla, sjunga eller spela något instrument. Jag är bra på att skriva och matcha kläder, hur sorgligt det än låter. Därför bryr jag mig också om att uppmuntra yngre lolis (och andra) att
tänka utanför den glaserade pepparkakeramen för hur de ska vara, ska klä sig eller ska bete sig. Kreativiteten kommer alltid väga tyngre än regelverket.
Inom alla subkulturer finns det gamla rävar som hävdar att det var bättre förr.
Jag börjar känna mig rävig.
