Fuck you, I have a dress.

Sara kommer att slå mig, men fan. Jag är värd den här klänningen efter att ha letat efter den i fem år. Jag har inte gråtit för tårarna kommer inte, ångesten trycker på och jag har ont i hjärtat och själen och jag vet inte vad jag ska göra av den här jobbiga känslan, OK? Klänningen är det enda bra som hänt på hela dagen och jag skiter i om jag får äta nudlar och luft hela månaden för jag är inte värd mat ens en gång. Jävla skitdag.

Bilder © Baby the Stars Shine Bright

Londonresan: Sakerna jag köpte.

Ha-begäret stillas aldrig.

Tillbaka i vardagen, tillbaka i vanesurfandet på märkessajterna.
Kan julen komma snabbt i år? Jag önskar mig följande:



Bilder © Yosuke, Innocent World, Kera Shop

Dagens outfit.

Första dagen i skolan, feberfrossa och jag vet inte ens om cykeln funkar fortfarande. Har den punka stannar jag hemma.

Kavaj + kjol: K-Star
Kofta: Putumayo
Blus: Lisa Larsson
Strumpor + skor: från Camden
Halsduk: Blablahospital
Halsband: Nic & Ollie

Självkritikern i sitt esse.

Hartman skickade bilderna från fotograferingen. Självobjektifiering, much? Mina lår ser tjocka och smörjda ut på den här bilden, haha! Jag har en väldigt specifik bild av hur jag vill se ut på foton men det är sällan . Mitt vardagliga utseende är jag nöjd med förstås.

London: Måndag.

Victoria Station, världens tråkigaste genomfärdsplats. Sara shoppade taxfree och jag drack kaffe. Jag förstår inte hur vi fick tiden att gå. En uteliggare ville köpa mitt halsband och en äldre man på tunnelbanan pratade med mig om hur hans barnbarnsbarn aldrig hörde av sig på hans födelsedag.

London: Saras nya kompis från Forbidden Planet.

London: Söndag.

Wolford var stängt! Jävla typiskt. Vi promenerade mot Forbidden Planet, passerade alla märkesbutiker på Old Bond Street och svängde förbi Piccadilly Circus.

Vi hittade dinosar utanför ett museum jag inte minns vad det hette och Sara sa att det var något speciellt med den där butiken med franskklingande namn. Någonting med Marie Antionette-filmen eller nåt sånt, sa hon.

På Forbidden Planet hittade jag bollmaskiner med Hello Kitty-nyckelringar som jag blev besatt av. Jag slösade en hundring bara på den bollmaskinen.

London: Lördag.

Slackerdag på Oxford Street. TopShop, Debenhams och Miss Selfridge på samma övertrafikerade gata kändes som Drottninggatan fast mycket bredare. Det var lite av en besvikelse. Jag blev tokkär i ett smyckesmärke med galenroliga designs och en Alice i Underlandet-kollektion på TopShop men annars var allting bara dyrt och snyggt på ett mediokert sätt.
På väg ner mot Liberty jagade vi efter och hittade till dagens stora mål; Vivienne Westwoods flaggbutik. Sara gick i taket av eufori och jag svimmade i deras salongsstolar, dreglandes över handväskor som kostade min dubbla reskassa.
Vi stack till Carnaby Street och Kingly Court för att se vad vintagebutikerna hade att erbjuda. Vi blev grymt besvikna, det fanns inget intressant alls och vissa smycken hittade vi på samtliga vintagebutiker. Hallå, liksom.
Grannbutikerna var betydligt coolare som erbjöd allt från skräddarsydda, gotiska balklänningar till färgglada tröjor och smycken.
Till slut hittade vi till Agent Provocateur, med order från Fina. Butiken var gömd mitt i skitkvarteret Soho, omringat av matställen. Snygg burlesquepersonal i rosa sjuksköterskeuniformer och bräkiga underkläder fastlåsta i racken. Charmigt.
På väg hem blev vi fotade - IGEN. Den här gången för någon random modesajt om Londons hippa klädstilar. "Jasså, är ni från Sverige? Svenskar måste vara ascoola!" tyckte fotografen. Hon skulle bara veta.