Eftersom jag är svag för romantiska blommönster kunde jag inte stå emot den här klänningen. Josen sa att den kändes Botticelli och visst kan jag hålla med Alice om Venus-vibbarna i färgschemat.
Klänningen är blå och inte alls grön som på hemsidan (överst). Min egen bild är åt rätt håll men knappast rättvisande ändå. Den blå nyansen skulle jag likna med vad som kallas för seafoam blue, alltså en ljus turkos.
Klänningen är ofodrad och tillsammans med tunnheten i tyget, speciellt på överkroppen, känns det som att kvaliteten har tummats på. Annars är tyget mjukt och trycket är jämnt och vackert. Bandet som går i kors över ryggen är glansigt och smalt men går att ta bort. Rosetten är avtagbar. Personligen föredrar jag klänningen utan rosett. Kanske går det att sätta rosetten i håret eller någonting sådant.
Passformen är okej. Den smockade resåren över ryggen är generös men snålare över bysten. Som vanligt för mig alltså. Ärmhålen är inte lika generösa men funkar med en blus under. Silhuetten kommer till sin rätt med underkjolar och är inte alls smal som den verkar enligt produktbilden.
Överlag är jag nöjd även om jag har svårt att komma över att den är blå och inte grön. Jag vill ha en mintgrön klänning som inte ser ut som om den blivit skadad i en godisfabriksexplosion. Nu får jag leka Venus som lolita.
