14 november 2009

Exploding fever and Osaka friends.


Igår promenerade vi längs med Shinsaibashi-suji, huvudshoppinggatan i Osaka. Vi kryssade mellan affärerna hela dagen och jag gav upp och vände hemåt när vi hade kommit till halva gatan. Hur långt den fortsatte har jag ingen aning om men jag kunde inte ens se ett slut därifrån jag stod.



Vi åt kaiten sushi till lunch, alltså på ett sushiställe där allting serveras på rullband. Vi fick äta hur mycket vi ville för 1000 yen (ca 80 kronor) och på varje tallrik låg det två bitar sushi. Tallrikshögen är min hög. :)))

Det blev inget bloggande igår för när jag kom hem exploderade jag av hög feber. Förutom att jag vaknade till av ett telefonsamtal från Felix och Davids dörrknackande sov jag i 15 timmar.

Imorse vaknade jag feberfri men med lock för öronen så jag har känt mig som om jag går omkring i en plastbubbla heöla dagen. På förmiddagen tog jag en chillad promenad runt Americamura/Shinsaibashi med Malin. Vi klämde på några gulliga kabinväskor med kakmönster innan jag träffade Felix. Felix bor i Japan för tredje gången och pluggar med stipendiepengar för en gångs skull. Han har blivit himla smal och han tackade sin dagliga dos natto för det. Urk! Vi åt ramen (nudelsoppa med kött) till middag, fikade och pratade om japanska stereotyper och myter.


Imorgon är det sista dagen i Japan. Vi ska tydligen äta middag hemma hos Juniors vän Maria. På måndag åker vi hem.




I didn't blog anything last night because I had very high fever when I came home. Yesterday we spent zigzaging the main shopping street, Shinsaibashi-suji. We had kaiten sushi for lunch where we paid 1000 yen to eat as much sushi we wanted and the sushi was served on a conveyor belt.

Today I woke up fever free but still felt like I was inside a plastic bubble. I met up with my friend Felix who is currently living in Japan for the third time in his life. We had some good ramen and I was surprised that he was so skinny. Apparently he had lost a lot of weight because he eats natto every morning, Yuck!!!

Tomorrow is my last day in Japan. Juniors friend Maria has invited us over for dinner at her place. We are going back to Sweden on Monday.

2 kommentarer:

  1. Jag får ångest av sådana där rullband. Tänk om man missar en bit som man vill ha och när det gått ett varv har någon annan snott den! Vilken besvikelse! Fast de kanske är snabba med att fylla på?

    SvaraRadera
  2. De är snabba med att fylla på men har man otur kan man äta en bit som har snurrat i 45 minuter. Inte så fräscht.

    SvaraRadera

Tack för din kommentar, jag försöker alltid svara så snart jag kan!

Thank you for your comment, I always try to reply as soon as I can!

Blog Widget by LinkWithin