30 november 2009

My coffee mug is dead. Long live my coffee mug.

I fredags hade jag sönder min fina jobbmugg. Det känns ironiskt att jobbmuggen går sönder så här i slutet av min projektanställning.

Idag hittade jag en ny jobbmugg. Den är laidback med betande renar i en skog.

Obligatorisk posebild med nya muggen. Och nyaste Innocent World-klänningen. Och nytt diadem från L♥CHANCE. Resten har ni sett förut.




I broke my coffee mug at work last Friday. It feels so ironic that my coffee mug breaks at the end of my contract. I found a new coffee mug today. Also wearing my latest Innocent World-dress and the newest hairband from L♥CHANCE.

29 november 2009

I should probably stop ordering pizza for a while.


För ett tag sedan fick jag reda på att min lokala pizzeria inte bara erbjöd hemkörning utan dessutom kortbetalning. Jag utbrast glatt: "Åh gud vad skönt, då kan jag spela hela helgen utan att behöva svälta!"

Tack vare nyinköpta Dragon Age: Origins stannade jag uppe till sju imorse och var förstås lagom söndagslaggad när jag väl vaknade. Men middag måste man ju alltid ha.

[ring, ring!]
Jag: Hej, en pizza för hemkörning tack.
Pizzerian: Japp, till vilken adress?
[anger adressen, säger vilken pizza]
Jag: Jo visst ja, jag betalar med kort.
Pizzerian (käckt): Jo, vi vet! Det brukar du ju nästan alltid göra!

Det kanske är dags att ta en pizzapaus snart.




I phoned my local pizza deliverer and ordered a pizza. I asked to pay with card. The pizza guy said perkily: "Yup, we know, you usually prefer to pay with card!" Heh.

New guinea pig house and some parsley.

Jag tog bort Görels och Berits blogg för att jag helt enkelt inte uppdaterade den ofta nog. Jag kan ju lika gärna spamma er med bilder och videos. ;)

Kottarna har blivit fetare, gladare och fluffigare medan jag var i Japan. De fick inte längre plats båda två i huset och Berit fick ofta sova i röret eller under träbron.

Så jag köpte ett nytt hus. Berit är nöjd.

Görel sitter i det gamla huset till vänster. Höbollen sitter i lagom höjd så att de kan sitta på varsitt hustak och äta hö som inte legat på marken och blivit smutsigt. Jag har förresten bytt från burströ till Toalätt. Jag var orolig över att Toalätt skulle torka ut tassarna men det funkar finfint och jag behöver inte längre plocka bort strö ur deras päls.


Den här videon är lite mörk men den är främst till för att visa Fina att kottarna ÄLSKAR persilja.




I deleted the guinea pig blog because I wasn't updating it often enough. But I can still spam you with pics and vids. ;)
I bought a new house for Görel and Berit since they've grown out of the one they had. The house got too cramped and Berit often slept outside of the house. Not any longer though, she is content with the new hut.
I also wanted to show my friend Fina that the piglets LOVE parsley, sorry for the dark footage. :/

28 november 2009

If only it was as simple as in SimCity.






MSN-conversation between me and Josephine. I am totally hooked on SimCity to the iPhone. No complaints, happy citizens, making money - so simple. Josephine says it's obvious the world needs me for president. I would have tax reductions on chips, coke and LAN-parties in abundance. I would also drop the import tax. Then we could all live long and prosper.

27 november 2009

For my grave, remember the good times we had.


Miri funderar kring gravstenstitlar idag.

Jag försöker att inte tänka så mycket på döden. Jag vet inte ens om jag vill bli begravd med sten och allting, det känns så överdrivet på något sätt. Kanske för att jag är rädd för att ingen skulle besöka min grav. Jag tycker alltid så synd om oskötta gravar så jag stannar upp vid dem, klappar lite på deras stenar bara för att.

Men om jag beslutar mig för att ha sten och allting så skulle jag föredra ett vanligt uttryck på min gravsten. Ett uttryck jag använt mig mycket av i mitt liv alltså.

"Maria - fett najs"
"Maria - precis"
"Maria - eller hur"
"Maria - fan vad bra jag är"

Så när mina efterlevande kommer till graven skulle de inte behöva gråta. De skulle titta på mitt uttryck, satt i sten. De skulle le, kanske höra min röst i huvudet när de läser, skratta lite och minnas alla goda minnen som vi skapade tillsammans. Det skulle bli en mycket trevligare visit på kyrkogården.




I have a hard time imagining being buried in a real grave, you know, with a headstone and all. Maybe because I am afraid that noone will visit my grave. I always feel sorry for the unloved graves in cemetaries. I usually stop by them and pat their headstones just because.

If I was to be buried with a headstone I would like for it to have a personal quote on it. Something I have said a lot while I was alive.

"Maria - that's phat"
"Maria - exactly"
"Maria - right?"
"Maria - fuck I'm fab"

So when my surviving relatives or friends visit my grave they won't have to cry. They would look at my quote, they would smile, maybe hear my voice in their heads saying it, laugh a bit and remember something good about me.
I think that would make visits to the cemetary much nicer.

Image © Cade

25 november 2009

Today I need reassurance and so I put on some sunscreen.


Allting kommer att ordna sig. Allting kommer att gå bra. Allting löser sig alltid.




I listen to every single word in this song and I remind myself to remember them.

24 november 2009

Playing the world's smallest violin.


Du vet när det blir ett vakuum i huvudet? När allting går i slow motion och ljudet kapslas in i en plastbubbla och varenda rörelse blir övertydligt? Så känns det idag. Verkligheten blev helt plötsligt väldigt realistiskt och jag blev kusligt medveten om allting.

Jag har jobb fram till sista december. Har jag tur har jag jobb fram till sista januari. Och sen då? Och sen då?
Jag kan flytta tillbaka till Stockholm. Jag kan leka bort ett halvårs CSN-lån på vilken del av jordklotet jag vill. Jag kan sälja allt jag har och bo med mormor i Bangsadeth (Thailand) till dess att pengarna tar slut eller att hon dör, vilket som än kommer först.
Jag vet inte. Jag vet helt enkelt inte.
Jag vet en sak; jag ska inte gnälla. Gnäll är till för den svage. Jag är fan inte svag. Hela världen finns där ute. Världen väntar på mig.




Suddenly it feels so obvious, my situation right now. My contract only stretches to the end of December. If I'm lucky I will have a contract until the end of January. And then what?
I can move back to Stockholm. I can get some student financing and play around with it anywhere in the world. I can sell everything I have and live with my grandmother in Bangsadeth (Thailand) until I run ut of money or she dies, whatever comes first. I don't really know. I know one thing; I won't complain or whine. Complaining and whining are for the weak and I will not be weak. There's a whole world out there and it's waiting for me.

23 november 2009

Another weekend went by and the only thing that changed was the wind.


Niklas var här över helgen och vi åt massor av mat, som vanligt. Sushin var det enda jag tog en ordentlig bild på. Bläckfisk- och sjögrässallad, miso, philadelphiarullar och 16 blandade bitar. Mat är så mycket roligare att äta när man har sällskap. Jag älskar att äta men att laga mat till mig själv är så. Jävla. Tråkigt.


Utanför en butik i Kalmar står blommor planterade i väskor. Det ser så mysigt ut. Butiksägarinnan har för tillfället valt regnbågsfärgad ljung. Den turkosa klungan är nog min favorit.


Mina underkjolar börjar ge upp. Jag har försökt återstärka dem men efter ett par års flitigt användande, sittande och puffande får jag väl pensionera dem och börja använda den där polyesterunderkjolen jag köpte i somras.




Some pics from the weekend. Niklas was here. We had sushi, I found brightly coloured heather plants outside a local store and my petticoats are dying on me.

20 november 2009

Outfit of the day: radio show participant.




Radiovärdarna bad mig att piffa till mig lite extra. Jag gjorde ingen egentlig skillnad mot vad jag brukar göra. Jag testade mina träns från Prisila för första gången dock. Det är svårt att få tränsen att se bra ut med mitt hår. Kanske ska jag tunna ur mitt eget hår så att det inte blir som en tjock svamppage. Jag kanske anstränger mig mer nästa gång genom att faktiskt locka mitt eget hår. Eller så är jag lat som vanligt och köper två träns till så att förlängningen blir lika tjock som mitt riktiga hår. Vad tycker ni?

Blus, klänning: Metamorphose
Kofta: KappAhl
Strumpbyxor: TKF
Skor: Baby the Stars Shine Bright
Accessoarer: Smyckeskrinet, Glitter, L♥CHANCE, Metamorphose, Jane Marple





My outfit for today. The radio show hosts asked me to spice myself up but I just did what I usually do. I tried out my new Prisila hair today though and I think it's hard to make the lengths look natural. Maybe I should thin my real hair out so that it's not so thick. Maybe I should curl my real hair more next time. Or maybe I'll just be lazy and buy two more wefts of hair to thicken the lengths. What do you think?

Lolita talk on Müsli, Swedish local radio show, and a vampire smiley bite.


Radioprogrammet gick bra även om lolita kändes som ett desperat halmstrå som de försökte koppla till New Moon. Jag log lite inombords varje gång programledarna snubblade på uttalet av gothic lolita, det var gulligt.

Som vanligt när det gäller radio går tiden alldeles för snabbt och allting hinns inte med att pratas om. Jag snuddade vid det här med modet att klä sig i lolita. Alla som klär sig i lolita är inte uppmärksamhetsutsvultna men det är bara att konstatera att lolita drar åt sig mycket uppmärksamhet. Jag menar, herregud, kolla på hur vi klär oss, det är väl inte så konstigt?
Det är många tjejer som uttryckligen har sagt på forumet och på andra ställen på nätet att de inte vet hur de ska våga. Och för att vara krass så är lolita inte stilen för dig som inte kan hantera uppmärksamhet. Både att kunna sätta en gräns för när det räcker och att sätta på teflonhuden när folk tycker saker (för det gör de, folk lägger alltid näsan i blöt) kräver en viss del mod och integritet. Jag tycker att alla ska våga göra vad de vill och våga leva ut sina drömmar, må det vara klädmässigt, yrkesmässigt eller livet i allmänhet. Och ingen jävel ska få stoppa dig. Kom ihåg det.

Det blev vampyrbettssminking i studion också. Eller... var det en blodig smiley på handleden?


Om du missade programmet kan du lyssna här:
Müsli i P4 Kalmar - sammanlagt lite drygt en timmas medverkan med lite nyheter och skvalmusik emellan (13 minuter in i programmet och framåt)




The radio show went well and it really was a desperate try of the radio show hosts to connect lolita with the hype around New Moon. As I said in the show too, I have a hard time seeing how New Moon has been inspired by the gothic lolita movement and that Claudia from Interview with a vampire would be a more logical connection, but hey, why the heck not.

Radio time flies by so fast though. What I thought would be half an hour of radio time ended up being more than an hour in the studio. They also had a theater make up artist who did a vampire bite on one of the radio show hosts. Or... is it a bleeding vampire smiley?

19 november 2009

Talking about gothic lolita on Swedish local radiostation P4 Kalmar tomorrow.


- Hej, din kollega Johan Signert säger att du kallar dig lolitamormor, stämmer det?
Jag blev uppringd av P4 Kalmars morgonprogram Müsli. De vill att jag ska vara i studion imorgon bitti och prata om lolita. Tydligen pratade de om premiären av New Moon, kom in på gothkulturen och vidare in på lolita. Hur det gick till har jag ingen aning om men det ska bli roligt i vilket fall som helst.
Ni kan lyssna på mig klockan 8:15 imorgon på P4 Kalmar. Vill du lyssna på webben kan du göra det här.




The local radio station called me and wanted me to participate in their morning show to talk about lolita. Apparently they had talked about the premiere of New Moon, gotten into goth and then on to lolita. I have no idea how that happned or how they managed to do that but it will be fun nonetheless.
Everything will be in Swedish but if you still want to listen the show will be available here, 8:15 in Swedish local time (GMT+1).

Unpacking from Japan, life returns to normal.


Min resväska kom igår kväll. Jag packade upp allt och tyckte; blev det inte mer än såhär? En tredjedel inköp (bilden), en tredjedel julklappar, en tredjedel smutstvätt. Jag tittade igenom alla kvitton och mer än hälften av reskassan gick till mat och kollektivtrafik. För att inte tala om alla de småpengar som har gått åt till mer mat, dryck, kollektivtrafik och roliga struntsaker som leksaksmaskiner.

Vad saknar jag med Japan? Rumpvärmare i tågsätena. Rumpvärmare på toalettsitsarna. Tågsäten som går att snurra runt så att man kan sitta åt vilket håll man vill. Notan betalas på vägen ut. Gratis mobilladdare på vissa utvalda offentliga platser. Effektiva, smarta och fyndiga lösningar som gör vardagen behagligare.
Ur ett ytligt konsumtionsperspektiv saknar jag möjligheten att kunna gå in och handla i vilken butik jag vill, att kunna prova kläder och accessoarer och inte behöva betala extraavgifter som frakt, tull och annat.
Jag saknar också Royal Milk Tea på flaska och tiokronorspudding.

Jag förstår att det är lätt att bli kär i Japan. Det är lätt att vara där, åka hem, längta tillbaka och drömma om det perfekta livet på andra sidan jordklotet, långt från den trista vardagen. Jag är lättad över att äntligen fått arslet ur och åkt dit för att se och uppleva allt på egen hand, att ha fått bilda mig en uppfattning om landet som "alla" pratar om. Som jag sagt tidigare; alla är inte sjukt snygga, alla är inte överdrivet trevliga, allt som finns är inte guld och gröna skogar. Landskapet är vackert, blandningen av arkitektur är spännande och det finns mer under ytan om man skrapar. Men jag vill absolut inte bo i Japan.

Jag vill tillbaka för att se det jag missade denna gång. Typ Kyoto, norra Japan, södra Japan, den japanska landsbygden. Någon gång men inte härnäst. Jag har verkligen saknat att resa och upptäcka nya saker. Jag vill resa någon annanstans, långt bort, kanske västkusten i USA, kanske Australien, kanske Mongoliet. Världen är så stor.

Just nu ser jag mest fram emot att gosa med marsvinen som kommer hem ikväll. Som jag har saknat dem!




My lost baggage came yesterday and I unpacked everything instantly; one third of bought stuff (the picture), one third of christmas gifts, one third dirty laundry.

I miss the adjustable train seats. I miss the asswarming train seats and toilet seats. I miss the possibility to shop without any huge fees. I miss Royal Milk Tea and pudding.

I understand it's easy to fall in love with Japan. It's easy to escape everyday life, come home, long back and dream about living the perfect life on the other side of the world. I'm glad I have been there now and seen it first hand. I'm glad I've built my own image of Japan. I've said it before but I can say it again: not all people are beautiful, not everyone bend themselves over to offer you high class service, not everything is awesome. I love the nature, I love the mischmasch of architecture, I like that there is so much more to see under the shallowness. But I would not want to live in Japan.

If anything, this trip made me realise that I've missed traveling. There is so much more to see in this world.

Right now I look forward to seeing the guinea pigs again. They are coming back home today from their baby sitters. I've missed them so much!

17 november 2009

AHMAGAsaki am I dead tired and crosseyed but I am still UPDATING.

Det blir ett kort blogginlägg idag med.
Jag "sov" i knappt tre timmar, gick upp vid kvart i fyra på morgonen och kröp på det första tåget ner mot Kalmar. Vid tiotiden var jag framme och blev hämtad av Kalle vid stationen och körd direkt till jobbet. Vid lunchtid sa Kalle "vi gör det vanliga, va?" och ni vet ju vad det betyder.


Sitta i bilen, röka Cohibas och dricka kaffe. Jag vet, jag ska inte röka, men gudarna ska veta att den där cigarillen var välbehövlig idag.

Vid tvåtiden på eftermiddagen började jag se i kors av trötthet och förvirring. Lägg till att jag fick veta att jag antagligen inte har något jobb efter den sista januari så förstår ni hur mycket jag bara ville hem och krypa ihop i fosterställning. Kalle körde hem mig vid halv fem och jag har kämpat sedan dess för att hålla mig vaken i hopp om att rädda min dygnsrytm.

För en halvtimma sedan ringde SAS och sa att min väska är framme i Kalmar. Väskan levereras under morgondagen. Familjen får julklappar i år med.




Short blog entry today too. I barely got three hours of "sleep" tonight before I went up to catch the first train down to Kalmar at 4AM. I went straight to work, had a Cohiba and coffee after lunch and have been fighting to keep my eyes open since 5PM to save myself from the godawful jetlag. Goodnight. Seeya tomorrow.

16 november 2009

Finally home from Japan. Without bags though.

Vi var på flygplatsen tidigt för att säkra ombokningar tillbaka till Sverige. Finnairs piloter inledde sin strejk idag och vi blev ombokade med KLM som flyger via Amsterdam. Först fick vi höra att vi inte skulle få någon mat på flyget eftersom vi blev ombokade så sent. Jag och Nina blev upprörda och röt på den stackars Finnair-representanten. Tolv timmar utan mat, var representanten inte klok, vad skulle vi få i oss för näring, sprit och parfym? Representanten och chefen återkom en halvtimma senare och bad hemskt mycket om ursäkt, självklart skulle vi få mat på planet, förlåt för missförståndet, hemskt ledsna var de. Tur var väl det, jag hade stulit någons mat om jag inte hade fått mat själv. Maten på planet var förresten GUDOMLIG. Snyggt serverad, relativt stora portioner för att vara flygplansmat och, hör och häpna, maten SMAKADE GOTT.

Transfern i Amsterdam gick smärtfritt förutom att hälften av våra väskor kom fram och den andra hälften kom inte fram till Stockholm. Självklart var min väska en av de som inte kom fram. Väskan är fortfarande i Amsterdam så den är inte totalt försvunnen. I värsta fall blir det inga julklappar i år eftersom jag packade allting i den väskan. Hej å hå!

Imorgon åker jag tillbaka till Kalmar. Det känns så surt att jag bokade flyg ner till Kalmar från Arlanda som skulle ha gått ikväll men det missade jag med en timme på grund av detta. Det är inget jag kan boka om eller få återbetalt heller eftersom Kalmarflyg inte ansvarar för Finnairs påhitt.

ÅH VAD SKÖNT DET ÄR ATT VARA HEMMA I SVERIGE IGEN. Nu vill jag bara hem till min egen säng.

Tack Nina, Victor, David, Junior, Martin och Malin för två fläskiga veckor. <3




I'm home now. End. :P Too tired, been traveling for 24h+. My bag is missing and I want to get home to my bed. Going from Stockholm to Kalmar tomorrow.

15 november 2009

Last day in Osaka, dinner in Takayasu and trouble with Finnair.


Vi åkte ut till Takayasu där Juniors och Victors vän Maria bor med sin man Taka. Vi var bjudna på middag hos Takas föräldrar.


Risfält och mindre odlingar varvades med små radhus och bergen ringlade sig i horisonten.


Hemma hos Takas föräldrar lyssnade vi på avslappnad middagsmusik.


Vi stekte takoyaki (bläckfiskbollar).


Maria stekte okonomiyaki (typ japansk pannkaka med vitkål).


Taka stekte yakisoba (stekta sobanudlar) med bläckfisk och kött.


Vi blev bjudna på sake, umeshu och annat gott att dricka. Precis när vi trodde att maten var slut stektes det mer takoyaki, mer okonomiyaki och mer yakisoba. Så vi åt lite mer. Och precis när vi trodde att drickan var slut serverades det mer sake, umeshu och annat drickbart. Sådär fortsatte det i fem timmar till dess att vi bestämde oss för att rulla hem.


För skojs skull ställde sig killarna i en av dörrkarmarna i huset. Japanska hus är helt enkelt inte anpassade för folk över 175 centimeter.

Imorgon åker vi hem. Hoppas vi. Tydligen är det strejk hos Finnair så vi vet inte riktigt i nuläget när vi kommer att komma hem. Det senaste beskedet vi fick var att Finnair kommer att boka om oss till KLM som mellanlandar i Amsterdam och ser till att vi är hemma innan midnatt imorgon. Vi tänker åka till flygplatsen som planerat för att höra hur det blir. Jag längtar faktiskt hem.




We were invited for dinner in Takayasu with Juniors and Victors friend Maria, her husband Taka and his parents. We had takoyaki, okonomiyaki and yakisoba with sake, umeshu and other good drinks. Just when we thought it was all finished more food was made and because it was so yummy we had to eat it and the same with the drinks. It continued on like that for five hours, just eating and drinking.

Tomorrow we are going home. Hopefully. Finnair is on a strike starting from tomorrow so we'll see when we get home exactly. Last word was that we will be rebooked to KLM, fly through Amsterdam and land in Stockholm some time before midnight. We will know more in the morning.

14 november 2009

Exploding fever and Osaka friends.


Igår promenerade vi längs med Shinsaibashi-suji, huvudshoppinggatan i Osaka. Vi kryssade mellan affärerna hela dagen och jag gav upp och vände hemåt när vi hade kommit till halva gatan. Hur långt den fortsatte har jag ingen aning om men jag kunde inte ens se ett slut därifrån jag stod.



Vi åt kaiten sushi till lunch, alltså på ett sushiställe där allting serveras på rullband. Vi fick äta hur mycket vi ville för 1000 yen (ca 80 kronor) och på varje tallrik låg det två bitar sushi. Tallrikshögen är min hög. :)))

Det blev inget bloggande igår för när jag kom hem exploderade jag av hög feber. Förutom att jag vaknade till av ett telefonsamtal från Felix och Davids dörrknackande sov jag i 15 timmar.

Imorse vaknade jag feberfri men med lock för öronen så jag har känt mig som om jag går omkring i en plastbubbla heöla dagen. På förmiddagen tog jag en chillad promenad runt Americamura/Shinsaibashi med Malin. Vi klämde på några gulliga kabinväskor med kakmönster innan jag träffade Felix. Felix bor i Japan för tredje gången och pluggar med stipendiepengar för en gångs skull. Han har blivit himla smal och han tackade sin dagliga dos natto för det. Urk! Vi åt ramen (nudelsoppa med kött) till middag, fikade och pratade om japanska stereotyper och myter.


Imorgon är det sista dagen i Japan. Vi ska tydligen äta middag hemma hos Juniors vän Maria. På måndag åker vi hem.




I didn't blog anything last night because I had very high fever when I came home. Yesterday we spent zigzaging the main shopping street, Shinsaibashi-suji. We had kaiten sushi for lunch where we paid 1000 yen to eat as much sushi we wanted and the sushi was served on a conveyor belt.

Today I woke up fever free but still felt like I was inside a plastic bubble. I met up with my friend Felix who is currently living in Japan for the third time in his life. We had some good ramen and I was surprised that he was so skinny. Apparently he had lost a lot of weight because he eats natto every morning, Yuck!!!

Tomorrow is my last day in Japan. Juniors friend Maria has invited us over for dinner at her place. We are going back to Sweden on Monday.

Blog Widget by LinkWithin