20 oktober 2009

Question challenge: Write!

Huvva, jag är äntligen frisk nog att sitta upp och laga min egen mat. Vi fortsätter med frågorna och svaren. :)



Memme undrade:
Kan inte du skriva en dikt eller ett kort stycke om... tja, vad som helst egentligen? Du skriver väldigt fint!


Tack Memme! Jag kan skriva lite om mitt skrivande, hoppas att det är okej? Dikter har jag nämligen inte skrivit sedan jag var 14 år och "missförstådd" av mina päron och trodde att jag skulle bli rockstjärna bara för att jag kunde ta fem ackord på gitarr.

Det känns väldigt klyschigt att säga samma sak som alla bloggare (och journalister) säger; "Jag har alltid skrivit, jag har alltid gillat att skriva och jag skriver för att det är kul!" Faktum är att jag inte alls var särskilt intresserad av att varken läsa eller skriva förrän jag började första klass. Min faster (före detta förskolelärare) tyckte att det var skandal att jag inte kunde alfabetet ens en gång.

Jag blev inspirerad att skriva av min dalkullefröken Gudrun på lågstadiet. Kanske för att jag var den enda som tyckte att skrivstilslektionerna var roliga - det var ju som att rita, fast med bokstäver. Allt eftersom fick jag en gammal skrivmaskin att skriva på, författade mina egna böcker med A4-ark och sneda häftklammer och jag skrev följetonger som jag högläste på Klassens timme varje vecka. Mitt mest uppskattade verk hette "Noter och repliker" och handlade om mitt fantasiliv i USA med skivkontrakt och Keanu Reeves som granne. Öh.

Så fortsatte det med brevvänner, dagböcker och gotdikter. Ungefär samtidigt som jag inte kunde komma på fler varianter av "jag gillar mörker och fladdermöss och silvriga kors" och alla hade slutat att skriva brev till fördel för email hittade jag till Livejournal. Det kändes konstigt att skriva mina tankar på nätet. På engelska. Utan att veta om någon egentligen brydde sig. Men det var just det - att få kommentarer, nya vinklar och argument att bemöta från människor som jag både kände och inte kände IRL, det var så nytt. Vad jag skrev lästes av och engagerade människor som inte kände mig och därmed hade de inte heller något slags underliggande krav att tycka att allt jag hävde ur mig var bra.

Det var också en av anledningarna till varför jag valde att bli journalist. Det och att jag inte kan låta bli att lägga näsan i blöt.




I'm finally well enough to sit up and move around. :D Let's continue with the question challenge.

Memme asked:
Can you write a poem or short piece about... anything? You write really well!


As you can see from above, this didn't turn out as a short piece at all. I wrote a piece about my relationship to my writing.

Fact is, I learned to write and read very late. I didn't know the whole alphabet when I started 1st grade. I was inspired to write by my first teacher. Probably because I was the only one who liked the lessons in classical handwriting and calligraphy. It was like painting with letters. After that it came naturally for me to write about things. I got my own typewriter, I made books out of paper sheets and staples and I wrote stories that I read aloud for my class each week. My best work was a series called "Notes and lines" (as in cue lines) which circled around my fantasy life in USA with a record contract and Keanu Reeves as my neighbour. Yeah.

I continued with penpals, diaries and eventually goth poems. Just as I ran out of ways to write "I like the dark and bats and silver crosses" and people traded regular letters to email I found Livejournal. At first it felt weird to write my thoughts online. In English. Not knowing if someone actually cared. That was just the thing - people engaged in and commented the things I had written. People who didn't know me and therefore had no obligation to think well of my pieces.

That was one of the reasons to why I decided to become a journalist. That and because I like to stick my nose where it might not always belong.

Image © Elenor Krantz

4 kommentarer:

  1. Underbart! :)
    Väldigt trevlig läsning!

    SvaraRadera
  2. Aw, I used to write stories on an old typewriter as well (we didn't get a computer until I was sixteen or something). I think I still have some Nancy Drew fan fiction lying around somewhere :) This was indeed trevlig läsning :)

    SvaraRadera
  3. Memme: Jag är glad över att du gillade det. :)

    krapyl: I still love the clickety-click-PLING-shwrrrt of a typewriter. The real deal, not the electric ones. I wish I had anything of my old writings handy enough to quote them. Wouldn't that be fun?

    SvaraRadera
  4. Memme: Jag är glad över att du gillade det. :)

    krapyl: I still love the clickety-click-PLING-shwrrrt of a typewriter. The real deal, not the electric ones. I wish I had anything of my old writings handy enough to quote them. Wouldn't that be fun?

    SvaraRadera

Tack för din kommentar, jag försöker alltid svara så snart jag kan!

Thank you for your comment, I always try to reply as soon as I can!

Blog Widget by LinkWithin