27 januari 2009

Utbytet.

– Är det inte konstigt att vara kompis med någon som är så mycket äldre? undrade min jämnåriga vän lite bekymrat och skeptiskt på samma gång.
Jag har aldrig reflekterat över folk utifrån deras ålder. Jag har istället försökt reflektera över hur de får mig att känna, vad vi kan upptäcka tillsammans och vad vi har för intellektuellt utbyte av varandra. Det låter pretto men det är väldigt, väldigt enkelt.

Jag har lärt mig att älska att lyssna. När jag var yngre hade jag så bråttom att jag sket i att lyssna men livet blev så begränsat och tråkigt. Typ som att vara själv i ett ekande rum. Så jag började lyssna och helt plötsligt blev allting så fantastiskt mycket roligare när jag lyssnade på andra människor. Hur jag eller någon annan hade kunnat stå ut med mig innan jag lärde mig att lyssna förstår jag inte.

Utan att lyssna hade jag aldrig skrattat tills jag gråtit. Tillsammans med mina vänner skrattar jag åt kroppsideal, historiska fylleäventyr, sex och varandra. Här på jobbet är de flesta 45-50 år gamla. Flera av mina närmare vänner är över 30 år. Jag var rädd för att bli 30 år när jag var yngre för jag trodde att livet tog slut då, att jag var tvungen att bli tråkig, tappa all humor och all livsglädje. Men jag är inte rädd längre för jag vet hur livet kan vara. Och jag har aldrig haft så mycket vilja att leva som nu.

2 kommentarer:

  1. Det låter ju klyschigt, men när det gäller vänskap är ju verkligen "age is just number" något som stämmer. Jag har kommit på mig själv de senaste åren med att lära känna folk och efter ett halvår komma på att jag inte har någon aning om hur gamla de är. Det är ganska fint.

    SvaraRadera
  2. Visst är det skönt? Att bara fokusera på människan för en gångs skull? Jag håller helt med.

    SvaraRadera

Tack för din kommentar, jag försöker alltid svara så snart jag kan!

Thank you for your comment, I always try to reply as soon as I can!

Blog Widget by LinkWithin