21 december 2008

Julen - så här är det.

Jag hatar julen.

Jag hatar att jag aldrig blev tillräckligt stor för att uppskatta farmors granklädning i antikt arvegods, vackra glaskulor och äkta fjäderklädda fåglar, julpynt som slängdes av bara farten när vi rensade huset.

Jag hatar att jag inte kan se på Kalle Anka utan att grina, utan att tänka på mamma, för det gör jag, jag bara visar det inte, jag låtsas gå på toaletten så att jag kan hulka medan Askungen och Tjuren Ferdinand visas, för det var mammas favoriter.

Jag hatar att pappa planerade att åka bort istället för att fira julen hemma, åka bort utan mig, sista julen, den som han aldrig upplevde ändå, den som kom, passerade, som ett töcken, julen som jag inte minns, julen i gränslandet.

Jag hatar den kringflackande julen, de där jularna jag firade här, där, bortåt, hitåt, för att fly och jag flydde till öppna famnar och udda stolar och avlång sympati fast jag bara ville hem. Men jag var, är, tacksam för att jag fick. Fly.

Julen som är idag - jag bygger pepparkakshus, jag är stora kusinen, jag samordnar julklapparna, jag tjafsar om vilken ordning julgransljusen ska sättas fast i granen fast jag vet att det ska börjas från mitten och inte från toppen, jag biter ihop och trycker frenetiskt på den mentala snabbspolningsknappen.

Låt det bara gå snabbt. Låt det bara gå snabbt. Låt det bara gå snabbt.

Blog Widget by LinkWithin