21 augusti 2008

Stockholm snart.


På lördag ska jag på min fasters 50-årskalas. Jag åker upp imorgon kväll, kommer fram vid midnatt. Det blir direkt till sängen så fort jag kommer innanför dörren. Tror jag. Du vet ju hur jag är, jag kan inte hålla mig borta från internet.

Min äldre farbror har kommit hit från USA för att fira min faster. Han bor och arbetar där sedan... ja, vad kan det vara? 20 år tillbaka? Vi pratade engelska, lekte och tränade plus och minus med varandra när han hälsade på om somrarna. Jag grät varje gång han åkte tillbaka till USA.

När jag var 14 år var det jag som hälsade på honom. Jag var i USA i tre månader. Jag och min farbror bilade längs med östkusten med hans fru, hans frus dotter och min kusin med barn. Vi gick tillochmed på OS eftersom min farbror bor strax utanför Atlanta. Vi såg en baseballmatch. Jag fattade ingenting. Jag tror USA vann mot Italien. Popcornen var goda också.

Innan resan var jag tyst och rädd för att ta kontakt med nya människor. Jag mådde piss inuti men höll ihop det bästa jag kunde utanpå. Någon gång i mitten av resan bröt jag ihop, men som alltid reste jag mig snabbt och dammade av kläderna.
När jag kom hem från resan kände jag mig helt orädd. Modig, fylld med energi och lite vuxnare. Min farbrors fru ringde från USA dagarna efter att jag kom hem för att kolla upp hur jag mådde. Jag mådde skitbra. Jag visste att livet kunde erbjuda mig något mer än vad som fanns i Jakobsberg och Stockholm. Livet kunde erbjuda mig äventyr, nya vänner, Ben&Jerry's och Dunkin' Donuts.

Jag älskar min farbror. Han öppnade dörren till mitt nuvarande jag. Jag gråter fortfarande varje gång han ska åka hem. Jag har bara blivit bättre på att hålla det inom mig.

Tröja, klänning, strumpor: Innocent World
Accessoarer: DessertRose, H&M, Erik&Alexander
Skor: Yosuke

blog comments powered by Disqus
Blog Widget by LinkWithin