05 september 2007

Bokstäver är så lätta att blanda ihop.

Min kollega antecknade mitt namn på körschemat.

In & Utrikes - Marie

Fint och tydligt. Jag vet vad jag ska läsa in. En sak bara.
Jag heter Maria. MARI-A, A!!! Hela mitt liv har jag presenterat mig, hejhej jag heter Maria. Men jag får alltid, alltid heta Marie.

- Äh, en bokstav hit eller dit! säger folk som för att bortförklara sin oförmåga att minnas vad deras kolleger heter.

Hade jag hetat till exempel Parisa Prathompan hade jag förutsatt att ingen någonsin skulle minnas vad jag heter eller hur mitt namn stavas. Men hur i hela världen får folk för sig att jag heter Marie Sjögren istället för Maria Sjöberg? En gren och ett berg är ju inte ens fysiskt lika!

Egentligen är det inte så mycket dåligt minne som det är ett tecken på ointresse för människor i ens närvaro.

4 kommentarer:

  1. Ointresserade eller dålig hörsel kan man ju fråga sig. Jag får jämt heta Karoliiiiiin...

    SvaraRadera
  2. Eller en kombination av båda.

    SvaraRadera
  3. Jag tycker inte att man ens ska förvänta sig något sådant av folk.. känns onödigt, att man ska bry sig så mkt om att folk säger ens namn fel. Det är ju inte som att man kommer ihåg alla namn själv på folk :/
    Fast å andra sidan är jag också van att folk säger och skriver fel på mitt namn. Folk har tillochmed frågat bisarra saker som "KAN man ens heta det?" eller "Är du SÄKER på att du heter så?". x_x

    SvaraRadera
  4. Om jag har arbetat ett halvår i ett tajt gäng på fem personer är det minsta jag kan begära att de iallafall vet om vad jag heter och hur mitt namn stavas. Det handlar om respekt.

    SvaraRadera

Tack för din kommentar, jag försöker alltid svara så snart jag kan!

Thank you for your comment, I always try to reply as soon as I can!

Blog Widget by LinkWithin