30 mars 2007

Utsidan spelar roll.

Som Lina ofta ifrågasätter mansnormen, ifrågasätter jag den ljushyade, smala och blonda kvinnonormen. Jag BLIR svartsjuk och bitter de dagar då jag får nog av att höra folk påpeka hur otroligt FIN jag är för att jag HAR SÅ MÅNGA NATURLIGA FÄRGER I MIG SJÄLV. Öh, typ brun och... svart alltså. Eller hur FIN jag är för att jag HAR VACKRA KURVOR. Kurvig är tydligen den tjej som inte har en kropp som en barely legal kille.

Babel (kulturprogram på SVT) citerade en författare om dagens utseendefixering. Att inte bara synen på den egna kroppen förvrängs, utan även synen på andra människors kroppar. Jag ser hur "alla" har fina kläder i storlek 32 och skor i storlek 35. Det blir förstås värre ju mer jag surfar runt på asiatiska klädsidor där allting snittar på 65-70 cm i midjemått och modellerna är bleka.

Jag är generellt nöjd med min lätt timglasformade kropp men i provhytten suckar jag och tycker att jag är tjock. Iallafall i jämförelse med hur jag vet att jag HAR varit; en perfekt, cylinderformad 34. Nuförtiden måste jag ha 38 i skjortor för att knappar och blixtlås inte ska krångla över bröst och höft. Fast jag vet ju att jag inte är tjock. Jag är bara inte lika spinkig som jag en gång varit.

blog comments powered by Disqus
Blog Widget by LinkWithin