26 februari 2007

Reality check.

Det var skönt att få bekräftat med egna ögon att Kana är en helt vanlig människa. Ingen av myterna och ryktena jag hört var sanna, som det oftast brukar vara. Jag blev mer nyfiken och ville klättra in i hennes huvud. Stackarn var så trött att det syntes att hon ansträngde sig för att hålla ögonen öppna.
Ja, det är svårt att intervjua med tolk.
Nej, du får inte samma connection med intervjuobjektet när du inte kan tala språket.
Jag har iallafall fått träffa henne, om än för en liten stund. Nu är Dennis Lyxzén ensam igen på min önskelista över intervjuobjekt.

Ett annat intervjuobjekt jag hade idag var Kristoffer Jonzon, poppianist. Otroligt go och härlig kille. Jag gillade honom, jag blev glad av honom. Jag kände inspirationen blomma upp igen och jag ville rita (!) efter att ha träffat honom. Skisser på skrivbordet tror jag inte att chefen blir så glad av däremot.

blog comments powered by Disqus
Blog Widget by LinkWithin