28 februari 2007

Kärleksbevis.

Jag älskar Lisa Larssons second hand. Jag har aldrig lämnat butiken utan en påse i handen. Ända sedan jag var 17 år har jag varit trogen Lisa Larsson. Var annars hittar man sådana här fantastiska skärp för ynka femtiolappen?



Jag hittade också en galen och samtidigt fantastisk klänning men den blev jätteful på bild. Skolans digitalsystemkameror har skämt bort mig så att jag inte kan ta kort med kompaktkamera längre.

27 februari 2007

Skit.

Mina vinterstövlar har släppt nästan helt mellan sulan och klacken. Oavsett hur länge jag har mina skor nöter jag alltid ut dom på exakt samma ställe. Jag sliter ut klacken eller får glapp mellan sulan och klacken. Vissa skor går jag förgäves till skomakaren för att limma ihop gång på gång. Jag vill inte släppa mina skor, dom blir som barn för mig.
Det blir skojakt efter jobbet för att spara på stövlarna. I värsta fall får jag väl använda mina sneakers. I slasket. Brr.

26 februari 2007

Reality check.

Det var skönt att få bekräftat med egna ögon att Kana är en helt vanlig människa. Ingen av myterna och ryktena jag hört var sanna, som det oftast brukar vara. Jag blev mer nyfiken och ville klättra in i hennes huvud. Stackarn var så trött att det syntes att hon ansträngde sig för att hålla ögonen öppna.
Ja, det är svårt att intervjua med tolk.
Nej, du får inte samma connection med intervjuobjektet när du inte kan tala språket.
Jag har iallafall fått träffa henne, om än för en liten stund. Nu är Dennis Lyxzén ensam igen på min önskelista över intervjuobjekt.

Ett annat intervjuobjekt jag hade idag var Kristoffer Jonzon, poppianist. Otroligt go och härlig kille. Jag gillade honom, jag blev glad av honom. Jag kände inspirationen blomma upp igen och jag ville rita (!) efter att ha träffat honom. Skisser på skrivbordet tror jag inte att chefen blir så glad av däremot.

25 februari 2007

Prioriteringar.

Min klasskamrat sa att hon skulle "gegga ner stolen" om hon mötte Måns Zelmerlöw.

Jag geggade ner stolen när jag såg förhandstitten på The Darkness (varning för känsliga) till X360/PS3.

Mitt liv som bitch.

Jag gjorde ett test som fick mig att tänka.

My Peculiar Aristocratic Title is:
Countess Maria the Strange of Much Leering*
Get your Peculiar Aristocratic Title


*leer = lömsk blick, lömskt leende {nedsättande}
Källa: Lexin



En gammal vän spottade på folk som, i hans ord, trampade på andra för att nå framgång. I vissa situationer måste man trampa på andra, tyckte jag. Ödmjukhet och ärlighet ska vara självklart men samtidigt måste man ta hand om sitt eget skinn och balansgången blir svår. Det var nog i den vevan vi slutade vara vänner.

Ödmjuk har jag inte alltid varit. Jag tyckte att jag var bättre än alla andra en gång i tiden och jag sa ogenomtänkta, korkade saker. Det händer fortfarande men nu har jag iallafall mognat tillräckligt mycket för att skämmas och be om ursäkt när det händer. Förutom när jag vet att jag har rätt, hah!

24 februari 2007

Debut.

Metro har publicerat min artikel om Charlotte Perrelli och Molly Sandén - med namn och inte bara TT Spektra som avsändare!
Därmed förlåter jag slaktandet av originalrubriken; "Molly och Charlotte diggar sommaren". HA, haaaa... :P

Sjudande, inte kokande.

Skitont i halsen och feberfrossa. Jag blir alltid sjuk vid fel tillfällen. Både Lina och Nui är i stan över helgen och jag får inte röra mig utanför dörren.

Jag surfar runt på Ebay och andra ställen där det finns kläder eftersom jag inte får shoppa på riktigt. Jag är dödskär i Radioactives grejer men 560 kronors frakt för två t-shirtar känns fett ovärt.

Jag längtar tillbaka till Bangkok varje gång jag tröttnar på Sveriges shoppingutbud. Bara tanken på att få tag i märken som Super Lovers, Kinky Ape (nej, inte BAPE), Deadrockstar och Happy Berry ger mig en högre kick än tre koppar kaffe. Det är kreativt, färgglatt och unikt - inga klänningar med sidenband i midjan och inget sparsmakat skandinaviskt. Jag bor helt enkelt i fel ände av världen.

23 februari 2007

Ingen fara på taket.

Trots den svaga vinkeln tyckte chefen att artikeln blev bra. Jag fick genast ett nytt intervju-uppdrag, den här gången med en poppianist på måndag förmiddag. Det måste ju betyda att jag gör någonting rätt?

Det var väldigt nära att jag inte gick till jobbet idag. En varm igelkott, så kändes det i halsen imorse. Just nu har jag paus i lyssningen på Kameras nya album som jag ska recensera till på tisdag. Jag sitter och fryser ena sekunden för att svettas i den andra. Tur att det finns varm choklad och inte bara kaffe i automaten.

22 februari 2007

Kulturfeministfestivalen.

Kulturfeministfestival, 9-11 mars, Allhuset, Sthlm.
http://www.kulturfeministfestival.se

Jag ska dit för jag måste se Client, de är guld! Jag är också fruktansvärt nyfiken på vad Tiina Rosenberg ska föreläsa om.

PS: Skånska Dagbladet var först ut med att hämta ner min notis om festivalen, mouahaha!!!

Annars då?

Jag klantade till intervjun med de tre artisterna idag på grund av att jag inte hade en tydlig vinkel. Under hyperventilering påminde jag mig själv om att det bara är min tredje dag. Tre regler att hålla hårt på: Vinkla innan! - Frontlasta! - Spetsa!
Jag borde kanske tatuera in det på underarmen.

In other news...
... har jag redan börjat fundera på outfit till Play. Typ de här skorna och den här klänningen. Eller nåt liknande.
... kanske, bara kanske, har jag halva inne på ett av Spektras hemliga projekt.

20 februari 2007

Frilans.

Bokade just in en intervju med en av mina största stilikoner nästa vecka. Nästan helt oberoende av praktiken. Jag är så sjukt lyckligt lottad. Och produktiv.

Legs up!

Plingplong, säger mailen. Utan att presentera sig går avsändaren rakt på sak. 500 kronor betalar han för hennes trosor. Hon blir äcklad och undrar vad fan han ska med dom till samtidigt som hon inte alls vill veta - för hon vet ju redan svaret.

Det finns tjejer som inte bara säljer sina trosor utan även sina strumpor och skor. VICE har en hel artikel om det i senaste numret.
500 kronor för ett par använda trosor, det låter så enkelt. Släng dom i ett kuvert istället för tvättpåsen. Pengarna är mer garanterade än om du ringer in och gissar nattordet.

Det handlar om dina trosor, från din kropp, som en annan person betalar för att få tillgång till. Var går gränsen egentligen för prostitution?
"Det är bara gammal kristen moral som spökar", säger vännen som tycker att 500 kr för dina trosor är långt över medelpriset (don't ask).

Varför jobbar man inte för att få ihop pengar? Lättjan får en att tycka att det är mycket pengar för lite arbete. Tänk så mycket man kan göra för pengarna.
"Svettiga trosor sponsrade denna outfit". Det skulle bli en fin pin.

GPTV

Den som har TV7 och kan se på premiäravsnittet av Gameplayer TV får rapportera hur det var. Jag får nämligen inte titta på det för familjen ska se på brittisk deckarserie.
Det kommer säkert vara dåligt upplägg, tråkiga spel och allldeles... alldeles underbart.

Banankontakt.

Det började som ett rykte från två olika källor som jag ringde upp. Jag skulle ringa och fråga om det som skrevs överhuvudtaget var sant. Standard procedure, sa Malin som ansvarar för en del av schlagerbevakningen.
Första kändiskontakten. Visserligen bara över telefon, men läskigt nog. Jag måste vara vassare, hårdare och envisare med frågorna. Inte bara ta deras svar för givet. Jag antar att jag har för mycket respekt för dom.
Artikeln som skrevs efteråt skapade en diskussion om kritisk källgranskning. Inte mot mig, utan mer allmänt. Två olika källor skriver om samma sak men med olika ton och olika uppgifter. Kändisarna är hemlighetsfulla. Vem ska man tro? Vad ska man skriva? Med lite ändringar publicerades artikeln i alla fall.

Imorrn ska jag göra en riktig intervju. Ansikte mot ansikte. Jag ska ha en fotograf med mig också. Jag kallsvettas av bara tanken.

Dagens plus:
+ Fskade upp en egen notis idag igen, den här gången om kommande programmet "Raj raj" på TV400.
+ Upptäckte snabbknappen för långt pratminus.

Dagens minus:
- Sjukt jävla äckelkallt. Liza hade rätt om vädret.

19 februari 2007

Vinkevink?

Av någon anledning har mitt besökarantal exploderat under helgen. Jag brukar bara ha fem besökare om dagen så jag blir väldigt glad.
Dessvärre gapar kommentarsrutorna tomma. Det betyder antagligen att jag måste skriva bättre blogginlägg så att folk får en anledning att kommentera.

Men liksom... mitt liv ÄR ju såhär tråkigt!

The new kid.

Sju år och lika ny som alla andra blyga kids är ingenting jämfört med 25 år och nollställd inför veteraner. Första dagen på praktiken är hemskare än första dagen i skolan.

Som vanligt överreagerar jag och blåser upp skräckscenarion i huvudet. Min handledare blev glad över att se mig och ställde it-killen mot väggen; "Maria kommer att arbeta på lika villkor som oss trots att hon bara är här i fem veckor. Det är nedvärderande om hon inte får en egen e-mailadress, tycker inte du det?"
Bara en tredjedel av redaktionen var närvarande idag. Andra tredjedelen hade vinterkräksjuka och den tredje var schlagerlediga. Den närvarande delen av redaktionen bestod bland annat av Mimmi som intervjuar musikartister och Lisa som skriver om litteratur. Sen har vi Erik vars uppgift egentligen bara är att gå på förhandsvisningar av filmer och skriva om dem. LYLLOS!!! ;_;

Eftersom jag är nybörjare får jag skriva notiser. Det är trixigare än vad man tror ibland men jag antar att de dög eftersom de lades ut i databasen. Nästan alla mina notiser plockades upp på ett eller annat vis av diverse tidningars nätupplagor. Det känns väldigt peppigt. Jag har också börjat diskutera olika featureuppslag med roliga teman. Det känns skönt att vara i en kreativ, avslappnad omgivning.

Dagens plus:
+ Min alldeles egna uppfiskade notis om Tolkientavlor på Waldemarsudde.
+ Så mycket kaffe och kakor jag bara orkar äta - under hela praktikperioden, yay!

Dagens minus:
- Segt nyhetsflöde. Typiskt måndagar.
- Nekad sommarjobbsansökan från Svenska Dagbladet. Ingen surprise, men ändå.

18 februari 2007

I'll have the usual.

Rekognoseringsrutten på Götgatsbacken, Drottninggatan samt Gallerian har gjort mig gammeltrött. Jag kommer innanför dörren och bara slänger av mig alla kläder där jag står och lägger mig i sängen och stirrar upp i taket.

Att ha minsta möjliga summa på kontot var en bra idé, annars skulle jag antagligen ha köpt nåt plagg jag kommer att använda tre gånger. I fantasin.
Weekday hade ceperea men det enda som var intressant var en sammetskavaj. Jag såg inte vilket märke det var för kavajen hängde ungefär lika högt som jag fick ställa mig på tå enbart för att se prislappen som dinglade i nederkanten. Då var det trevligare att promenera in i Cubus provhytter med massa kläder istället, mycket bra med affärer anpassade till folk som är tre äpplen höga.

Nästa helg blir det second hand-runda.

17 februari 2007

Du, din jävel.

Jag skäms över att jag pratade om dig idag. Det var inget positivt, det lovar jag. Jag har inga glada minnen av dig och det är enbart ditt eget fel. Jag var tydlig från första början, du visste att det skulle bli såhär. Det är inget som går att ändra på. Jag är jävligt långsint när det gäller sånt, det vet du.

Jag vet att du snokar runt. Jag vet att det är öppet för alla att läsa och tyvärr, säger jag, betyder det att jag får dig på köpet.

Jag menade vad jag sa i somras. Ring mig aldrig mer, ta inte kontakt med mig och snoka inte runt på nätet. Du gjorde ditt val - acceptera det någon jävla gång.

Hem ljuva hem.

Faster Marianne visar mig hur besticken ska ligga i lådorna eftersom jag inte vet var de ska ligga, det vill säga, hur HON vill att de ska ligga. Adrienne och Paula, 7 och 5 år gamla, undrar vad jag ska göra nu, vad jag ska göra sen, vad ska jag göra efter det, och efter att jag har gjort det där. Fasters man Peo sitter och skriker åt herrarnas alpina i vardagsrummet.

Fem veckor. Fem veckor i Stockholm. Fem veckor i Stockholm med familjen.

Gud, giv mig styrka.

14 februari 2007

IQ.

Kändisjeopardy har frågor som tillochmed jag kan svaren på. Exempel:
"Den som skärper till sig, tar sig i denna delen av kavajen."

Borde jag oroa mig för min egen eller kändisarnas allmänbildning?

13 februari 2007

Den som gapar efter mycket...

Pausfågel: Maria säger:
asså jag tror jag är kär i Askan och Stjärnis

The Jesus säger:
"we are on your internetz steeln yer girl" -_-

Suck.



När jag ser sånt här blir det skrämmande uppenbart att jämställdhetsfrågan inte har kommit längre i världen. Lokalisering av budskap, säger Reklamfeber. Cementering av föråldrade synsätt, säger jag.

Mest grinig är jag på tandläkaren för att hon missförstod mig och bokade tid för mig när jag är på praktik uppe i Stockholm. Jag kommer inte få komma till henne igen förrns om en månad och måste alltså dras med ett växande hål i tanden. Dessutom kunde jag ha fått en ordentlig sovmorgon.

10 februari 2007

DIY

Jag blev helt kär i det här halsbandet när jag såg det på Ebay:


Sjukt gulligt, men inte nog gulligt för att vara värt 200 kronor. Så jag pysslade ihop ett eget! Två timmar senare och 60 kr för material:


Gullegull! Nu ska jag och björnen ut och festa.

Fulsnyggt.


Jag har hittat en fulsnygg kofta. Lila velour och grönlilamönstrat siden. Det blir liksom inte bättre.

08 februari 2007

Look-a-like?

I min inbox låg ett mail. Avsändaren tyckte att jag var lik huvudpersonen i Ugly Betty. Mitt självförtroende har blivit skadat.

07 februari 2007

Gratis är gott.


Jag grävde fram min cykel ur det tre decimeter djupa snöfallet imorse. Jag hatar kyla och jag hatar snö ännu mer. Jag använde mitt presentkort på Ginza och tröstköpte Killer 7 och Soul Calibur II så fort jag kom in i datorsalen.

Ibland får jag mail om undersökningar jag ska svara på. Som tack för min medverkan ger de mig saker, senast alltså ett presentkort på Ginza. Konsumtionsnerven tackar.
Undersökningarna tar ingen tid, högst fem minuter, och det handlar alltid om vardagliga saker. Tillexempel hur stor påverkan jag har över det dagliga matinköpet i mitt enmanshushåll.

06 februari 2007

Lämna över stafettpinnen.

Igår kväll hölls Meskalins årsmöte. Hyllan för folk med dryga kommentarer som de inte vågar yttra öga mot öga var fullsatt. Pizzan var kladdig i äkta Kåren-stajl och Kårens egna representanter var ungefär lika koncentrerade som de såg ut med sina laptops uppkopplade mot det trådlösa nätet. Med undantag för Kim Hortlund som i vanlig ordning agerade paragrafryttare à la bullterrier.

Det viktigaste blev gjort. Vi fick både ansvarsfrihet och efterträdare. Mitt hjärta hoppade över ett slag när jag trodde att jag hade skrivit mitt mobilnummer på kontorsskylten med osuddbar whiteboardpenna.
- Tänk vad mycket mer fritid vi får nu! sa Olivia, min gamla kassör.

I praktiken betyder det mer tid över till Sim City 3000. Calmare med borgmästare Maria har numera 200 000 invånare. Vi har precis fått ett fotbollsstadium.

01 februari 2007

Önskas: Städschema


Jag har ingenting emot att bo i korridor. Vårt gemensamma kök är ändå relativt rent i jämförelse med grannarnas. Avsaknaden av ett ordentligt städschema börjar däremot märkas.

Blog Widget by LinkWithin