12 december 2006

Klapp.

Varje år undrar familjen vad jag vill ha.
Jag säger alltid att jag inte vill ha något.
Varje år gnäller familjen om att jag aldrig vill ha någonting, att det är så besvärligt att köpa saker åt mig i julklapp.
Jag har aldrig bett om det. De bara förutsätter att jag vill ha någonting. Som om det existerade någon slags julklappsnormativ inställning.

Självklart vill jag ju ha saker men inget speciellt som jag inte skulle kunna köpa själv. Som en ny dator eller en ny matta. Vissa saker skulle jag inte ens drömma om att skicka ut familjen på att köpa. Jag kan liksom inte föreställa mig hur de skulle klara av att stå i evighetskö på Webhallen för att köpa spel åt mig.

I år önskade jag mig till slut färger och papper så att jag kan börja måla igen. Det tyckte familjen var en bra idé.

4 kommentarer:

  1. gud denna hets på julklappar, jag orkar inte. finns det något som man vet skulle göra en person så sjukt glad så ja, köp det, om man kan och har resurser till det. men att forcera fram en önskan efter något, så som du nämner, eller att själv köpa bara utav plikt och inte utav betydelse det.. jaja you've heard it all before / zZz - snörvel på dig maria

    SvaraRadera
  2. Själv kan jag komma på tusen saker jag önskar mig, bara att varje man blir tillfrågad känner jag mig alltid som upptryckt mot en vägg. Det - bara - går - inte! Ett "Inget ..." brukar då mumlas fram.

    SvaraRadera
  3. Hej! Ska vi starta en antijulklappsklubb? Oh ja. Puss o sånt.

    SvaraRadera
  4. Hej! Ska vi starta en antijulklappsklubb? Oh ja. Puss o sånt.

    SvaraRadera

Tack för din kommentar, jag försöker alltid svara så snart jag kan!

Thank you for your comment, I always try to reply as soon as I can!

Blog Widget by LinkWithin