31 december 2006

Tjugohundrasex

I år har jag lärt mig att...

... riktiga vänner hör av sig i vått och torrt, när de kan och trots geografiska gränser.
... man kan faktiskt välja själv exakt hur roligt man vill ha det när man går ut.
... det är jävligt kallt att nattbada i april.
... jag behöver inte nöja mig med mindre. När det gäller allt.
... det kommer aldrig finnas något café som kommer göra bättre chai än Svaj.
... World of Warcraft är en drog.
... tv-spelsnördar klär upp sig i sina finaste spelrelaterade t-shirtar när de går på konsert.
... TGI Friday's Rainbow Sherbet är kanske i samma klass som Vampire Lounges drinkar.
... att fira sin födelsedag ensam är ok så länge man har cola och chips.
... indiska utbytesstudenter i Kalmar är äckliga.


Årets citat:
- ... är du inte Ragnhild?
(jag misstog en klasskompis ex med ett gammalt ragg på Kåren)

Årets citat - tröstpris:
- Jag skulle bryta av din vänsterarm, men du behöver ju faktiskt den.
- Jag kan alltid ha den i en låda.
(Hugo och Henke i vild diskussion om Sagan om Ringen)

Årets seriestripp:





Puss darlings. Jag nämner inga namn men ni vet att:
U + MOI = TEH SHIT

27 december 2006

Word.

Jag firade sen jul igår med Sten, Josef, Li och Dominique. Vi pratade om ord i det svenska språket och allting började med att jag frågade Sten om det verkligen var sant att Svenska Akademin faktiskt har godkänt att det är grammatiskt korrekt att säga "ett apelsin".

Ibland vill jag säga saker på ett sätt fast jag tänker på ett annat ord samtidigt. Resultatet blir att jag stjälper ur mig någon knäpp kombo och då blir det nya ord. Jag brukar låtsas att jag är stensäker på att ordet jag just sagt är något etablerat.
"Fluffyduffy" sa jag till Fina häromdagen när jag blev arg på att hennes ex verkar leva i något slags fantasivärld. Egentligen heter det ju "lovey-dovey" men det låter fult.
"Toppersta" blev till häromdagen när vi pratade om bergsbestigning. Jag ville egentligen säga "toppen" eller "översta". Eller hur det nu var. Jag använde det igen när jag sa: "Från det toppersta av mitt hjärta, så glad blir jag." Det lät väldigt fint och tjejen jag sa det till blev väldigt glad hon också.
En negativ benämning jag brukar använda på personer är "mellanslag". Exempelvis; "Han är ett jävla mellanslag." Kanske viktig för sammanhanget men totalt osynlig och blir därför tagen för givet.

Ofta tar jag det svenska språket för givet. Jag slarvar med meningsbyggnad, jag har dålig koll på genetiv och adjektiv och vad det nu var som ville kramas med bollen och ringen. När jag inte tror att mitt svenska ordförråd räcker till att beskriva mina känslor tar jag till engelskan. "TOTALLY!!!" utbrast jag i mobiltelefonen till Mooness när jag skulle förklara exakt hur glad jag blev när jag hittade ett par fantastiskt snygga sneakers för 200 kronor på mellandagsrean. Varför dög inte "SKITGLAD!!!" i det här sammanhanget? Jag vet inte, kanske är jag Sex and the City-skadad, allting beskrivs med "totally", "fabulous" eller "fuck".

"Så länge man förstår vad ni säger så gööör det inget!" sa min engelskalärarinna på högstadiet. Det var egentligen bara en tröst till de som inte hängde med riktigt i undervisningen. Fel meningsbyggnad och dålig ordförståelse leder till missförstånd.
"Du använder fel ord." sa min journalistiklärare på högskolan när jag svarade "arkiv" och inte "diarie" på tentafrågan om vad man kallar avdelningen i kommunen där in- och utgående post sorteras. Jag blev ledsen i hjärtat men jag visste att hon hade rätt. Petitesser tar livet av mig.

24 december 2006


Min bästa julklapp hittills i år är lilla spöket. Tryck på huvudet och han lyser i blått. Rekommenderas för barn från 3 år och uppåt.

I mina andra paket fick jag tuschfärger och presentkort på Akademibokhandeln. Väldigt vuxet.

Jag och spöket ska dricka julmust och spela lite World of Warcraft - bara för att vi KAN!!! Puss på er.

Nu är det... jul igen.

40 minuter in på julafton och fortfarande inget snöfall. På kyrkogården var det lite frost på tallkottarna. I stan har folk inte ens mössa på sig.

Eftersom familjen ska vara i Strängnäs imorrn hade vi minijul idag. Jag har tryckt i mig Janssons, skinka, lax, choklad, jordnötter, ischoklad, glögg, kaffe, julmust - ja, tillochmed en liten, liten bit senapssill. Vi har suttit och skrikit över hur orättvist det är att pensionärer i Ödeshög vinner jorden-runt-resor med 15 000 kr i fickpengar på Bingolottos uppesittarkväll. Jag har fått försvara mitt World of Warcraft-spelande efter att min fasters man läst om det i DN Kultur. Småkusinerna har bråkat om vem som fått mer eller mindre pepparkakor.
Precis som vanligt.

God jävla jul. Jag vet ju trots allt vad mitt paket innehåller redan.

22 december 2006

Att hänga i julgranen.


Min brevkompis Gillian (som bor i Australien) ville visa upp en julklapp hon fått av en PR-byrå. Sex stycken små neonrosa plastdöskallar - helt underbart! Jag vill ha.

21 december 2006

"Här är allt som vanligt."

Stockholm...
... stad i världen.
... är jag född i, här har jag min familj.
... i mitt hjärta.

Mina kusiner blir större, min faster gnäller på julstressen och man kan köpa enkelbiljetter till pendel och buss på Pressbyrån.
I övrigt, inget nytt. Håll till höger i rulltrappan för att lämna plats åt de som är mer stressade än vad du är. Drottninggatan liknar blodforsen i The Shining. Festinbjudningarna ramlar in i god tid till fredag.

Mitt stockholmska jag längtar efter att bli frisläppt men det balanserar på gränsen till att falla tillbaka i schablon. Fikapratet handlar mycket om just det, hur man har förändrats sedan man flyttat till en mindre stad.
Kalmar-Maria tycker att det är spännande när Netto öppnar butik på södra sidan av staden trots att den ligger lika långt bort från hemmet som den gamla. Stockholms-Maria försöker pussla ihop fester och shoppingturer för att hålla sig up to date.

"Man får ju verkligen perspektiv på saker!" försöker man intala sig själv genom latteskummet. Kalmarsällskapet suckar rastlöst. Stockholmssällskapet flinar medlidande.
Minst en gång i veckan funderar jag på varför jag medvetet plågar mig själv genom att bo i en stad som rent psykiskt sett är alldeles för liten för mig. När jag stiger av X2000 vid Centralen slås jag av en tanke; konkurrensen är så intensiv i Revir NollÅtta att självfötroendet jag bygger upp nere vid den småländska kusten kommer att bli mitt främsta vapen om drygt ett år.

"All shall love me and despair!!!"
... eller något sånt. Ska jag kanske se över mina karriärsmål till nyår?

19 december 2006

Projektion.

Jag har börjat titta på Revolutionary Girl Utena igen och har precis avslutat den första säsongen. Det var flera år sedan sist och jag minns hur enkel den var.

Första gången jag såg serien tyckte jag om Utena mest. Hon var ju perfekt, drömtjejen som utmanade normer och slogs för Anthys rätt att bli en individ. Jag hade glömt bort hur lite det egentligen handlade om Anthys bästa och att Anthy bara var en förlängning av hennes egen självbild. Nu har jag ju bara sett första säsongen, jag minns inte hur den andra säsongen var och jag har inte sett den tredje alls.

Jag identifierar mig inte längre med Utena. Jag känner mig lite tom när jag inte tycker att hon är lika bra längre på något sätt. Jag vill gärna identifiera mig själv i en karaktär när jag ser på en serie så att jag har någon att heja på eller känna sympati för. Jag gillar tillexempel Abby i Navy CIS och Michelangelo i Turtles. Jag skulle vilja se mig själv som en intelligent person som visserligen har höga mål men som ändå kan skämta om saker. Plus att jag älskar mat.

Anthy hatar jag däremot exakt lika mycket som förut. Jag avskyr människor som inte har en egen vilja eller åsikt och jag avskyr därför karaktärer som är likadana. Det sägs att det man hatar mest i andra personer är också det man hatar mest i sig själv. Jag försöker tänka på det innan jag säger att jag avskyr någon och till viss del kan jag acceptera mina egna fel. Vissa delar av mitt liv där jag aldrig sa någonting och bara såg på hatar jag mig själv för. I slutändan är det bara jag som kan förlåta mig själv för att kunna gå vidare.

12 december 2006

Klapp.

Varje år undrar familjen vad jag vill ha.
Jag säger alltid att jag inte vill ha något.
Varje år gnäller familjen om att jag aldrig vill ha någonting, att det är så besvärligt att köpa saker åt mig i julklapp.
Jag har aldrig bett om det. De bara förutsätter att jag vill ha någonting. Som om det existerade någon slags julklappsnormativ inställning.

Självklart vill jag ju ha saker men inget speciellt som jag inte skulle kunna köpa själv. Som en ny dator eller en ny matta. Vissa saker skulle jag inte ens drömma om att skicka ut familjen på att köpa. Jag kan liksom inte föreställa mig hur de skulle klara av att stå i evighetskö på Webhallen för att köpa spel åt mig.

I år önskade jag mig till slut färger och papper så att jag kan börja måla igen. Det tyckte familjen var en bra idé.

10 december 2006

Hon ringer till mig och gråter i telefonen. Hon äter ingenting, säger hon. Hon kan inte sova, säger hon. Hon vill inte leva utan honom, säger hon.

Hon ropar efter mig på andra sidan luren och mitt hjärta stramar åt.
Att älska utan att kunna hjälpa, att vilja hjälpa så mycket.
"Jag kommer, jag kommer. Så fort jag kan. Jag kommer."

Jag är för långt borta och jag är också hjälplös.
Min lilla tuss, när du gråter dör jag inombords.

Jag önskar att jag kunde trolla. Trolla så att du aldrig behövde känna någon smärta. Aldrig behöva må illa, aldrig behöva vara ledsen.

På tisdag är det din dag, din stora dag.
Han vill inte vara kvar vid din sida längre.
Jag är för långt borta för att hålla din hand.
Världen är orättvis.

Manus till en Kalmarlördag

Scen 1: SEN EFTERMIDDAG

Vi ska fika.
Vart ska vi gå?
Lina: "Skafferiet blir bra, där har dom mat."
Maria: "Ja, INTE Dream iallafall!"

Skafferiet har inga fåtöljplatser.
Vänder om.
Vi ska fika.
Lina: "Lilla tavelcaféet då? Där har de iallafall mackor!"
Maria: "Ja, INTE Dream iallafall!"

Lilla tavelcaféet har inga mackor.
Vänder om.
Vi ska fika.
Richard: "Jahapp..."
Lina: "Menneh... det blir väl Dream då. Dom har iallafall mat."
Maria: *knorrknorrmummelmuller*


Scen 2: SENARE PÅ KVÄLLEN

SMS-konversation.
Liza: helen & jörgens, drinkar sju åtta? på eller av?
Maria: vi är där. bokar du?

10 min senare.
Liza: fullbokat. studentpuben? kvart över 8.
Maria: :(

Maria: fullt på helen & jörgens. vad göra?
Lina: studentpuben är bättre än inget.
Maria: :(


Scen 3: STUDENTPUBEN

Diskussion om vilket bord vi ska ta.
Diskussion om vad man har råd och inte har råd med (vissa har spenderat över sina tillgångar den här månaden också).
Diskussion om barn som far illa av jämställdheten, enligt en bok som tre i sällskapet har läst.
Diskussion om utgång. Smutskastning av Kåren, Ernesto och Palace i sagd ordning.
Diskussion om utgång. Smutskastning av klientelet på Kåren, Ernesto och Palace i sagd ordning.
Liza blir hungrig på Olga-burgare. Maria lockar med lussebullar.

Sällskapet försvinner vid horisonten.
Liza: "... lördag. Känns bra."

08 december 2006

07 december 2006

Mansidealet.

Illamående, magont och dålig hals igen. Jag hatar hösten för att jag jämt blir sjuk.

Jag och Lina gick till biblioteket vid nio igår och planerade vårt medieanalysarbete. Vi har funderat på att jämföra mansbilden i Slitz/Café mot mansbilden i Damernas Värld/Elle. Det finns otroligt mycket kring forskning om genus i media men det har gjorts mest forskning kring hur kvinnor påverkas av media. Inte så konstigt kanske. Jag tror ändå att det är fler killar än vad man tror som påverkas av mansidealet åt det sämre hållet.

Förra året hade en uppsats gjorts om mansbilden i flera nummer utav en och samma damtidning. Uppsatsen hette "Män är djur". Killarna är antingen objekt som ska tämjas ("Lär din kille städa!") eller objekt som ska tillfredsställas ("69 sexknep för sängen").
Slitz och Café sitter på toppen av herrtidningstäppan. Killarna matas med en machoimage - tänder du inte på den här blondinen med stora bröst så är du ingen riktig man.

Killar som säger att de inte påverkas av medias mansbild har jag svårt att tro på. Vem är det annars som sagt åt dom att träna? Att skaffa ett soft stekarjobb, att ha massa brudar, att vara dominant.

I en meningslös diskussion, meningslös på grund av att de som jag diskuterade med inte kunde argumentera ordentligt, hävdades det att nakenfoton på exempelvis Markus Schenkenberg inte var störande för det manliga könet. Jämför ett nakenfoto på Markus Schenkenberg med ett nakenfoto av Kate Moss. Kate Moss är kvinna, poserar som om hon är medveten om sin betraktare och tillgänglig för den. Markus Schenkenbergs poser är heroiska, uppvisande av någon slags muskelperfektion som, i jag-vet-inte-vems ögon, skulle vara värd att sträva efter.

Sverige kanske är världens mest jämställda land men det finns fortfarande mycket att jobba på. Åt båda håll.

06 december 2006

Jag och mina strumpor.



Mina strumpor kom idag från American Apparel. Glad!
Dessvärre var de väldigt mycket för långa så jag har vikt ner dom nertill vid vristen och döljt det med stövlar. Typiskt!
Jag orkade inte sminka mig enbart för fotot. Trött!

Långt linne: Topshop
Vanligt linne: Killah
Strumpor: American Apparel
Stövlar: Ebay <3
Halsband: H&M

05 december 2006

"Det var jag!"

Förresten hade vi klassfest i helgen. Nästan hela klassen var där och det var verkligen askul. Min klass är riktigt bra ibland.

Jag hade så roligt att jag bara har svaga minnesfragment av vad som hände. Bland annat gick jag omkring och låtsasintervjuade folk med en osynlig mikrofon och jag skakade rumpa till Sean Paul (brrr!). De säger att journalistkåren har värst, om inte högst ökande, alkoholvanor. Lika bra att leva upp till imagen?

Kontrollbehov.

Imorse vaknade jag av magont. Sån magont som jag brukar få när jag har hetsat och stressat en period. Så min kropp funkar alldeles som den ska!

Hela helgen gick åt i ett nafs och den nya veckan sparkade igång utan att jag hann blinka. Det är bara tisdag och det känns som om jag redan har ända upp till armhålorna med saker att göra.

Jag kan iallafall skryta med att jag har köpt terminens första kurslitteratur, fått en högt uppsatt SR-kvinnas visitkort, bestämt vad jag ska köpa till faster+man i julklapp OCH hållit mig ifrån att tröstshoppa kläder i brist på annat att göra. DUTTI!!!

Blog Widget by LinkWithin