31 december 2006

Tjugohundrasex

I år har jag lärt mig att...

... riktiga vänner hör av sig i vått och torrt, när de kan och trots geografiska gränser.
... man kan faktiskt välja själv exakt hur roligt man vill ha det när man går ut.
... det är jävligt kallt att nattbada i april.
... jag behöver inte nöja mig med mindre. När det gäller allt.
... det kommer aldrig finnas något café som kommer göra bättre chai än Svaj.
... World of Warcraft är en drog.
... tv-spelsnördar klär upp sig i sina finaste spelrelaterade t-shirtar när de går på konsert.
... TGI Friday's Rainbow Sherbet är kanske i samma klass som Vampire Lounges drinkar.
... att fira sin födelsedag ensam är ok så länge man har cola och chips.
... indiska utbytesstudenter i Kalmar är äckliga.


Årets citat:
- ... är du inte Ragnhild?
(jag misstog en klasskompis ex med ett gammalt ragg på Kåren)

Årets citat - tröstpris:
- Jag skulle bryta av din vänsterarm, men du behöver ju faktiskt den.
- Jag kan alltid ha den i en låda.
(Hugo och Henke i vild diskussion om Sagan om Ringen)

Årets seriestripp:





Puss darlings. Jag nämner inga namn men ni vet att:
U + MOI = TEH SHIT

27 december 2006

Word.

Jag firade sen jul igår med Sten, Josef, Li och Dominique. Vi pratade om ord i det svenska språket och allting började med att jag frågade Sten om det verkligen var sant att Svenska Akademin faktiskt har godkänt att det är grammatiskt korrekt att säga "ett apelsin".

Ibland vill jag säga saker på ett sätt fast jag tänker på ett annat ord samtidigt. Resultatet blir att jag stjälper ur mig någon knäpp kombo och då blir det nya ord. Jag brukar låtsas att jag är stensäker på att ordet jag just sagt är något etablerat.
"Fluffyduffy" sa jag till Fina häromdagen när jag blev arg på att hennes ex verkar leva i något slags fantasivärld. Egentligen heter det ju "lovey-dovey" men det låter fult.
"Toppersta" blev till häromdagen när vi pratade om bergsbestigning. Jag ville egentligen säga "toppen" eller "översta". Eller hur det nu var. Jag använde det igen när jag sa: "Från det toppersta av mitt hjärta, så glad blir jag." Det lät väldigt fint och tjejen jag sa det till blev väldigt glad hon också.
En negativ benämning jag brukar använda på personer är "mellanslag". Exempelvis; "Han är ett jävla mellanslag." Kanske viktig för sammanhanget men totalt osynlig och blir därför tagen för givet.

Ofta tar jag det svenska språket för givet. Jag slarvar med meningsbyggnad, jag har dålig koll på genetiv och adjektiv och vad det nu var som ville kramas med bollen och ringen. När jag inte tror att mitt svenska ordförråd räcker till att beskriva mina känslor tar jag till engelskan. "TOTALLY!!!" utbrast jag i mobiltelefonen till Mooness när jag skulle förklara exakt hur glad jag blev när jag hittade ett par fantastiskt snygga sneakers för 200 kronor på mellandagsrean. Varför dög inte "SKITGLAD!!!" i det här sammanhanget? Jag vet inte, kanske är jag Sex and the City-skadad, allting beskrivs med "totally", "fabulous" eller "fuck".

"Så länge man förstår vad ni säger så gööör det inget!" sa min engelskalärarinna på högstadiet. Det var egentligen bara en tröst till de som inte hängde med riktigt i undervisningen. Fel meningsbyggnad och dålig ordförståelse leder till missförstånd.
"Du använder fel ord." sa min journalistiklärare på högskolan när jag svarade "arkiv" och inte "diarie" på tentafrågan om vad man kallar avdelningen i kommunen där in- och utgående post sorteras. Jag blev ledsen i hjärtat men jag visste att hon hade rätt. Petitesser tar livet av mig.

24 december 2006


Min bästa julklapp hittills i år är lilla spöket. Tryck på huvudet och han lyser i blått. Rekommenderas för barn från 3 år och uppåt.

I mina andra paket fick jag tuschfärger och presentkort på Akademibokhandeln. Väldigt vuxet.

Jag och spöket ska dricka julmust och spela lite World of Warcraft - bara för att vi KAN!!! Puss på er.

Nu är det... jul igen.

40 minuter in på julafton och fortfarande inget snöfall. På kyrkogården var det lite frost på tallkottarna. I stan har folk inte ens mössa på sig.

Eftersom familjen ska vara i Strängnäs imorrn hade vi minijul idag. Jag har tryckt i mig Janssons, skinka, lax, choklad, jordnötter, ischoklad, glögg, kaffe, julmust - ja, tillochmed en liten, liten bit senapssill. Vi har suttit och skrikit över hur orättvist det är att pensionärer i Ödeshög vinner jorden-runt-resor med 15 000 kr i fickpengar på Bingolottos uppesittarkväll. Jag har fått försvara mitt World of Warcraft-spelande efter att min fasters man läst om det i DN Kultur. Småkusinerna har bråkat om vem som fått mer eller mindre pepparkakor.
Precis som vanligt.

God jävla jul. Jag vet ju trots allt vad mitt paket innehåller redan.

22 december 2006

Att hänga i julgranen.


Min brevkompis Gillian (som bor i Australien) ville visa upp en julklapp hon fått av en PR-byrå. Sex stycken små neonrosa plastdöskallar - helt underbart! Jag vill ha.

21 december 2006

"Här är allt som vanligt."

Stockholm...
... stad i världen.
... är jag född i, här har jag min familj.
... i mitt hjärta.

Mina kusiner blir större, min faster gnäller på julstressen och man kan köpa enkelbiljetter till pendel och buss på Pressbyrån.
I övrigt, inget nytt. Håll till höger i rulltrappan för att lämna plats åt de som är mer stressade än vad du är. Drottninggatan liknar blodforsen i The Shining. Festinbjudningarna ramlar in i god tid till fredag.

Mitt stockholmska jag längtar efter att bli frisläppt men det balanserar på gränsen till att falla tillbaka i schablon. Fikapratet handlar mycket om just det, hur man har förändrats sedan man flyttat till en mindre stad.
Kalmar-Maria tycker att det är spännande när Netto öppnar butik på södra sidan av staden trots att den ligger lika långt bort från hemmet som den gamla. Stockholms-Maria försöker pussla ihop fester och shoppingturer för att hålla sig up to date.

"Man får ju verkligen perspektiv på saker!" försöker man intala sig själv genom latteskummet. Kalmarsällskapet suckar rastlöst. Stockholmssällskapet flinar medlidande.
Minst en gång i veckan funderar jag på varför jag medvetet plågar mig själv genom att bo i en stad som rent psykiskt sett är alldeles för liten för mig. När jag stiger av X2000 vid Centralen slås jag av en tanke; konkurrensen är så intensiv i Revir NollÅtta att självfötroendet jag bygger upp nere vid den småländska kusten kommer att bli mitt främsta vapen om drygt ett år.

"All shall love me and despair!!!"
... eller något sånt. Ska jag kanske se över mina karriärsmål till nyår?

19 december 2006

Projektion.

Jag har börjat titta på Revolutionary Girl Utena igen och har precis avslutat den första säsongen. Det var flera år sedan sist och jag minns hur enkel den var.

Första gången jag såg serien tyckte jag om Utena mest. Hon var ju perfekt, drömtjejen som utmanade normer och slogs för Anthys rätt att bli en individ. Jag hade glömt bort hur lite det egentligen handlade om Anthys bästa och att Anthy bara var en förlängning av hennes egen självbild. Nu har jag ju bara sett första säsongen, jag minns inte hur den andra säsongen var och jag har inte sett den tredje alls.

Jag identifierar mig inte längre med Utena. Jag känner mig lite tom när jag inte tycker att hon är lika bra längre på något sätt. Jag vill gärna identifiera mig själv i en karaktär när jag ser på en serie så att jag har någon att heja på eller känna sympati för. Jag gillar tillexempel Abby i Navy CIS och Michelangelo i Turtles. Jag skulle vilja se mig själv som en intelligent person som visserligen har höga mål men som ändå kan skämta om saker. Plus att jag älskar mat.

Anthy hatar jag däremot exakt lika mycket som förut. Jag avskyr människor som inte har en egen vilja eller åsikt och jag avskyr därför karaktärer som är likadana. Det sägs att det man hatar mest i andra personer är också det man hatar mest i sig själv. Jag försöker tänka på det innan jag säger att jag avskyr någon och till viss del kan jag acceptera mina egna fel. Vissa delar av mitt liv där jag aldrig sa någonting och bara såg på hatar jag mig själv för. I slutändan är det bara jag som kan förlåta mig själv för att kunna gå vidare.

12 december 2006

Klapp.

Varje år undrar familjen vad jag vill ha.
Jag säger alltid att jag inte vill ha något.
Varje år gnäller familjen om att jag aldrig vill ha någonting, att det är så besvärligt att köpa saker åt mig i julklapp.
Jag har aldrig bett om det. De bara förutsätter att jag vill ha någonting. Som om det existerade någon slags julklappsnormativ inställning.

Självklart vill jag ju ha saker men inget speciellt som jag inte skulle kunna köpa själv. Som en ny dator eller en ny matta. Vissa saker skulle jag inte ens drömma om att skicka ut familjen på att köpa. Jag kan liksom inte föreställa mig hur de skulle klara av att stå i evighetskö på Webhallen för att köpa spel åt mig.

I år önskade jag mig till slut färger och papper så att jag kan börja måla igen. Det tyckte familjen var en bra idé.

10 december 2006

Hon ringer till mig och gråter i telefonen. Hon äter ingenting, säger hon. Hon kan inte sova, säger hon. Hon vill inte leva utan honom, säger hon.

Hon ropar efter mig på andra sidan luren och mitt hjärta stramar åt.
Att älska utan att kunna hjälpa, att vilja hjälpa så mycket.
"Jag kommer, jag kommer. Så fort jag kan. Jag kommer."

Jag är för långt borta och jag är också hjälplös.
Min lilla tuss, när du gråter dör jag inombords.

Jag önskar att jag kunde trolla. Trolla så att du aldrig behövde känna någon smärta. Aldrig behöva må illa, aldrig behöva vara ledsen.

På tisdag är det din dag, din stora dag.
Han vill inte vara kvar vid din sida längre.
Jag är för långt borta för att hålla din hand.
Världen är orättvis.

Manus till en Kalmarlördag

Scen 1: SEN EFTERMIDDAG

Vi ska fika.
Vart ska vi gå?
Lina: "Skafferiet blir bra, där har dom mat."
Maria: "Ja, INTE Dream iallafall!"

Skafferiet har inga fåtöljplatser.
Vänder om.
Vi ska fika.
Lina: "Lilla tavelcaféet då? Där har de iallafall mackor!"
Maria: "Ja, INTE Dream iallafall!"

Lilla tavelcaféet har inga mackor.
Vänder om.
Vi ska fika.
Richard: "Jahapp..."
Lina: "Menneh... det blir väl Dream då. Dom har iallafall mat."
Maria: *knorrknorrmummelmuller*


Scen 2: SENARE PÅ KVÄLLEN

SMS-konversation.
Liza: helen & jörgens, drinkar sju åtta? på eller av?
Maria: vi är där. bokar du?

10 min senare.
Liza: fullbokat. studentpuben? kvart över 8.
Maria: :(

Maria: fullt på helen & jörgens. vad göra?
Lina: studentpuben är bättre än inget.
Maria: :(


Scen 3: STUDENTPUBEN

Diskussion om vilket bord vi ska ta.
Diskussion om vad man har råd och inte har råd med (vissa har spenderat över sina tillgångar den här månaden också).
Diskussion om barn som far illa av jämställdheten, enligt en bok som tre i sällskapet har läst.
Diskussion om utgång. Smutskastning av Kåren, Ernesto och Palace i sagd ordning.
Diskussion om utgång. Smutskastning av klientelet på Kåren, Ernesto och Palace i sagd ordning.
Liza blir hungrig på Olga-burgare. Maria lockar med lussebullar.

Sällskapet försvinner vid horisonten.
Liza: "... lördag. Känns bra."

08 december 2006

07 december 2006

Mansidealet.

Illamående, magont och dålig hals igen. Jag hatar hösten för att jag jämt blir sjuk.

Jag och Lina gick till biblioteket vid nio igår och planerade vårt medieanalysarbete. Vi har funderat på att jämföra mansbilden i Slitz/Café mot mansbilden i Damernas Värld/Elle. Det finns otroligt mycket kring forskning om genus i media men det har gjorts mest forskning kring hur kvinnor påverkas av media. Inte så konstigt kanske. Jag tror ändå att det är fler killar än vad man tror som påverkas av mansidealet åt det sämre hållet.

Förra året hade en uppsats gjorts om mansbilden i flera nummer utav en och samma damtidning. Uppsatsen hette "Män är djur". Killarna är antingen objekt som ska tämjas ("Lär din kille städa!") eller objekt som ska tillfredsställas ("69 sexknep för sängen").
Slitz och Café sitter på toppen av herrtidningstäppan. Killarna matas med en machoimage - tänder du inte på den här blondinen med stora bröst så är du ingen riktig man.

Killar som säger att de inte påverkas av medias mansbild har jag svårt att tro på. Vem är det annars som sagt åt dom att träna? Att skaffa ett soft stekarjobb, att ha massa brudar, att vara dominant.

I en meningslös diskussion, meningslös på grund av att de som jag diskuterade med inte kunde argumentera ordentligt, hävdades det att nakenfoton på exempelvis Markus Schenkenberg inte var störande för det manliga könet. Jämför ett nakenfoto på Markus Schenkenberg med ett nakenfoto av Kate Moss. Kate Moss är kvinna, poserar som om hon är medveten om sin betraktare och tillgänglig för den. Markus Schenkenbergs poser är heroiska, uppvisande av någon slags muskelperfektion som, i jag-vet-inte-vems ögon, skulle vara värd att sträva efter.

Sverige kanske är världens mest jämställda land men det finns fortfarande mycket att jobba på. Åt båda håll.

06 december 2006

Jag och mina strumpor.



Mina strumpor kom idag från American Apparel. Glad!
Dessvärre var de väldigt mycket för långa så jag har vikt ner dom nertill vid vristen och döljt det med stövlar. Typiskt!
Jag orkade inte sminka mig enbart för fotot. Trött!

Långt linne: Topshop
Vanligt linne: Killah
Strumpor: American Apparel
Stövlar: Ebay <3
Halsband: H&M

05 december 2006

"Det var jag!"

Förresten hade vi klassfest i helgen. Nästan hela klassen var där och det var verkligen askul. Min klass är riktigt bra ibland.

Jag hade så roligt att jag bara har svaga minnesfragment av vad som hände. Bland annat gick jag omkring och låtsasintervjuade folk med en osynlig mikrofon och jag skakade rumpa till Sean Paul (brrr!). De säger att journalistkåren har värst, om inte högst ökande, alkoholvanor. Lika bra att leva upp till imagen?

Kontrollbehov.

Imorse vaknade jag av magont. Sån magont som jag brukar få när jag har hetsat och stressat en period. Så min kropp funkar alldeles som den ska!

Hela helgen gick åt i ett nafs och den nya veckan sparkade igång utan att jag hann blinka. Det är bara tisdag och det känns som om jag redan har ända upp till armhålorna med saker att göra.

Jag kan iallafall skryta med att jag har köpt terminens första kurslitteratur, fått en högt uppsatt SR-kvinnas visitkort, bestämt vad jag ska köpa till faster+man i julklapp OCH hållit mig ifrån att tröstshoppa kläder i brist på annat att göra. DUTTI!!!

30 november 2006

Du med och jag med.

Trots att snön inte kommer är det iallafall lika kolmörkt när man stiger upp som när man åker hem. Med mörkret har mina vänner börjat åka hem med sina nyfunna kärlekar/förälskelser/whatever. Genom tänderna mumlar jag att jag är glad för deras skull men jag känner mig ensam.

Jag har egentligen hittat någon. Han är smart, gillar samma spel och lyssnar på samma musik som jag. Vi matchar jävligt bra, intellektuellt sett. Samtidigt känner jag mig som smittad av Lizas antihumör och vill inte ha någon när alla andra har. Så jag hittar på en massa undanflykter, fast kanske inte så mycket för att göra andra nöjda som för att övertala mig själv.

Svaret är enkelt.
Jag vill vara fri men inte vara ensam.
Och jag påverkas mer av min omgivning än vad jag vill erkänna för jag blir aldrig av med mina hjärnspöken.

Tesen stämmer. Jag vill alltid ha det jag inte kan få och när jag kan få det vill jag aldrig ha det.
Jag är girig, bortskämd och jävligt envis. Typiskt ensambarn, som Lina skulle säga.

28 november 2006

Månadsbudget.

Dagens headline:
Mer än hälften av studiebidraget går åt till räkningar och skulder - detta observerar Maria Sjöberg i sin månadsbudget.

Jag har fortfarande nyhetsradio och är alltså fortfarande telegramskadad. Vi är inne på sista veckan och vad som känns som sista sucken. Vi är helt oinspirerade och superlata men vi lyckas iallafall få ihop tillräckligt material till dagssändningarna med väldigt liten marginal.

Som ingressen säger så betalade jag räkningar idag. Jag har pengar så att jag klarar mig, det är inte det jag funderar över. Jag funderar mest över hur det är möjligt att räkningarna bara kommer och kommer och kommer. Jag tycker att jag har stenkoll men så kommer de fulaste räkningarna av alla; kvartalsräkningar. "Ja, jättebra, betala en gång i kvartalet, det är smart!" - eller INTE.
Jag önskar att alla företag bara kunde byta till e-fakturor så att det bara gick att bocka i, klicka på OK och sedan vara klart. Det skulle vara miljövänligt också för då skulle jag slippa alla äckliga pappersfakturor.

Något som jag blev jätteglad av idag var att jag hittade en liiiten blomjordspåse för 12 kronor och en billig men fin kruka åt mitt lilla träd. Hela hösten har den bott i en alldeles för liten kruka. Jag planterade om den direkt när jag kom hem. Jag blir glad av att titta på den och att tänka på att den kommer växa ännu mer.

24 november 2006

Arkiv.

Runt den här tiden, år 2004, var jag i Bangkok och hälsade på min familj. Jag har inte varit där sedan dess.

Varje dag längtar jag tillbaka. Även om det bara är i ett par sekunder.

Går det att ha hemlängtan till någonstans man aldrig bott? Bortalängtan, tillbakalängtan. Framåtlängtan, bakåtlängtan.

Prisa gud, här kommer CSN!

CSN = pengar = shopping. Något roligt måste man ju få ha. Tyvärr har jag lämnat tillbaka lyxkameran till skolan, så ni får hålla till godo med bilder från min crappy webcam. Jag har också världens fulaste studentrum så ni får acceptera den photoshoppade bakgrunden. :P


Enkel t-shirt från Gina Tricot med glada filuriga skelett. Basplagg behöver inte vara boring.



Röd v-ringad tröja från VILA med svarta klöver. Undertill min gamla vita skjorta från H&M. Fuskslipsen fyndade jag i en butik jag inte minns vad den heter, men den ligger på Odenplan i Stockholm.

Chosen Lords

Jag visste inte att Richard D James hade släppt något nytt, jag har aldrig varit sådär jättebra på att hålla koll på musik.

Exakt allt som Richard D James gör är bra. Det finns låtar som är mindre bra, det finns låtar som är mycket bra. Allting han gjort är faktiskt asbra.

Jag fick tag på albumet Chosen Lords under hans alias AFX. Lyssna speciellt på "Fenix Funk 5".

22 november 2006

Sökes: Ork

Fullt upp med skolarbetet från kl 8 imorse till kl 17:30, gjorde däremot ett alldeles tekniskt perfekt magasinsprogram. Ingen lunch, det fanns ingen tid för att äta.

Cyklade direkt från skolan till teknologernas föreningsmöte. Någon måste ju vara representant för mediestudenterna, tydligen.

Tre timmar senare och jag kan öppna mailen för första gången på hela dagen utan dåligt samvete. 15 mail med feta (= olästa) rubriker; implementeringsgruppsmöte, utskottsmöte, nästa veckas matsedel till bistron, ny logga till SF-sidan och stora frågetecken angående den där kursdeadlinen. Jag får dåligt samvete för att jag hellre vill äta middag istället för att orka svara på något mail.

Jag vill inte sitta hemma. Men ingen vill heller gå ut. Jag är för feg för att gå ut själv.

20 november 2006

Viskleken.

Som storstadsbarn har jag alltid haft fördomar om mindre orter. Som öppen person har jag alltid tänkt att fördomar är till för att motbevisas. En fördom jag fortfarande väntar på att få motbevisad är fördomen om att alla snackar skit om alla för att dom inte har något annat att göra.

Innan helgen fick jag höra att ett tjejgäng i B-klassen blivit upprörda eftersom ett tjejgäng i A-klassen hade kallat dom "guppies" bakom deras ryggar. Jag har ingen aning om varför dom har associerats med just guppies. Om jag får gissa vilt så kanske det har syftats på att dom är snygga att titta på men väldigt korkade i övrigt.

Idag fick jag höra att Tjejgäng B hade börjat smutskasta Tjejgäng A genom att sätta öknamn på dom och tala nedlåtande om deras utseenden. Suck.

Folk har helt enkelt inget bättre för sig än att snacka skit i den här staden. Det börjar med en oskyldig groda någonstans som sårar en annans ego som sedan gråter ut hos sin bästa kompis som förväntas försvara med näbbar och klor. Bara liiite sandlådenivå? Ja, lite då kanske.

Tidigare i höstas fick jag höra att mina platåskor hade varit ett vilt diskussionsämne hos ett par killar i årskursen ovanför. Jag konfronterade dom direkt och var vansinnig - dom skulle då fan inte lägga sig i vad jag hade på mig! Med lite perspektiv på det hela är det ju egentligen bara skrattretande att folk kan ha så lite eget liv att dom måste göra referat på andras för att känna sig mer värda. Det enda värde dom visat är graden av deras låga självkänsla och bristande empati.

Det finns vissa i klassen som tycker att jag är en outsider. Om det är såhär det är när man är inne, då är jag mer än gärna ute.

Last minute.

Ok, jag vet att det inte är någon nyhet längre, det här med H&M:s vårkollektion, men kolla på den här dressen:



Den ser cepesnygg ut och även om jag inte skulle bära den i mintgrönt så kan jag föreställa mig själv i den. Jag får lite ont i magen när jag tänker på att det självklart ser läckert ut på Retuscherad Studiobild Typ1A och hur det då skulle kunna se ut på mig. Dom där byxbenen kommer definitivt behövas sys upp. Alternativt måste jag börja leta efter någon skomakare som kan sula om mina platåskor så att jag får det där charmiga pöset runt anklarna utan att trampa sönder baktill.

Byxlängd är verkligen mitt största hat i klädväg.

Inspiration.

Jag postade nyss om det här i spelbloggen men jag tycker att det är så fascinerande att jag måste posta det här också.
I helgen träffade jag Henke. Han har popklubben Petit på kåren och råkar vara spelnörd som gör sjukt snygga spelrelaterade motiv med pärlplattor.



Även om man kanske inte är spelnörd och bara lite intresserad av estetik så kan man se att han är väldigt kreativ och duktig. Varje gång jag träffar folk som är kreativa eller ser deras verk får jag hundra miljarder idéer i huvudet. Jag börjar längta tillbaka till att måla, sy eller bara överhuvudtaget skapa något igen. Skrivandet har blivit reducerat till ett arbetsverktyg i skolan och symaskinen har jag inte tid med. Målat har jag inte gjort sedan gymnasiet då jag fick prestationsångest av den höga konkurrensen.

Ibland ångrar jag att jag inte satsade på design istället. Fast jag klarar inte av konkurrens särskilt bra när det gäller estetiska saker. Skrivandet konkurrerar på annorlunda sätt än målandet, känns det som. Jag kan konkurrera med det journalistiska skrivandet för det finns något slags oförklarligt facit till hur det ska skrivas medan en tavla, ett motiv, är subjektivt. Det hjälper inte att jag har väldigt höga krav på mig själv heller.

17 november 2006

"Lagom är ett alldeles utmärkt ord i det svenska språket!"

Ett par glas vin och ett okänt antal pepparkakssnaps leder alltså till att man vaknar upp med en avslagen bit av tanden och ett präktigt blåmärke på vänster vad. Jag hade också en teknolog i sängen (fullt påklädd!!!) men han var smart nog att smyga ut innan jag gick upp. Tur att jag är duktig på att låtsassova så att vi båda slapp skämmas.

13 november 2006

Ont i magen.

Som ordförande i institutionsföreningen känns det som att jag ibland är både domare, åtalad och pöbel. På senaste tiden har jag mest känt mig som åtalad. Ensam i vittnesstolen medan mina medbrottslingar glott på mig med vittnesskydd och hemliga identiteter. De har flinande sett på när jag har erkänt eller nekat inför Juryn som egentligen redan har bestämt sig för min dom.

Det är så otroligt otacksamt att driva det hela. Speciellt eftersom jag verkar vara den enda som fattade att det inte alls handlade om att fixa fester eller smita före i kön till Kåren på grund av att man råkar vara styrelsemedlem.

Det är lätt att ha en åsikt. Försök att genomföra den också.

12 november 2006

Jag vill också ha en säl.



Läste på Prylfeber att Toshiba har släppt den rosa sälformade mp3-spelaren Pala-chan (till höger) men självklart då inte i väst. Surt men knappast förvånande.

Eller inte.

Kom precis hem från Lizas fest och det var askul som vanligt med vattenpipa, sprit och musik. Alla viktiga människor var där och Dennis hade med sig sin kompis Markus från Helsingborg. Han var självklart snygg, rolig och lättpratad. Det visade sig att han också var väldigt upptagen, med tanke på Dennis ledande fråga när vi körde sanning och konka. Så jävla typiskt, alla potentiella är alltid upptagna. Det är som en förbannelse från Amor.

10 november 2006

Stickat från Super Lovers



Super Lovers är ju helt fantastiska. Men det visste jag sedan innan. För länge sedan hade jag en liknande klänning från Indiskas barnavdelning. Den var stickad i ett multinyanserat rosa garn. Jag minns inte vad jag har gjort av den men jag har den iallafall inte kvar.

Wax on, wax off.

Jag känner mig gammal men fåfäng när jag ägnar min fredagkväll åt att plocka, vaxa och raka valda delar av min kropp. Gammal för att jag borde vara ute och skaka rumpa. Fåfäng för att jag trimmar saker som ingen annan tänker på förutom jag själv. Jag kan använda Lizas fest imorgon kväll som bortförklaring.

Den mest använda bortförklaringen just nu är att jag inte har några pengar. Det är delvis sant. Jag har pengar men månadens budget tillåter inte så mycket annat än ett par varv på Ica Maxi. Som vanligt hittar jag förstås miljarder saker som får mig att grymta över varför jag inte har en fast och fet inkomst. Bland annat en kappa från VILA, en röd cardigan med svarta spaderhjärtan och en puffig stickad kofta. Inga bilder finns på några av sakerna. Alla klädmärkens webdesigners har lärt sig att använda Flash så att man inte kan hotlinka bilderna. Blä.

Pinsamt nog blandade jag ihop mina Sverkers och trodde att det var Olofsson (PLUS) som var med i Böglobbyn tidigare i veckan. Det var ju självklart herr Åström (diplomaten) och ingen annan. Så går det när man inte tittar på sina egna referenskällor när man ska göra radiomagasin.

09 november 2006

Punktpunktpunkt

Vi har lärt oss intervjuteknik, att kunna styra och ställa rätt frågor så att man får rätt svar. Ibland känns det som om vissa i klassen använder sig av intervjutekniken i vardagliga samtal. Det kan också vara jag som är paranoid och bara vill prata om väl valda delar av mig själv. Tur att vi också har lärt oss hur offentliga personer medietränas, det vill säga ser igenom journalisters strategiska frågor, så att jag kan välja hur mycket jag vill prata om.

Just nu har vi radiokurs och vi har nyhetssändningar två gånger om dagen. Jag har skrivit så mycket telegram att jag tror att det börjar påverka mitt personliga sätt att skriva. Exempel på hur ett telegram skulle ha sett ut om det hade varit ovanstående stycke:
"Intervjuteknik kan nu missbrukas av journaliststudenter - detta är Maria Sjöberg på Högskolan i Kalmar rädd för. Maria Sjöberg är själv journaliststudent på Högskolan i Kalmar. Maria Sjöberg påstår att vanliga journaliststudenter skulle kunna användas till att gräva fram intima uppgifter även i vardagliga samtal."

Jävligt repetitivt alltså.

Någonting annat som är jävligt repetitivt är min playlist. Det känns alltid som att jag har för lite musik att lyssna på. Jag är en sån där periodlyssnare. Jag lyssnar på en stil under ett par månader och sedan byter jag helt. Från techno till country, typ. Eller inte riktigt country. Eller jo, jag har ju faktiskt lyssnat på Dolly Parton ett par gånger nu i veckan förresten.

06 november 2006

"Jag har allt detta gratis."

Jag kom försent till skolan men hann ändå lyssna på Tom Alandhs föreläsning. Han visade oss några klipp, pratade om dokumentärfilmande ur ett journalistiskt perspektiv och vi fick titta på tre hela filmer. Eftersom jag kom försent så fick jag bara se en, om komikern Jesper Odelberg, men det kändes inte tradigt. Snarare tvärtom. Jag ville bara se mer.

Jag blev väldigt inspirerad och jag lärde mig tre saker;

1) Få en idé.
2) Fånga ögonblicket.
3) Glöm inte bort detaljerna.

Efter föreläsningen kände jag mig superpeppad och övertygad om att det är det här jag vill hålla på med. Kanske inte just dokumentärer eller filmande, men jag kan föreställa mig själv i branschen. Jag längtar.

05 november 2006

Jag och min crew i Kalmar.



På min vänstra sida;
Ingrid - reggaebohem (ska egentligen ha dreads). Brukar ha turban och var den som startade vattenpipeberoendet.

Liza - skejtrockare. Kärringen mot strömmen, oavsett vad det gäller. Det är lättare att räkna upp saker hon faktiskt tycker om. Två av de sakerna är Zoolander och Wii.

På min högra sida;
Lina - indiepopfröken. Älskar skor från Faith och längtar då och då tillbaka till Brighton. Håller just nu på och tar sitt körkort.

Richard - Mr Know-it-all. Perfektionist och multikonstnär. Gillar stilrenhet och att leta efter fel för att sedan gnälla på dom.

04 november 2006

It's that ceiling again.

Ibland vaknar jag och hoppas att jag är någon annanstans.

Livet passerar i takt med molnen i höstvinden.

När kommer regnbågarna tillbaka?

02 november 2006

Fixat luggen.

Bitar av mitt rum.


Lenore i bokhyllan. En present från Gillian.


Helfigursspegeln sitter på inspirationsväggen.


Förvaring behöver inte vara ful eller tråkig.

01 november 2006

Selektivt.

Min arbetskamrat sa:
"Du som är så cool, varför försöker du vara så nördig?"

Jag blev lite ledsen.

Ytligt ältande.

I jakten på en bra tjocktröja kom jag hem med en snygg tunnstickad tröja från Object. Den är puffärmad, har stora knappar och man kan tillochmed ha den bak-och-fram utan att se dum ut. Problemet ligger i att Neverwinter Nights 2 släpps på fredag och det hade jag totalt glömt bort. Den här månaden vill jag äta varken nudlar eller blodpudding så jag måste helt enkelt göra något som jag hatar; prioritera bort.
I värsta fall skulle jag kunna byta in Xbox:en och lösa ut NWN2 på det sättet. Då kan jag behålla tröjan. Jag hade visserligen tänkt mig att jag skulle byta in Xboxen (med spel) och gamla PS2:an för att få en mindre kontant mellanskillnad när jag köper ut den rosa PS2:an.

Det här kanske är mitt mest invecklade i-landsproblem hittills.

29 oktober 2006

Rinkya <3

Som alla människor med beroenden får jag återfall. Mitt senaste återfall heter Rinkya och är en japansk auktionsförmedlare, flitigt använd av modellsamlarnördar och special edition-fantaster. Min drug of choice är som vanligt kläder, skor och väskor.


Handväska från Algonquins, ett av de hetare japanska punkmärkena just nu.


Grovstickad svart/röd pullover från Super Lovers. Jag ser framför mig hur snygg den är till en vit kortärmad blus och mina baggybyxor från Red Rabbit.


Midjekort jacka i ull från Emily Temple Cute. Jag dör, färgen och mönstret är ju SÅ UNDERBART.

"Jag trodde du var ute för att ha kul?"

Efter den här kvällen är det bara att konstatera att det är helt värdelöst att gå ut i Kalmar.

Självklart sticker Liza till Kåren, för där är spriten billig och musiken tråkigt lättdansad. Självklart velar Lina och Richard för de vill ju helst vara med varandra. Självklart hamnar jag emellan och ikväll blev jag sur, för varför ska man betala inträde och tigga till sig en stämpel till ett ställe man sedan inte vill gå till?

Det blev lite bättre när jag väl kom in och det bara var techno. Äntligen. En krämig White Russian och humöret var på topp igen. En kille ramlade in i mig och frågade i fallet om jag ville dansa. Jag tackade artigt nej men fick världens suraste blick tillbaka.

Thommy ville hem helt plötsligt. Lina och Richard gav upp. Liza hade sagt att om Kåren inte var rolig skulle hon komma till oss. Yeah right.
Så jag satt där själv och tittade på folk. En kille som såg ut att heta Per kom fram och undrade om han fick göra mig sällskap.
- Ja, bordet är ju fritt, svarade jag.

En till drink, tänkte jag, vad som helst kan ju faktiskt hända bara man öppnar sig. Jag ställde mig mot räcket och tittade ner på dansgolvet. Någonting snuddade mig vid axeln. En raggare komplett med skinnväst och urtvättad t-shirt dök upp bredvid mig och undrade varför jag inte dansade själv. Då var det dags att gå hem.

Palace var det sista hoppet. Äntligen ett ställe med min slags musik men då vill inte kompisarna. Jag får väl helt enkelt se fram emot helger med WoW i 1½ högskoleår till för jag vägrar gå ensam ut på krogen.

27 oktober 2006

"Vem som helst kan väl skriva en bok."

På lektionen idag drog jag en släktparallell mellan skribenten på kursens featureuppslag och Ebba von Sydow. Jag fick ivul eye av Lina när jag dessutom tyckte att det var roligt att både skribenten och Ebba von Sydow var journalister.

- Ebba von Sydow. Hon är ju KNAPPAST journalist, fnyste Lina.

Hon slutade lyssna när jag sa att Ebba von Sydow visst är journalist, tycka vad man vill om henne. Hon har pluggat journalistik, hon har skrivit för Expressen Fredag och hon är numera chefredaktör för Veckorevyn.

Ja, jag erkänner. Det tar emot att säga någonting bra om Ebba von Sydow. Dels på grund av att hon är som en vuxen variant av snobbtjejerna på högstadiet, dels på grund av att jag innerst inne är avundsjuk på hennes karriär. Hon är ett år äldre än jag, arbetar och är framgångsrik inom den bransch jag också vill arbeta inom.

Jag får prestationsångest av att tänka på det, mitt liv fladdrar förbi och jag vill bli någonting. Inte en Ebba men gärna Maria.

STHLM

Självklart finns det människor med inspirerande klädsmak även i Sverige.

Stockholm Street Style

Meanwhile, back in Thailand.

Jag håller mig lagom uppdaterad om vad som händer i Thailand, främst Bangkok, via en sida som heter Bangkok Recorder. Tänk er typ Aftonbladet-stuk på nyheterna, väldigt underhållande och lättläst.


Man blir ju lite kinkig om man måste gå och hålla sig:

» New airport to provide 'convenient relief' (25.10.2006)

Authorities are to triple the number of toilets at Bangkok's newly opened international airport following a deluge of complaints. Suvarnabhumi International Airport currently only has some 100 toilets for the more than 100,000 daily passengers.

"We are aware of this burden on the passengers and I have ordered a quick resolution to this problem by ordering the building of 200 more toilets. The project has already begun," said the head of the Airports Authority of Thailand Chotisak Asapaviriya.

"I guarantee that by then passengers and visitors to the airport will find convenient relief," Chotisak said.



Strippors kroppar kan också gå sönder:
» From go-go to ballroom (24.10.2006)

Go-go girls in Patpong will soon be learning classical dance in an effort to prevent strains and injuries from pole-dancing. A women's rights group, Empower Foundation, has arranged courses in ballroom and jazz dance steps next month for Patpong go-go girls, with 30 ladies already signed up.

According to Empower director Chantawipa Apisuk, instruction in proper dance steps will minimize the risks of sprains and other gyration-induced injuries that are a common complaint among the district's 5,000 go-go girls.

25 oktober 2006

I brist på annat...

... startar jag en ny blogg. Jag har haft min LiveJournal i fyra år. Det kändes som att det var dags att gå vidare på något sätt.

Jag tänkte att jag skulle plocka lite godbitar ur LJ:n från detta datum under åren som har varit. Det kanske kan bli ett återkommande tema?

2002:
Work today went supersmooth, no arguing at all, no misunderstandings and no psychos with weird demands. Well, I didn't get any, Johanna got all of them today.

Blog Widget by LinkWithin